Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 JULI 1932
MEKANIK
79
som för den antagna turbinen lätt överföres i
drall-likheten.
TT
–
(2)
som giver oss ett uttryck för drallförminskningen i
löphjulet.
Vattnet strömmar till löphjulet med den praktiskt
taget konstanta meridianhastigheten cmi, men enär
periferihastigheten ändras från punkt till punkt på
löpskovelkanten, så måste relativa
inloppshastigheten w1 jämväl undergå förändringar, och
liknande förändringar undergår även relativa
hastigheten w2 på löphjulets utloppskant.
Fig. 7.
Löphjulet skära vi med en cylinderyta, som
tankes uppskuren längs en alstringslinje och utvecklad
i ett plan, i vilket de skurna skovlarna synas
lagbundet följa varandra och bilda ett s. k. skovelgitter
(fig. 9), genom vilket vattnet strömmar.
Enligt den endimensionäla strömningsteorien är
det vattnets hastighets- och riktningsförändringar
inom en kanal som alstra det drivande trycket på
skoveln, och teorien förutsätter således att
mellanrummen mellan skovlarna bilda verkliga kanaler.
Kaplanturbinernas löphjul sakna dylika kanaler, men
det oaktat kunde man även vid dessa turbiners
beräkning hålla sig till den elementära teorien,
åtminstone så länge förhållandet t/l icke är alltför stort.
Vattenströmningen till och från löphjulet är
nämligen fullt bestämd, ty varje vattenpartikel beskriver
en för nämnda partikel bestämd bana (fig. 9), och
om vi nu tänka oss i vår figur de mot Mldplanet
vinkelrätt stående ytor, i vilka de båda flytkurvorna
ab ligga, såsom oändligt tunna fortsättningar till
skovlarna, så erhålla vi ju en kanal inom vilken
hastigheten w1 i punkten l övergår i w2 i punkten 2,
medan riktningsvinkeln /^ ändras till /J2. Och på
denna vattenströmning kunde den endimensionäla
strömningsteorien tillämpas. Härvid bör dock
observeras att ovannämnda hastigheter och vinklar icke
gälla för de vattenpartiklar, vilka äro belägna
omedelbart invid löpskovelkanterna, utan sådana
partiklar, som ligga på ett visst avstånd från nämnda
kanter (fig. 9).
Men även om man frånser dessa imaginära kanaler
och betraktar varje skovel såsom stående isolerad i
vattenströmmen, kan man teoretiskt åstadkomma
olika tryck på vardera sidan om skoveln, blott man
tänker sig skovlarna ersatta med virvelytor, bildade
av virvellinjer, som förlöpa längs skovelytan
vinkelrätt mot strömningen. Dessa virvelytor framkalla
hos det förbiflytande vattnet en tillskottsströmning
omkring skoveln (fig. 10), den s. k. cirkulationen,
som förorsakar en ökad relativ hastighet hos vattnet
på skovelns ena sida (här den konvexa) och en
förminskad hastighet på den andra sidan, medan
trycken enligt Bernoullis lag ändras på motsatt
sätt. Härigenom uppkommer på vardera sidan om
skoveln olika tryck, och det är just denna
tryckdifferens, som giver upphov till den verksamma
skovelkraften.
Tillämpad på den i fig. 9 visade strömningen
genom ett skovelgitter står virvelytan vinkelrätt mot
virvelH/ye
C/rhulah’on
Fig. 10.
bildplanet med centrum i punkten S, kring vilket
ett normalt skovelsnitt är uppritat. Vattnet
strömmar till virvelzonen med hastigheten w^ och en
riktning som motsvarar vinkeln /J± samt lämnar zonen
med hastigheten w2 och riktningsvinkeln /?2.
Omkring varje virvelcentrum uppkommer en roterande
kärna, som icke deltager i vattnets fortskridande
rörelse, och denna kärna tänka vi oss ersatt med
skovelsnittet, som inverkar på vattnets strömning
ungefär på samma sätt som virvelytan. Omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
