Teknisk Tidskrift / 1932. Mekanik / 9 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 23. Tvärsektion av Nomy-lagret.


Fig. 24. Yttervy av Nomy-lagret.

och ringen kan ej av vibrationer svänga ut så långt,
att ej fri kullring sedan skulle kunna erhållas.

I fig. 23 finna vi slutligen en
sammanställningsritning av lagret i dess nuvarande form. Vi se här
liksom å fig. 24 ett glidlager av en fullt
standardiserad typ med ytterst kort bygglängd, byggt på fullt
vetenskapliga principer helt igenom. Nomy-lagret
möjliggör för konstruktörer att även kunna köpa
fullt färdiga glidlager, som framställts i moderna
arbetsmaskiner med högsta grad av noggrannhet.
Allt borgar för ett gott resultat, så mycket mer som
med lagret levereras erforderlig tätning.

Kännetecknande för lagret är sålunda, att det
levereras fullt färdigt, komplett för påkrympning på
axeln eller fastsättning medelst klämhylsa. Lagret
förefinnes i samma dimensioner som gängse kul-
eller rullager. Det har utmärkta självreglerande
egenskaper, är fullständigt okänsligt för snett
montage och krokiga axlar och har en glidyta, som
saknar smörjspår, varför det fungerar på samma riktiga
sätt, oberoende av kraftriktningen.

Tack vare att glidytan ligger långt utanför själva
axeln, doppa blocken rikligt i oljan under sin
rotation, vilken olja utfyller mellanrummet mellan
blocken inom själva sfären, varigenom en idealisk
fullsmörjning ernås utan anlitande av smörjringar
eller liknande anordningar. Detta lager blir även
med hänsyn till smörjningen oberoende av
kraftriktningen, vilket ju icke var fallet vid lager med
stillastående block.

Utan egentliga svårigheter kunna vi tudela
ytterringen. Vilken betydelse detta kan hava, behöver
jag ej påpeka.

Materialfrågan har även grundligt undersökts.
Materialpåkänningarna i innerringen kräva icke
något högklassigt material, men med tanke på det
våld, som lagret kan bliva utsatt för, dels under
montage och dels vid eventuella avdragningar, ha
vi dock utfört innerringen i ett kraftigt material,
nämligen kromnickelstål, seghärdat till Brinell
500.

Blocken äro utförda av nitrerstål, vilket innebär
att de hava ett kärnmaterial i ringen med ett Brinelltal av ungefär 320, men blocken ha på ytan en
hårdhet av 1000 Brinell. Denna hårdhet erhålla
blocken dels därigenom, att materialet är speciallegerat med exempelvis aluminium, och dels därigenom, att blocken härdas på så sätt, att
ammoniakgas ledes över blocken vid en konstant temperatur
av 500°.

När lagret är igång och sålunda arbetar med
oljefilm, är det strängt taget likgiltigt, vilket material
man har i glidytorna. Man frågar sig då varför vi
valt detta hårda material. Anledningen är den, att
vi vilja fullständigt skydda glidytorna vid starten,
vilken som bekant försiggår under mer eller mindre
halvtorrt tillstånd.

Ytterringen har av samma anledning utförts i ett
material, som sedan länge med gott resultat hävdat
sin plats där glidning förekommit, nämligen
gjutjärn. Dock är detta ett högklassigt sådant, i det att
detsamma är legerat med bl. a. nickel. Järnet
framställes så, att grundmassan däri helt och hållet
utgöres av perlit, vari grafitkornen finfördelats i stor
mängd. Dessa självsmörjande grafitkorn ligga
inbäddade i en ytterst kraftig grundmassa, och tack
vare nickelhalten och andra behandlingsmetoder är
strukturen synnerligen fin, vilket framgår av fig.
25 (fig. 26 dåligt gjutjärn).

En egenskap som har mycket stor betydelse är
den, att lagret på grund av sin egenskap att vara
ett glidlager är mycket tystgående. Vidare är lagret
som glidlager i allmänhet okänsligt för fukt
såtillvida, att om rostfläckar skulle uppstå, lagret i alla
fall arbetar tillfredsställande, såvida icke
rostfläckarna fått karaktären av stora gropar. I glidytan
förefinnas ju nämligen icke påkänningar i stil
med vad fallet är vid kul- eller rullager. En
eventuell rostfläck är sålunda icke på något sätt en
anvisning för utmattning. Vidare kan ett normalt
lager utan vidare uthärda höga temperaturer för
lagrets egen skull till 225° och med ett speciellt
material i innerringen kan denna temperatur höjas
till 500°, men då ligger begränsningen i den olja,
som kan erhållas.

Man frågar sig nu: Vad är lagrets bärförmåga?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>