- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1932. Väg- och vattenbyggnadskonst /
90

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

90

TEKNISK TIDSKRIFT

27 AUG. 1932

lerlager användes såsom regel i de romerska vägarna,
även om vägen icke stensattes. Man kan häri se
ett uttryck för erfarenheten, att en viss elasticitet i
vägkroppen är till fördel, såväl för trafiken som
med hänsyn till vägbeläggningens hållbarhet, en
omständighet, som också Mac Adam (som nedan
omtalas) hade öppen blick för och som även är känd
och utnyttjas av nutidens vägbyggare, såsom t. e.
när det vid stensättning på betongfundament
föredrages att bädda stenen i sand framfor i bruk, eller

Fig. 2. Tvärsnitt av äldre fransk väg. (16:de, 17:de och 18:de
århundradet.)

när man som nämnt i Hamburg föredrager
maka-damfundament framför betongfundament. Man torde
också kunna hävda, att bottenlagret i ett av två lager
uppbyggt bituminöst täcklager icke endast har
betydelse såsom bindlager utan också på grund av sin
relativa mjukhet och elasticitet bidrager till att öka
slitlagrets varaktighet.

De gamla franska vägarna, som enligt professor
Lyttken dock icke äro äldre än från det sextonde
århundradet, utfördes med rornarvägarna som
förebild, men med mindre tjocklek hos vägkroppen.
Såsom framgår av fig. 2 består fundamentet av flera
lager stor sten lagd på en vågrätt utformad bädd
men utan murbruk. På denna underbädd lades
ett lager av skärv av uppåt avtagande storlek och
emellanåt täckt av ett lager av grus eller singel.
Tjockleken av ytlagret kunde t. e. vara 0,45 m på
mitten och 0,30 m vid kanterna. Lagret
avgränsades med kantsten. På detta eller liknande sätt
utfördes enligt förordningen den 13 dec. 1793, par.
53, också de äldsta större chausseerna i Danmark
(jfr fig. 3). I enlighet med nämnda paragraf lade
man underst stora stenar, mellan vilka kilades med
mindre sten och flis, varefter återstående hålrum

Kullrig h ef 1-36

~5.5 m

Fig. 3. Tvärsnitt av äldre dansk väg (1793).

fylldes med fast ältad lera. På det understa
sten-lagrets yttersta sten uppsattes kantsten - vilkens
existens tillades stor betydelse -, och häremellan
anbragtes ett annat lager av mindre sten, som
packades på liknande sätt som det första. Därovanpå
kom så ett lager lös sten, slagen så vitt möjligt till
samma storlek, och slutligen täcktes det hela med
ett lager av vad som tidigare kallades grus, men
som vi snarare beteckna som singel, minst 23 cm
tjockt och sträckande sig utöver kantstenarna. Det

är anmärkningsvärt att vi i denna konstruktion
påträffa det lerlager som romarna insköt i
beläggningen, och varmed man förutom elasticitet och en
viss sammanbindning tydligen också har avsett att
åstadkomma vattentäthet och därigenom hålla
under-grunden fri från vattendränkning och bevara dess
bärförmåga.

Konstruktionen kan således icke - rent tekniskt
sett - anses vara orationell, tvärtom; olägenheten
var väl endast, att den var dyr på grund av den

Kullrig het 1*32-1*36

T0.5-O.Ö

Kullrighet 1*36-MO

~5,5 m

-5,5 m ~~

Fig. 4. Tvärsnitt av fransk väg (Trésarguet 1775).

stora stenförbrukningen. Roskilde landsväg har
ursprungligen varit byggd på nämnda sätt. De
mindre chausseerna skulle dock enligt förordningen
av 1793 utföras på enklare sätt, eventuellt med ett
underlag av småsten eller av grus (singel), men med
en total tjocklek av minst 0,60 m. Det dröjde dock
icke länge förrän man här i Danmark, varest man
hade haft franska ingenjörer som läromästare i
vägbyggnadskonst, kom in på en liknande, mera
ekonomisk metod, som redan år 1775 hade införts i
Frankrike av M. TRÉSARGUET. Som framgår av
fig. 4 gjorde han väglådans botten parallell med den
färdiga vägytan och på sådant sätt att totala
tjockleken av befästningslagret blev 0,25 å 0,30 m. Denna
sammansättes nu av blott ett enkelt lager av
någorlunda regelbundet formad sten, som anbragtes med
den största ytan nedåt, under det att de övre
mellanrummen packades med mindre sten, varefter över
detta fundament utlades ett lager av skärv (av valnöts
storlek) eller grus. Detta lager anbragtes mellan
kantstenar, som nådde helt upp till vägytan. Vägens
kullrighet var ca l : 36.

Denna metod för vägbyggnad praktiserades i
Frankrike fram till år 1800, då Mac Adams system
tilldrog sig uppmärksamheten.

Vända vi oss nu till England, satte såsom nämnt
romarna starka spår också med avseende på
vägbyggnaderna, så länge de voro herrar i landet, alltså

Fig. 5. Tvärsnitt av engelsk väg (1809).

under de första fyra århundradena e. Kr. (Caesars
tåg dit ägde rum år 55 och 54 f. Kr., men han
försökte icke att erövra landet.) Först under kejsar
Claudius år 43 e. Kr. begynte romarna sätta sig
fast, och erövringen fullbordades år 85. Vid slutet
av romarnas herravälde vid folkvandringstiden (år
428 drogos de romerska trupperna tillbaka) upphör
all vägbyggnad i England under en tidrymd av 1000
år. De romerska vägarna föllo efter hand i ruiner,
och de engelska vägarna kommo att höra till de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:10:35 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1932v/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free