Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEKNISK TIDSKRIFT
26 MARS 1932
liga, då såväl dränering som eventuell spåntning vore
dyrare att utföra än större dammprofil.
Amerikanarna ansågo nämligen, att den större dammprofilen
möjliggjorde användning av mycket stora
arbetsmaskiner, vilka medförde så avsevärt mycket lägre
kostnad pr m3 än för dränerade dammar av
måttligare dimensioner, att totalkostnaden i båda fallen
bleve ungefärligen densamma. Det är framför allt
erfarenheterna från de mycket stora invallnmgarna
utmed Mississippi, vilka igångsatts efter de stora
översvämningarna för några år sedan, som lågo till
grund för amerikanarnas uttalanden. Dessa dammar
hava en lutning på uppströmssidan av 1:2 å 1:3
och på nedströmssidan 1:5 å 1:8 och få därför
mycket betydande dimensioner. Rörande denna fråga
fattades följande resolution:
1) De senaste erfarenheterna om fördelningen av
upptrycket under grundplattan av en damm giva vid
handen, att denna fördelning ej varierar lineärt. Sådan
tryckvariation kan dock i praktiken antagas råda, när
det gäller föga betydande dämningshöjder, varvid
trycket avtager lineärt från uppströms- till
nedströmssidan runt omkring eller under konstruktionen,
önskvärt är emellertid, att dylika experiment fortsättas.
De på hydraulisk och elektrisk väg utförda proven
med modeller äro av stor nytta för bestämmandet av
huvuddimensionerna på dammar samt av en del
konstruktionsdetaljer.
2) En större utsträckning av grundplattan och
utförandet av sponter bidraga till att hindra vattnets gång
under dammbyggnaden. För att reducera upptrycket
äro sponter vid uppströmssidan lämpligare än på
nedströmssidan. Grundläggningens nedförande till stort
djup är mera effektivt än dammbyggnadens
förlängning, ty fallförlusten är större, när vattnet går i
vertikal riktning än i horisontal; av samma skäl bör
konstruktionen även skyddas mot kringgående läckning.
3) Såsom medel att hindra vattnets passage under
dammars grundplatta kan man rekommendera följande,
varvid i varje särskilt fall hänsyn måste tagas till de
lokala förhållandena: a) Djupa murar utförda i öppet
schakt eller med användande av pneumatsik
grundläggning, allt efter de djup, som skola uppnås, eller
länshållningens svårighet; b) Sponter av järn eller av
armerad betong, eller slutligen en tät vägg av betong, gjuten
på platsen; c) Insprutning av tätande ämnen såsom
cementvälling, asfalt eller kemikalier, beroende på vad
föregående undersökningar av grundens beskaffenhet
visat lämpligt. Med hjälp av grumligt vatten kan man
erhålla god tätning, men dess verkan är i hög grad
beroende av rörelser hos vattnet, vilka uppkomma genom
dammens manövrering.
4) På grund av osäkerhet och bristande likformighet
i de hittills erhållna resultaten av praktiska försök,
som utförts för att bestämma upptrycket i höga
dammar, bör man i kalkylen taga noggrann hänsyn till detta
upptryck samt i varje särskilt fall beakta de särskilda
lokala förhållandena ävensom betydelsen av den
konstruktion, som skall utföras.
I varje fall måste man, för att förekomma
läck-ningar - efter utförda noggranna geologiska
undersökningar för den valda dammtypen - använda
injektioner i berggrunden samt utföra murar med erforderligt
djup vid uppströmssidan. Man bör även förse
uppströmssidan med en dränerad skyddsbeklädnad eller
också förse den med vertikala dräneringsrör, mynnande
i lätt åtkomliga samlingskanaler, vilka genom speciella
beläggningar böra göras fullt vattentäta.
Man bör likaledes ägna särskild uppmärksamhet åt
egenskaperna hos det vatten, som eventuellt kan
genom-sippra, för att undvika skador till följd av kemisk in-
verkan på murverket. Det är även lämpligt att
särskilt i närheten av uppströmsytan undvika hastiga
förändringar i sammansättningen av murbruk och betong,
vilket skulle kunna förorsaka sprickbildningar och
följaktligen vattnets genomträngande.
5) Utförandet av långsgående dammar vid nya
kanaler bör föregås av ingående undersökningar på platsen
rörande grundvattnets höjdläge och betydenheten av
grundvattenströmmen samt med avseende på de
verkningar, som kunna uppkomma för närliggande
markområden på grund av förändringar i
grundvattenståndet.
Vid utförandet av jorddammar måste man alltid söka
placera de bästa materialierna vid vattensidan; i varje
fall böra erforderliga tätningar alltid utföras mot
kanalens insida och om möjligt för kostnadernas
nedbringande kombineras med släntskydd. Tätningen kan
bestå av lager av ältad lera eller betongmurverk inne i
själva dammkroppen eller också av yttre släntbeklädnad,
utförd av lera eller av betong eller av på förhand
förfärdigade plattor. Diken, som utföras på
nedströmssidan av dammarna för uppsamlande av läckvatten eller
för dränering, böra placeras på sådant avstånd från
dammen, att de ej kunna framkalla skador i dess
konstruktion. De experiment, som utförts för att studera
lämpligheten av dränering av jorddammar, uppförda
till skydd mot högvatten, för att avlägsna läckvattnet
och öka stabiliteten hos dessa dammar, kunna ännu icke
anses ha lett till slutgiltiga resultat.
Den andra frågan lydde sålunda:
Arbeten för reglering och kanalisering av floder och
strömmar. - Erhållna erfarenheter i synnerhet
beträffande den nya fallprofilen och av ändringen av
flodbottnens utseende i vertikal och horisontal riktning,
ävensom beträffande förflyttningen av de av strömmen
medförda, fasta beståndsdelarna.
Generalrapportör: Ing. MARIO GIANDOTTI, Inspecteur
Supérieur du Génie Civil pour le Bassin du Po, å Parme.
Tio rapportörer, huvudsakligen från Mellaneuropa,
hade redogjort för de erfarenheter, som vunnits efter
genomförandet av dylika arbeten i naturliga floder.
Generalrapportören hade i en mycket koncentrerad,
sakkunnig sammanfattning försökt giva en bild av
huru förhållandena i allmänhet gestalta sig i floder,
vilka reglerats för förbättring av flodsjöfarten.
Arbeten av ifrågavarande slag ha i mycket stor
utsträckning utförts bl. a. i mellaneuropeiska floder,
vilkas naturliga lopp ofta är grunt och brett,
stundom uppdelat i flera grenar samt av starkt
serpen-tiniserande form. Arbetena avse i allmänhet att
minska bredden men samtidigt öka vattendjupet och
därigenom göra floden segelbar. Emellertid måste
man härvid framgå med stor försiktighet, så att icke
förändringen av älvsektionen medför fara för erosion
och därav följande avlagring av eroderade massor
längre ned i vattendraget. I de flesta rapporter
konstateras, huru starkt lagbundna förhållandena äro
mellan älvens profil och tvärsektioner,
bottenmaterialets beskaffenhet och älvens planform.
De svåra spörsmål, som behandlades under denna
punkt, äro av allra största betydelse för de flesta
floder, som genomgå alluviala avlagringar, såsom
Rhen, Elbe, Donau, Mississippi m. fi. För att
bestämma omfattningen och sättet för dessa
flodregle-ringsarbeten hava mycket omfattande hydrauliska
modellförsök blivit gjorda vid de tekniska
högskolorna i de berörda länderna.
Man har ofta konstaterat, att ganska obetydliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
