Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
27 FEBR. 1932
Några deltagare i avdelningens februarisammanträde sådana de tedde
sig för Svenska dagbladets tecknare.
kovra sig i ämnet. Han hade i Tyskland och Amerika
haft tillfälle att studera hur undervisningen i
vägtek-nik ordnats och dessutom bl. a. under ett ettårigt
vikariat vid Tekniska högskolan kunnat bilda sig en
uppfattning om möjligheterna för förbättringar i
undervisningen.
Den till föreläsningar anslagna tiden var enligt
talarens åsikt alldeles för knapp, och då läsplanen med
hänsyn till andra ämnen icke föreföll att kunna lämna
plats för ytterligare föreläsningstimmar, hade han
kommit till den slutsatsen, att den nödvändiga
kompletterande undervisningen borde meddelas
ingenjörerna efter avlagd examen i form av extrakurser,
vilka även skulle vara öppna för teknologer. Samtidigt
ville hr Wretlind dock framhålla, att en omedelbar
förbättring i undervisningen vore att förvänta, så snart
den nuvarande professuren tilldelats en ordinarie
innehavare.
Sedan hr Wretlinds orienterande anförande
avtackats, förklarades ordet fritt för diskussion. Denna
inleddes av hr PALLIN, som i ett långt anförande
redogjorde för sina synpunkter och därvid framhöll, att han
redan 1926 föreslagit inrättande av en särskild
professur i vägteknik. Han ansåg dock att en. delning av
den nuvarande professuren i kommunikationsteknik f. n.
icke vore möjlig att genomföra. Trängseln på schemat
trodde talaren skulle kunna minskas genom
nedflyttning av den förberedande undervisningen i den mera
geografiskt betonade delen av ämnet till andra
årskursen, där undervisningen eventuellt senare skulle
meddelas genom en nyinrättad professur i teknisk
geografi, tillgänglig även för de övriga fackskolorna.- Till
inledarens förslag ville hr Pallin för dagen icke fatta
ståndpunkt.
Nästa talare blev hr FELLENIUS, som understödde hr
Wretlinds förslag om extrakurser och i likhet med hr
Pallin ansåg, att en uppdelning av Vägprofessuren hade
mycket små utsikter att bliva genomförd.
Även hr FAGERHOLM anslöt sig till hr Wretlinds
förslag men ansåg gentemot hr Pallin, att den geografiska
delen av ämnet kommunikationsteknik rätteligen hörde
hemma på Handelshögskolan.
Kapten SVEN ERIKSON underströk, att den nuvarande
undervisningen i vägteknik var otillräcklig och ville
dessutom framhålla, att undervisningen även borde
inriktas på verksamhet utom landet, varför man
desslikes borde söka utrusta ingenjörerna med de härför
nödvändiga språkkunskaperna.
Hr KREUGER meddelade, att vissa specialkurser redan
finnas vid tekniska högskolan och att han för sin del
ställde sig sympatisk till sådana även i vägteknik, men
att högskolan har mycket begränsade möjligheter att
ordna sådana i erforderlig omfattning. Han ville
emellertid framhålla, att högskolans uppgift i första
hand måste anses vara att delgiva de studerande en
grundlig allmän teknisk-ekonomisk skolning, avsedd att
bygga vidare på, och i mindre grad att utbilda
specialister.
Denna sistnämnda synpunkt underströks i den
följande diskussionen kraftigt av hrr FORSSELL, LINDMAN
och VELANDER.
Hr FORSSELL opponerade sig mot hr Wretlinds
förslag om extrakurser i vägteknik på högskolan. Sådana
hörde enligt talarens mening icke hemma i en anstalt
för högre teknisk undervisning utan voro rena
instruktionskurser, som lämpligast borde anordnas av det
verk, som har hand om vägväsendet i landet, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, där de borde kunna göra god
nytta. Undervisningen i kommunikationsteknik, som
framförallt borde inriktas på de ekonomiska frågorna,
ville talaren ha ordnad genom en forskningsprofessur
i vägteknik och två Speciallärarbefattningar, den ena
för den rena kommunikationstekniken och den andra
för järnvägstekniken.
Till frågans allsidiga belysning bidrogo under
diskussionen dessutom hrr BILDE, AHLÉN, HEDSTRÖM,
ALMQUIST och SYLWAN.
Med anledning av professor Kreiigers farhågor, att
högskolan f. n. icke skulle ha möjlighet att ordna de
av hr Wretlind ifrågasatta extrakurserna, ville denne
för dagen icke vidhålla sitt förslag, att avdelningen
skulle begära deras anordnande. I stället föreslog han,
att avdelningen skulle uppdraga åt sin styrelse att i
fortsättningen ägna frågan sin uppmärksamhet, vilket
även blev avdelningens beslut.
Sedan ordföranden framfört avdelningens lack till
dem, som genom sina inlägg gjort diskussionen så
givande, upplöstes det av ett 140-tal medlemmar
besökta sammanträdet.
Cirka 60 voro nog kloka att stanna kvar över supén,
som följdes av ett ovanligt späckat nachspielsprogram.
Det innehöll bland annat ädel tävlan i lutsång mellan
hrr BILDE och GYLLANG, ett exceptionellt lyckat och
vanvördigt "bidrag till vägnomenklatur" av "DÖN PEDRO",
sång av hr HJORT och - som klimax - pokalutdelning
till den gamle avhållne "örnen", överste FOGELMARCK.
Fur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
