- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Väg- och vattenbyggnadskonst /
49

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23 APRIL 1932

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

49

Fig. 24. Gatukurva vid Hohensyburg.

sprungliga kurvan medför förträngningar vid
anslutningarna till raksträckan och en onödigt stor
breddning i mitten. Som jämförelse framställer fig. 23
samma kurva ersatt med lemniskator enligt
föreskrifterna för "der Siedlungsverband Ruhrkohlenbezirk".

Vid denna anordning minskas det fria avståndet ännu
mera. Som ett sista exempel visar fig. 24
förhållandena vid en nyligen utförd anläggning, nämligen
kurvan vid Hohensyburg mellan Dortmund och Hagen.
På grund av de relativt stora radierna äro
förträngningarna givetvis mindre än vid de förut framställda
kurvorna.

I början av denna uppsats har framhållits, att
utbildningen av kurvor i körbanor icke är av samma
vikt som vid järn- eller spårvägar till f öl j d av
motorfordonens större rörelsefrihet. De här anförda
exemplen visa emellertid tydligt, att de uppkomna
förträngningarna äro av en sådan storleksordning,
att de icke böra förekomma vid tekniskt högvärdiga
anläggningar. Då noggrannheten vid körbanornas
utsättning kan anses vara tillfyllest, om felen icke
överskrida några cm, torde det åtminstone vid korta
kurvor vara möjligt att bestämma körbanans ideala
form enl. den i fig. n:ris 22, 23 och 24 använda
grafiska metoden och avläsa de erforderliga
utsättnings-koordinaterna på ritningen. De teoretiskt sett
oändligt långa kurvorna närma sig snabbt intill
asymptoterna, och de kunna anses övergå i raksträckan, när
avvikelsen från densamma understiger 5 å 10 cm.

Det har tyvärr icke varit möjligt att i denna
uppsats uttömmande behandla övergångskurvornas
problem. Uppgiften har därför måst inskränkas till
att antyda de riktlinjer, som kunna leda till
användbara lösningar. I synnerhet har betonats vikten av
ett bibehållet konstant fritt avstånd i kurvorna,
emedan de för närvarande använda eller i litteraturen
behandlade övergångskurvorna nästan endast tillgodose
de dynamiska kraven.

HÄRLEDNING AV THOMAS FORMEL.

Av civilingenjör AXEL LÖFROTH.

Om vattnet framledes till en vattenkraftanläggning
genom en sluten ledning, kunna
belastningsvariationer i kraftanläggningen förorsaka vissa för
turbin-regleringen skadliga tryckvariationer i ledningen.
För att eliminera dessa verkningar kan man bl. a.
använda sig av svalltorn, som sättes i förbindelse med
ledningen invid kraftanläggningen. För att en ur
driftsynpunkt full stabilitet skall erhållas, bör
svalltornets area hava minst den storlek, som bestämmes
genom Thomas’ formel:

F=-LL.

2 g cl?

där / - den slutna ledningens area, L =
densam-sammas längd, g = tyngdkraftens acceleration,
c = fallförlusten i ledningen vid 1,0 m hastighet pr
sek. och E = kraftanläggningens fallhöjd.

Om ingen fallförlust finnes i ledningen, dvs.

c = O, och en plötslig och till sin storlek bestämd
ändring av vattenmängden äger rum, sker
vatten-slaget i svalltornet enligt fig. l utan dämpning, men
även utan ökning av vattenslagens storlek.

Om viss fallförlust finnes i ledningen, men
ändringen fortfarande utgöres av en bestämd
vattenmängdsändring, bliva vågorna alltid dämpade (jfr
fig. 2). Emedan den accelererande resp. retarderande
kraften i varje tidsmoment motsvarar vertikala
avståndet mellan V. Y. och den streckade linjen, som
anger statiska trycket i ledningen, är det även
uppenbart, att dämpningens storlek bestämmes av
förhållandet mellan ytorna y^ och y2) å ena, samt ytan
mellan V. Y.-linjen och den horisontala linjen, å andra
sidan.

Om slutligen anläggningen utsättes för en plötslig
och bestämd effektändring (fig. 3), kommer den
genom vattenslaget förorsakade fallhöjdsändringen att

v. y. i sva/’Hornet.

- dh

Fig. 1.

Fig. 2.

Fig. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932v/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free