- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Väg- och vattenbyggnadskonst /
78

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

TEKNISK TIDSKRIFT

23 JULI 1932

-Sån, (ning

8,4

.t4i.

0.1 0,2 Q3 0,4 as 0.6 0,7 0.8 0,5

drånskostnad öre f kWh

Fig. 2. Gränskostnad per kWh för energi som vinnes
av sista magasinsintervallet.

Detta gäller såväl dämningsgränsens läge som
beträffande läget av sänkningsgränsen. Om man
exempelvis anser sig kunna betala maximalt 0,60 öre/kWh
för den energi som utvinnes genom ett företag, bör
man i det exempel som anges på fig. 2 stanna vid
en regleringshöj d av 8,4 m med regleringsgränserna
förlagda på nivåerna + 12,5 resp. + 4,1 m.

Man får icke låta sig vilseledas av det resultat
som erhålles i medeltal genom hela
regleringsföretaget och tro att man är på säkra sidan så länge
endast medelkostnaden för den vunna energien är
låg. Vid ett företag inom Indalsälven blir
exempelvis medelkostnaden för den vunna energien endast
0,15 öre/kWh, trots att gränskostnaden var 0,6
öre/kWh.

Sådana regleringsföretag, som tidigare planerats
för en jämn tappning vid sjöarnas utlopp, gåvo
givetvis en mycket låg utnyttjning av det sista
magasinsintervallet, och om en
dimensioneringsberäkning skulle genomförts för dessa företag, skulle
säkert gränskostnaden stigit till högst avsevärda
belopp. Vid flertalet sådana företag har det emellertid
senare visat sig, att tappningen icke borde handhavas
på det ursprungligen avsedda sättet. Periodtappning
har i stället kunnat genomföras, och
regleringsresultatet har därigenom väsentligt förbättrats. I många
fall torde gränskostnaden ändock vara för hög.

För att kunna verkställa dimensioneringen gäller
det att beräkna gränskostnaden. Denna är bestämd
å ena sidan av kostnaden för framställande av det
sista magasinsintervallet, årskostnaden, å andra sidan
av den regleringsvinst som erhålles av samma
intervall.

För att man skall kunna beräkna de årskostnader,
som belöpa sig på de olika magasinsintervallen,
måste man undersöka tre olika dänmingsalternativ
och tre olika sänkningsalternativ, vilka inrymma de
gränser som kunna komma ifråga. Inalles blir detta
fem alternativ, eftersom det mellersta dämnings- och
sänkningsalternativet sammanfaller. Med ledning av
dessa beräkningar uppgöras därefter kurvor över
årskostnaden vid sänkning och dämning till olika
nivåer, varur årskostnaden för det sista
magasinsintervallet kan beräknas.

De kostnader som i allmänhet bliva bestämmande

för dämningsgränsens läge äro kostnaderna för
regleringsåtgärder, huvudsakligast dammbyggnaden,
kostnaden för ombyggnad av vägar, bryggor,
byggnader o. d. samt markskador. Vilka kostnader som
i de olika fallen bliva bestämmande, beror ju på de
lokala förhållandena, men som allmän regel kan
sägas att kostnaderna för dammbyggnaden icke bliva
av avgörande betydelse i annat fall, än när det rör

Areal, Hektor

Fig. 3.

sig om höga dämningar. Kostnader för ombyggnad
av vägar, bryggor o. d. öka däremot i regel i stark
progression även vid jämförelsevis måttliga
dämningar. Markskadorna tilltaga nästan utan
undantag i mer än räntlinjig progression.

Detta är vid första påseende i och för sig icke så
självklart. Om stränderna äro jämnsluttande, ökar
ju nämligen den areal som beröres av reglering
rätlinjigt vid ökad dämning. Ett dylikt exempel utgör
Kallsjön, men markskadorna bliva i detta fall
ändock proportionsvis större vid högre dämning än vid
lägre. Detta beror såsom synes av fig. 3 därpå, att
vid ökad dämning den relativt dyrare åkerarealen
tilltager på bekostnad av den mindre värdefulla
ängsarealen; ett förhållande som torde vara ganska
normalt.

De kostnader som mest inverka på
sänkningsgränsens läge äro kostnaderna för de egentliga
regleringsåtgärderna, dvs. sänkningskanal och damm-

0,1 0.2 03 0,4 0,5 0.6

0.8 0,9

Fig. 4. Gränskostnader per kWh för energi som vinnes av

sista magasinsintervallet vid dämning resp. sänkning till

olika nivåer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1932v/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free