Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 FEBR. 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
23
hällsliv och att vägväsendet är ett företag av stora
dimensioner.
Vägväsendet är för sin utveckling beroende av två
faktorer: administration och teknik. I första hand
äro nog vägfrågorna av organisatorisk art. För att
en god teknik skall komma till sin rätt måste en god
organisation, en god administration finnas.
Den svenska vägorganisationen har ännu ej nått
större fasthet, ej heller har den fått en mot dess
betydelse svarande utveckling. Den ändring i
vägorganisationen, som innebar inrättandet av
vägingen-jörsbefattningarna och därmed följande reformer,
berörde endast en periferisk del av organisationen,
nämligen kontrollen och upprättandet av arbetsplaner
m. m. De centrala frågorna om beslut och
verkställande, om den högre tekniska vägförvaltningens
ordnande m. m., ha ännu ej fått sin slutliga lösning.
Bilskattemedlen, deras uttagande och fördelning, ha
ännu ej blivit förankrade vid några fasta principer.
Denna osäkerhet beträffande vägorganisationen,
som givetvis är till större skada ju längre den räcker,
gör det naturligt, att frågor, som röra
administrationen, f. n. särskilt intressera vägmannen.
Vid 1931 års riksdag genomfördes en del
förändringar på det vägadministrativa området. Bidraget
till vägunderhållet, som år efter år blivit höjt,
föreslogs av regeringen att höjas från 75 till 80 %,
varav bilskattemedlen skulle bidraga med 65 %.
Detta förslag mötte stark kritik, enär därigenom
anslagen till vägförbättringar skulle bli mindre.
Riksdagen gick med på en höjning av bidraget endast
för vägdistrikt, som hade högre vägskatt än 20 öre
pr fyrk. För dessa vägdistrikt skulle bidragets
storlek bestämmas efter en progressiv skala med från
77-85 % varierande belopp, beroende på vägskattens
storlek. Detta tilläggsbidrag skulle endast vara av
provisorisk natur, varför frågan kan väntas att åter
bli upptagen.
Riksdagen beslöt vidare, att bensinskatten skulle
höjas med 2 öre pr liter, från 6 till 8 öre pr liter, en
förändring, som beräknades tillföra vägväsendet 7 å 8
mill. kr. pr år. Samtidigt föreslogs en allsidig
utredning rörande bilskattens avvägning de olika
be-skattningsobjekten emellan.
Riksdagen reformerade väg syneförfarandet, i det
att årlig vägsyn hädanefter endast skall hållas å
vägar, som ej övertagits till underhåll medelst
väg-kassan. För vägar, som handhas av vägkassan, kan
länsstyrelsen förordna om vägsyn, när så erfordras.
Riksdagen anvisade medel av
,automobilskatte-medel för utförande av trafikräkningar under år
1931, vilka räkningar även blivit utförda.
Beträffande frågan om bidrag till marklösen vid
vägarbeten, beslöt riksdagen, att sådant bidrag kan
erhållas till förbättringsarbeten enligt samma
grunder, som gälla för det egentliga vägarbetet.
Beträffande nybyggnader skola nuvarande bestämmelser i
huvudsak gälla.
Herr Olofsson i Digernäs hade motionerat om
sänkning av anslaget till Svenska väginstitutet till hälften
med motivering bl. a. att "Om en väg stensattes,
ma-kadamiseras eller hårdlägges med annat material på
det allmännas bekostnad, så torde väl den enskilde
trafikanten få finna sig i, om vägen är belagd med
tuktad sten, betong eller grus". Motionen hade den
beklagansvärda följden, att riksdagen beslöt» att de
medel, som skulle utgå till forsknings- och
undersökningsarbeten inom vägväsendet, begränsades till
120000:- kr. Nu är att märka, att detta
anslag på 120000:- kr. även går till finansiering av
Svenska vägföreningens verksamhet samt även till
resestipendier, varigenom anslaget till den egentliga
vägforskningen under detta budgetår måst begränsas.
Riksdagen beslöt, att bidraget till byggandet av
enkla bygdevägar skulle hädanefter utgå med normalt
75 % eller samma procent, som utgår för landsvägar
och vanliga bygdevägar. Någon differentiering av
bidragens storlek med hänsyn till vägarnas betydelse,
såsom av vissa vägmän förordats, synes sålunda icke
vara i överensstämmelse med riksdagens uppfattning.
Ett riksdagsbeslut, som i fackpressen blivit utsatt
för kritik, är beslutet om ett understöd till
gatstensindustrien i form av statsinköp av gatsten för ett
belopp av 3,5 millioner kronor. För att uppmuntra
användningen av gatsten framför andra
beläggningsmaterial har föreslagits, att vägdistrikten skola
erhålla högre statsbidrag, därest de använda gatsten.
Denna fråga är likväl ännu ej avgjord av kungl.
maj:t.
Av bemärkansvärda åtgärder, som kungl. maj:t
vidtagit förutom de, som berörts i det föregående, kan
nämnas:
Utfärdande av kungörelse angående vägmärken.
Därigenom har den bland fackmännen mycket
omdebatterade frågan om enhetliga vägvisare fått sin
lösning.
Kungl. maj:t har dessutom tillsatt 2 nya
kommittéer för att verkställa vissa utredningar rörande
vägväsendet. Tre kungl, vägkommittéer äro
sålunda f. n. under arbete. De äro:
1929 års v äg sakkunnig a med uppgift att
verkställa en revision av bestämmelserna om
väghållning sbesv är et s utgörande på landet samt om
städernas allmänna vägar, sålunda en revision av gällande
väglag. Ordförande i kommittén är landshövding
G. R. Sederholm. De sakkunniga beräkna vara
färdiga med sitt arbete innevarande år.
Den andra kommittén är 1931 års väg- och
bro-sakkunniga med uppgift att verkställa utredning
rörande åtgärder till vinnande av rationell
ekonomise-ring i fråga om väg- och brobyggnader jämte i
samband därmed stående frågor. Kommittén, vars
ordförande är generaldirektör G. Malm, har
huvudsakligen rent tekniska uppgifter. Sålunda skall
kommittén granska de tekniska grunderna för
planläggning och utförande av väg- och broföretag samt
gällande tekniska bestämmelser berörande sådana
arbeten. De sakkunniga skola utreda frågan om den
inverkan, som vägbanans beskaffenhet kan ha på
trafikens driftsekonomi och om de normer beträffande
vägbanans beläggning, som på grund härav kunna
finnas påkallade ur allmän ekonomisk synpunkt. I
samband härmed skall undersökas, huruvida
trafikekonomiska hänsyn böra tagas vid bedömandet av
förutsättningarna för beläggningarnas finansiering.
Vidare skola de sakkunniga upptaga vissa
special-problem till behandling, såsom lämpligheten av
betongrör till Vägtrummor, om lämpliga anordningar
till förstärkning av vägkroppen, metoder att
motverka tjällossningsskador m. m. Det är sålunda ett
synnerligen omfattande tekniskt utredningsprogram,
som kommittén erhållit. Kommittén avser dock att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
