Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 APRIL 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
A /N
43
Fig. 2. Spårkurva med excentriskt anordnade cirkelbågar.
Nedtill diagram över fria avståndets variation vid vanlig vagnstyp.
vagnens storlek genom att använda en större
vagnstyp med avskurna hörn eller att välja det fria
avståndet på raksträckan så stort, att kurvor med
mycket stora radier kunna bibehålla raksträckans
spåravstånd utan att det fria avståndet i kurvorna
blir mindre än det tillåtna.
Utbildas en spårkurva utan spåravståndsökning,
minskas det fria avståndet såsom fig. l visar. (Vid
mycket stora vagnar och små radier är det givetvis
också tänkbart, att det fria avståndet blir negativt.)
En primitiv metod för spåravståndsökning är
användandet av excentriskt anbragta cirkelbågar. Som
fig. 2 anger kan fria avståndet i kurvans mitt göras
nästan godtyckligt stort, medan det vid kurvans
anslutning till rakspåren blir i det närmaste lika litet
som vid den koncentriska anordningen enligt fig. 1.
Av fig. 3 framgår, att den ökning av det minsta
fria avståndet, som erhålles vid excentriska
cirkelbågar, högst uppgår till värdet e^-den yttre
vagnens över skjutning inåt, under det att den inre
vagnens ö ver skjutning utåt ständigt förorsakar en
minskning med värdet a För att denna metod skall
vara effektiv, böra vagnarna ha ett så litet värde på
au som möjligt, vilket i praktiken endast kan ernås
genom en ökning av värdet at. Dessa egenskaper
återfinnas hos vagnar med så stort axelavstånd, att
plattformarna i det närmaste icke åstadkomma någon
överskjutning. För spårvägar kan en dylik
vagnstyp endast utföras som boggievagn. Man har då
endast att taga hänsyn till ö ver skjutningen inåt, som
elimineras genom den yttre cirkelbågens
förläggning så långt utanför den inre, att bågarnas
tan-geringspunkter sinsemellan förskjutas ett stycke p,
minst lika med axelavståndet (se fig. 4). Genom
denna anordning med excentriska cirkelbågar kan
man helt undvika en minskning av det fria
avståndet. Hos de i Europa vanligen förekommande
vagnarna med två axlar är emellertid axelavståndet
mestadels så litet, att
överskjutningen utåt är flera
gånger större än
överskjutningen inåt
(förhållandet är ungefär 5:1); i
detta fall är systemet myc-
Fig. 3. Vagn i spårkurva, ket ofullkomligt.
Fig. 4. Spårkurva med excentriskt anordnade cirkelbågar. Nedtill
diagram över det fria avståndets variation vid boggievagn.
Det är tydligt, att man för att undvika en
minskning av det fria avståndet i en kurva måste
förskjuta cirkelbågarna sinsemellan radiellt. Det
uppstår då en kurva, bestående av två koncentriska
cirkelbågar med ökat spåravstånd, vilka måste
förbindas med rakspår med normalt spåravstånd.
Denna anslutning bör utföras med kurvbågar av
sådan form, att det fria avståndet överallt blir
detsamma. Om den yttre cirkelbågen förskjuts utåt,
blir förbindelsekurvan S-formad; om den inre bågen
däremot rycker inåt erhålles en övergångskurva utan
S-form (fig. 5). Då den senare anordningen är att
föredraga, bl. a, ur dynamisk synpunkt, skall den
här behandlas. För enkelhets skull antages en
vagnstyp med ett oändligt litet axelavstånd.
Övergångskurvans ekvation härledes ur det villkoret, att
vagnens bakre ytterhörn ständigt löper på en linje,
parallell med rakspåret. Enligt fig. 6 erhålles:
x = a - l cos a - b sin a;
(x-
2
dy
dx
dx.
T
dx
Fig. 5. Spåravstånds ökning genom förskjutning av a) den yttre
cirkelbågen utåt, b) den inre cirkelbågen inåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
