Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 MAJ 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
61
Den italienska rapporten är av ett visst intresse,
emedan betong redan användes av romarna även till
hamnbyggnader, och således 2000-årig erfarenhet
finnes i Italien angående betongens beständighet.
Generalrapportören, som även författat den italienska
rapporten, omnämner således, att i Ancona vid
Adriatiska havet och i Civitavecchia vid Tyrrhenska
havet användas ännu i dag hamnbyggnader, som
utförts under kejsar Trajanus. Betongen i dessa är
ännu av en utmärkt beskaffenhet. Den är lika hård
som natursten, och det är omöjligt att skilja bruket
från den i betongen ingående stenen. Bruket består
av kalk och puzzolan, vilken sammansättning redan
600 år före vår tideräknings början var känd att
bilda ett hydrauliskt murbruk. Med så goda
erfarenheter av puzzolanbruket är det helt naturligt, att
italienarna nästan uteslutande använde sig av detta
bruk för sina hamnbyggnader, så mycket mer som
råmaterialet förekommer i riklig mängd i Italien. En
olägenhet med puzzolanbruket är att det hårdnar
mycket långsamt. För att avhjälpa detta, tillsättes
till betongen en mindre del portlandcement. Vid de
nu pågående stora hamnarbetena i Bari användes
sålunda till betongblock en betong innehållande kalk,
puzzolan, sand och sten i proportionerna 1:2:4,5
samt 100 kg cement per kbm betong. Puzzolan bör
för att med kalk eller kalkrikt portlandcement bilda
ett gott hydrauliskt bruk innehålla tillräckliga
mängder kiselsyra och lerjord i kemiskt verksam form.
Med kalken bildas då olösliga salter och denna
reaktion bör försiggå så hastigt, att ej den fria kalken
hinner bortföras av havsvattnet. För att puzzolan
skall bliva mera verksamt, får det därför undergå en
särskild behandling, bestående i uppvärmning och
blandning. Segni cementfabriker föra även i
marknaden ett specialcement för hamnbyggnader, som har
en sammansättning nära överensstämmande med
gammalt romerskt kalk-puzzolanbruk.
Den spanska rapporten angiver även att
puzzolan-cementet är ett beständigt hydrauliskt bruk, men
omnämner samtidigt, att det i Spanien finnes ett
naturligt cement, benämnt "Zumaya"-cement, som visat
sig beständigt. Detta cement är emellertid hastigt
bindande (omkring 5 minuter). Emellertid kan
binde-tiden förlängas genom att till cementklinkern
tillsätta en viss kvantitet vatten. Tillsättes sålunda 13 %
vatten, förlänges bindetiden till över en timme.
I den danska rapporten förordas även
puzzolan-eller moler-cement för betong utsatt för havsvatten.
Vid reparation av en vågbrytare för Köpenhamns
sjöbefästningar har sålunda ett specialcement
(Moler-cement) kommit till användning i en betong med
sammansättning l del cement, 2±/2 delar sand och 4
delar singel.
Den svenska rapporten, som beskriver en del
kajbyggnader, som under de senaste åren utförts av
betong i Sverige, omnämner de undersökningar, som
här pågå att genom tillsättning av 30 % vit arsenik
till portlandcement erhålla ett cement, som har stor
motståndskraft mot vattnets upplösande inverkan.
Då betongs beständighet under de senaste åren
tilldragit sig stort intresse i vårt land, återgives här
nedan den i denna fråga fattade resolutionen.
1) I de i Italien utförda arbetena av betong med kalk
och puzzolan som bindemedel, även med tillsats av
portlandcement, har man aldrig konstaterat för-
störelse på grund av inverkan av de i havsvattnet
upplösta salterna.
2) Av cementbetong utförda arbeten angripas mer eller
mindre snabbt av det salta vattnet.
Angrepp på betong i havsvatten hava särskilt
iakttagits i närheten av vattenlinjen, dels på grund av
växlande indränkning och uttorkning, dels på grund
av vågornas rent mekaniska inverkan.
3) Följderna av angreppen med avseende på arbetenas
varaktighet och bestånd äro mera allvarliga för
sådana konstruktioner, som hava mycket smäckra
dimensioner och armering nära ytan än för massiva,
ej armerade konstruktioner eller där armeringen är
anordnad i massans inre.
4) Förstörelsens intensitet och snabbhet är vidare
beroende av:
a) betongens volymvikt;
b) mängden fri kalk i cementet eller under
bindningen och hårdnandet frigjord kalk.
Betongen måste alltså hava en noggrann
korn-gradering och riktig proportionering för erhållande
av största volymvikt, som i praktiken kan vara
lämplig. Man bör även undvika användandet av
cementsorter, som äro alltför rika på kalk, såsom
fallet är med vissa cementsorter med hög hållfasthet.
I allmänhet måste man undvika allt, som kan
göra betongen vattengenomsläpplig, ty havsvattnets
genomträngande påskyndar skadliga kemiska
reaktioner, såsom järnarmeringens oxidering, vilken ger
anledning till ett sönderfallande av det yttre
betongskalet.
5) Målning eller tätande beläggning med ämnen, som
äro oföränderliga mot havets inverkan, ha hittills
i allmänhet ej givit tillfredsställande resultat. Det
synes, som om man haft bättre framgång med
förfaringssättet att indränka armerade betongblock med
flytande asfalt. Denna procedur, som tillämpats vid
hamnarbetena i Los Angeles (U. S. A.), är analog
med den, som användes för konservering av trä, men
dess tillämpning på betong synes böra vara mvcket
mer begränsad.
De kalkhaltiga avsättningar, som i en del fall bildas
på ytan av betongarbeten i kontakt med havsvattnet,
utgöra ett mycket effektivt naturligt skydd.
6) Till cementbetong tillsätter man mycket ofta
puzzolan eller puzzolanartade ämnen, som hava samma
fysisk-kemiska egenskaper som puzzolan, för att
binda cementets fria kalk och undvika den urlakning,
som ökar vattengenomsläppligheten och minskar
betongbrukets hållfasthet.
Tillsats av puzzolan är mycket effektivt för
betongens beständighet, förutsatt att följande villkor
uppfyllas:
a) Puzzolanen bör innehålla tillräckliga mängder
av kisel och lerjord, som äro verksamma vid bildandet
av olösliga salter, och vilka neutralisera all den kalk,
som ingår i cementet och som bildats under
bindningen och hårdnandet.
b) Bildandet av olösliga salter bör i själva verket
äga rum, innan den fria kalken bortföres av
havsvattnet eller givits tillfälle att ombildas till lösliga
salter.
De tvenne ovannämnda villkoren äro svåra att
uppfylla i praktiken, ty puzzolanen innehåller en stor
mängd ämnen, vilka mycket långsamt förena sig med
kalken för bildandet av stabila föreningar.
För betong med hög cementmängd skulle man
alltså behöva tillsätta en stor kvantitet puzzolan,
vilket dock kan vara till skada, särskilt i armerad
betong, på grund av den minskade hållfasthet, som
befaras av de icke verksamma ämnena.
7) För att vid tillsats av puzzolan få gott resultat har
man nyligen i Italien studerat denna fråga samt även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
