Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 MARS 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
37
som naturasfalt, vilken legat färdigbildad i
årtusenden. För detta påstående har man icke kunnat
frambringa något som helst bevis. Det gives
exempel på beläggningar framställda med enbart
oljeasfalt som bindemedel, vilka varit utsatta för stark
trafik under 30 år utan att hava märkbart förändrats.
Oljeasfalten innehåller i motsats till de flesta
naturasfalter i allmänhet icke något mineralämne.
Bitu-menhalten uppgår vanligen till 99,9 %. Önskvärd
penetration och mjukningspunkt erhållas genom att
avbryta destillationen av bergoljan vid olika
temperatur. I gjutasfalt användes tillsats av oljeasfalt,
dels för att anrika massan med bitumen, dels för att
reglera mjukheten hos beläggningen. Enär
oljeasfaltens egen destillationstemperatur ligger relativt
lågt, är det av vikt, att icke temperaturen under
tillverkning och utläggning av massan blir så hög
att en omvandling av oljeasfalten uppstår.
Piller. Såsom filler räknar man ett mineralämne
av sådan finhet att det kan passera en sikt med
0,074 mm fri mask vidd (U. S. Standardsikt 200).
Fillern användes i tvenne syften, nämligen dels för
att giva massan ökad täthet, vilket med hänsyn till
avnötning och vattenupptagning har stor betydelse,
dels för att verka stabiliserande på beläggningen vid
mekanisk åverkan och temperaturvariationer. Fillern
är på grund härav av utomordentlig betydelse och
det är sannolikt, att en beläggnings kvalitet är direkt
beroende av fillerhalten, i det att hög fillerhalt
. giver ökad slitstyrka och stabilitet intill en viss
gräns. Som filler i en g j utasf altbeläggning kan man
använda finmalen kalksten, granitmjöl, skiffermjöl,
cement m. fi. mineralämnen. För att kunna bedöma
de olika materialiernas lämplighet hava
undersökningar utförts av olika forskare. Kalkstensmjöl har
i allmänhet visat sig lämpligast. En undersökning
avseende att utröna olika mineralämnens förhållande
gent emot asfalt har nyligen utförts vid tekniska
högskolans i Stuttgart laboratorium.1 Man har därvid
mätt olika asfaltsorters förmåga att adsorbera olika
slag av filler. Fig. 2 visar ett diagram från denna
undersökning. Som synes sammanhänger
adsorp-tionsförmågan på ett intimt sätt med fillerns finhet.
-Vidare har. amorf a bergarter större adsorption än
kristalliniska.
Sand. Sanden i g j utasf alten bör vara så graderad
att alla fraktioner äro representerade. Borttager
man exempelvis någon av de grövre fraktionerna kan
man visserligen erhålla en tät mineralmassa genom
lämplig fillertillsats, men stabiliteten blir samtidigt
lidande. Herrman förordar för gjutasfalt följande
procentuella sammansättning. För sten, sand och
filler:
Kornstorlek O - 0,06 mm - 20 % filler
0,06 - 0,20 mm - 6 % sand
0,20 - 0,60 mm = 14 % "
0,60 - 2,00 mm = 20 % "
2,00 - 7,00 mm = 40 % "
Summa 100 %
Beträffande sand för asfaltbeläggningar i
allmänhet har man observerat det egendomliga fenomenet,
att tvenne sandsorter av t. o. m. samma bergart med
i Untersuchung der Adsorption der im Strassenbau
ver-wendeten Gesteinarten von R. Wilhelm! (Tidskr. Bitumen
nr 2 och 4, år 1931).
Fig. 2. Adsorptionsförmåga hos olika fillersorter
och yta per gram vid användandet av olika slag
av ren asfalt.
lika hålrum och lika gradering samt lika kornform
kunna giva olika stabilitet vid blandning med asfalt.1
Det visar sig nämligen att kornens yta kan hava
olika adsorptionsförmåga gent emot asfalten. Detta
förklarar man därmed, att bergarterna vid vittring
erhålla en tunn hinna ytterst. Denna tunna hinna
kominer sedan att inverka på bergartens förmåga att
adsorbera asfalten. (Jfr den ovan nämnda
undersökningen beträffande fillerns adsorptionsförmåga.)
Så exempelvis bildas, när fältspat vittrar
aluminiumsilikat, vilket är olösligt i vatten. Den därvid
erhållna hinnan är kraftigt adsorberande, varigenom
kornen vid blandning med asfalt erhålla stor
stabilitet. Finkrossar man däremot fältspat, varvid
korn utan denna tunna adsorberande hinna erhålles,
blir hållfastheten lägre. Vid järnhaltig sand bildas
en tunn röd hinna kring kornen, och man har genom
försök funnit, att dylik sand kräver mer asfalt
beroende på hinnans stora adsorptionsförmåga. Här
nedan angivas några av Dow angivna
adsorptions-värden för pulveriserade mineral i asfaltlösningar av
samma koncentration:
Granit 7,0 %. Fältspat 6,5 %. Kvarts 3,5 %.
Som synes har ren kvarts givit ett lågt
adsorp-tionsvärde.
Stenmaterial. Till skillnad mot stampasfalt
innehåller gjutasfalt även grövre stenmaterial.
Beträffande lämplig mängd av grovt material och storleken
hos detta variera åsikterna betydligt. Herrman i
l Föredrag av Dow i amerikanska vägingenjörsföreningen
(Asphalt und Teer 44/1931).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
