Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 OKT. 1932
SKEPPSBYGGNADSKONST
75
Kg/mm
54
52
N<
E; 50
X. 48
l 3»
03
^ do.
Stål g juten käft ing
&
*rsigkätting
Svetsad kätting r Verein. Stahlwerke,
materialet förädlat
Min. brotthål/fasthet
enligt Lloyd
15 x ankarvikten
12 ^ ankarvikten
10
20 30 40 50 60 70 80 90 100 mm
Kättingens di a m e f er i rnm
Fig. 21. Sambandet mellan kättingdiameter och brotthållfasthet.
egendomlighet vid ankarnas provbelastning,
nämligen att patentankaret härvid belastas starkare än
motsvarande stockankare, ehuru dess grip kraf t ju
anses vara mindre enligt föregående.
Vidare märkes på kurvan för kättings
provbelastning en och för dess brottbelastning tre
diskontinui-tetspunkter. Dessa förhållanden framgå klarare i
nästa kurvblad, fig. 21, där provbelastningen har
omräknats i kg/mm2 av länkens sammanlagda
tvärsektioner ocli uppritats med kättingdiametern i mm
som abskissa. Diskontinuitetspunkterna visa sig
därvid ligga vid 37 mm, 40 mm och 64 mm
kättingdiameter.
Orsaken till den minskade hållfastheten vid
stigande kättingdiameter torde närmast få sökas i
vall-fogen, vilken med gångna tiders primitivare
tillverkningsmetoder ej torde hava kunnat utföras lika
stark vid grövre, som vid mindre
materialdimensioner.
Ett visst om ock svagt belägg härför framgår av en
jämförelse mellan kurvorna A9 B och C, där A och B
representerar draghållfastheten hos kätting utan väll,
tillverkade enligt förut omnämnda metoder. Kurvan
C representerar däremot en svetsad kätting av
förädlat material och är publicerad i Schiffbau
1930 av V e r e i n i g t e Stahlwerke.
Medan A och B äro tillnärmelsevis vågräta, synes
kurvan C praktiskt taget ansmyga sig till
diagrammet för minimumbrotthållfastheten enligt Lloyd.
I diagrammet har även inlagts resultaten av
jämförande försök över brotthållfastheten
för vanlig välld kätting nr l = 26,5 kg/mm2,
" stålgjuten, värmebehandlad nr 2 - 35,5 kg/mm2,
" helsmidd Di-Lok-kätting nr 3 - 53,5 kg/ram2.
S
Fig. 22. Kedjelinjen.
Försöken äro utförda av ovannämnda firma Boldt
Anchor Chain Co. och gälla 21/2// kätting.
Beträffande stolpens inflytande på kättings
hållfasthet uppgiver BACH 12 % ökning, medan HUTTE
angiver 12 %- 20 %.
Utförda försök, publicerade i M a r i n e E n g
i-neering and Shipping Age 1925
utvisa för stålgjutna länkar med lös stolpe en stegring
i brotthållfastheten över länkar utan stolpe med
7*/2 %, medan länkar med fastgjuten stolpe voro
ytterligare 34 % starkare än dylika med lös stolpe.
Emellertid torde dessa siffror få tagas med viss
reservation, till dess mera omfattande försöksresultat
föreligga.
Villkoret för, att helt utnyttja ett ankares
grip-kraft är, att detsamma alltid befinner sig i
horisontalt läge på botten.
Ankarkättingen inställer sig alltid efter den s. k.
kedjelinjen, varav följer, att om tillräckligt mycket
kätting stickes, så kommer till slut botten att bliva
tangent till dess nedre gren och den å ankaret
verkande dragande kraften blir då horisontell. Se fig. 22.
Ur kedjelinjens ekvation härledes:
P
där L z= längden av stucken kätting,
D = ankringsdjupet,
S = fartygets dragkraft, som är lika med grip-
kraften hos ankaret,
p - kättingvikten pr längdenhet.
Kallas nu förhållandet - = w, så blir:
2"^ .
En numerisk kalkyl för 20-89 mm kätting visar,
att man måste sticka till 4-10 gånger djupet, för att
dragkraften skall bliva horisontal. Detta strider ju
niot erfarenheten, som visar, att stucken kätting till
2 å 3 gånger djupet oftast är fullt betryggande.
Orsaken är naturligtvis den, att den dragande kraften
från ankartåg eller kätting ej nödvändigtvis behöver
vara parallell med botten för att ankaret ändå skall
ligga horisontalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
