Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
20 AUG. 1932
Fig. 9. Kolpulverbrännare med oljebrännare (prickstreckad) i
centrumtuben.
brännarna äro placerade, är murad. De vattenkylda
väggarna äro utförda med fentuber (fin-tubes), se
fig. 10. Förbränningsrummets utformning med till
största delen vattenkylda väggar har helt visat sig
motsvara förväntningarna, speciellt för de ovan
beskrivna inhemska kolen. Det murverk, som finnes,
har stått sig alldeles utmärkt. Ehuru endast en
brännare finnes per panna, kan förbränningen regleras
från fullast ned till noll, dvs. till den mot pannförlusterna svarande bränsleförbrukningen. Denna goda
reglerbarhet torde delvis få tillskrivas de gasrika
inhemska kolen.
Brännkammarbelastningen är
ca 180 000 ve per m3, och
förhållandet m3 förbränningsrum per
m2 eldyta i panna och
brännkammare är 0,202.
Pannor, luftförvärmare och
fläktar. Pannorna
äro placerade över [-förbränningsrummet.-]
{+förbränningsrum-
met.+} De äro vattenrörpannor med
horisontella tuber
och tvärliggande
överpanna, tillver-
Sektion A-A
c:a f-J"
Fig. 10. Detalj av vattenkyld vägg i förbränningsrummet.
kade av John Thompson Ltd
(fig. 7). Överhettaren är
placerad 4 tubrader från förbränningsrummet med samlingslådorna utanför pannan och
åtkomliga under drift. Ingen överhettningsreglering förekommer.
Panntrycket är 19 kg/cm2 och
ångtemperaturen 350°C med en
variation av ± 10° vid
varierande belastning. Maximala
pannbelastningen motsvarar 46
kg ånga per m2 eldyta.
Den större pannan är utförd lika med de mindre
pannorna, endast bredden har ökats, dvs.
överpannan gjorts längre. Pannans och vattenväggarnas
tuber, överhettarnas tuber m. m. äro därför
utbytbara för hela anläggningen. Härigenom minskas
antalet reservdelar, som måste hållas i lager. Med
hänsyn till stationens läge långt från tillverkare var
detta av speciellt värde i detta fall, och liknande
synpunkter hava i stor utsträckning tillämpats i hela
stationen.
Tvenne Ljungströms luftförvärmare finnas för
förvärmning av förbränningsluften till ca 250° C. Luftförvärmarna äro så anordnade, att de tre mindre
pannorna betjänas av den ena luftförvärmaren med
tillhörande fläktar och den större pannan av den andra
luftförvärmaren med tillhörande fläktar. Luftförvärmarna liksom fläktarna äro av samma typ och storlek
och fullt utbytbara. Dessutom äro de förbundna
medelst kanaler, så att de vid behov kunna tjäna som
reserv för varandra i viss utsträckning.
Vid varje luftförvärmare finnas två
rökgasfläktar, varav en i reserv. För förbränningsluften
finnas i allt tre fläktar, som trycka luften till en för
de båda luftförvärmarna gemensam kanal. Två av
dessa räcka till för kraftverkets max. belastning.
Dessutom finnas tvenne mindre fläktar för kalluft,
avsedda att användas vid startning av kraftverket
samt som reserv. Samtliga fläktar äro direktdrivna
medelst elektromotorer.
För asktransporten användas decauvillevagnar.
Någon anordning för avskiljande av flygaska har ej
installerats på grund av stationens fria läge.
Fig. 11. Gaveln å panna 3 blottad under utvidgningsarbetena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
