Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 SEPT. 1932
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
107
Fig. 8. Makadambeläggning som icke vederbörligen iordningställts för
ytbehandling. Fogarna hava varken tillräckligt djup eller tillräckligt
skarpa kanter.
Fig. 9. Makadambeläggning iordningställd för ytbehandling. Fogarna
äro vederbörligen rensade.
1) antingen icke företages någon grusutfyllning av
hålrummen i makadamlagrets översta del eller 2)
användes ett med bindemedlet i ytlagret besläktat
material i stället för bindande grus för att åstadkomma
sammanhållning. I sistnämnda fall vore det kanske
möjligt att undvika ytbehandlingen och därvid få
3) en makadamväg, som till konstruktionen skilde sig
från äldre tiders endast därigenom att utfyllningen av
hålrummen mellan skärvorna och sammanbindningen
av skärvorna skedde med ett material som vore i
stånd att göra makadamen vattentät och stabil, så
att den kunde motstå motorfordonens (för grusbindemedlet) så ödesdigra sugverkan och de från
fordonens hastighetsförändringar härrörande
horisontella krafterna.
Jag övergår nu till behandlingen av
makadambeläggningar av nyare typ, varest det tages hänsyn
till nyssnämnda förhållanden samt - för några av
beläggningarnas vidkommande - till de fördelar
som äro förbundna med bruket av stenmaterial, som
på förhand är överdraget med en hinna av
bindemedlet. Jag vill behandla beläggningarna i följande
ordning: Tjärmakadam, öppen tjärbetong, tjärbetongbunden makadam, gjutasfaltbunden makadam,
cementmakadam och trasskalkmakadam.
5. Tjärmakadam.
Tjärmakadam är en här i Danmark rätt okänd
beläggning, men den har i vissa delar av Tyskland
funnit vidsträckt användning, såsom i provinsen
Sachsen, varest man, efter att hava anställt
vittgående praktiska försök med åtskilliga beläggningar,
gått in för denna metod, och varom man anser, att
den under de föreliggande förhållandena är den, som
ger de bästa resultaten. Beläggningen, vilkens namn
i Tyskland är "Teertränkmakadam", utföres
sålunda1: Ett makadamlager av t. e. 33-60 mm
makadam, cirka 8 cm tjockt i löst mått, utlägges och
vältas på vanligt sätt men utan grusning; eventuellt
utströs häröver en mindre mängd kilsten 25-35 mm.
Därefter utsprides cirka 3 kg tjära som avtäckes
med finmakadam, t. e. 10-25 mm. Härpå sprides
för andra gången tjära, cirka 2 kg pr m2, och av-
i Jfr "Der Strassenbau" nr 29, 1931: Teertränkmakadam,
av Landesbaurat Paul Grulich.
täckning utföres med t. e. 5-10 mm finmakadam.
Slutligen företages en ytbehandling med cirka 1,5 kg
tjära. Metoden kan modifieras och förbättras genom
att lägga ett tunt sandlager under makadamlagret
före det senares utläggning. Utförandet bör helst
ske i maj, juni eller juli och ytbehandlingen i
augusti. Följande år företages åter en ytbehandling.
Därefter ytbehandlas vägen med ett eller flera års
mellanrum i mån av behov.
Tjärmakadam är enligt erfarenhet icke lämplig vid
sank mark, lermark eller överhuvudtaget vid fuktigt
liggande sträckor. Ett bättre resultat uppnås i dylika
fall genom att använda asfalt med penetrationen
160-2001, och i varje fall bör asfalttjära
uppenbarligen föredragas framför tjära. Slutligen kan det
ifrågasättas att använda emulsion. Beläggningen
skulle då bliva, vad vi kunna beteckna som
emulsionsmakadam.
6. Emulsionsmakadam.
Emulsionsmakadam utföres på liknande sätt som
beskrivits för tjärmakadam, men i stället för ett
bindemedel i varmt tillstånd användes en emulsion, som
det emellertid visat sig vanskligt att hålla i styr. På
grund av sin lättflutenhet har emulsionen benägenhet
att försvinna mellan stenarna och antingen rinna bort
eller samlas i botten av stenlagret. Metoden kan
därför icke rekommenderas annat än i samband med
anordningar, varmed man försöker förhindra att
emulsionen försvinner i djupet. Anordningarna
kunna bestå i antingen att utfylla den nedersta delen
av stenlagret med grus, och man erhåller då en
beläggning, som blir en slags halvindränkning eller i
att, innan emulsionen påföres och efter en lätt
grusning, utsprida och fastvälta en lagom kvantitet
kilsten. Denna håller då tillbaka emulsionen så att den
stannar kvar uppe i makadambeläggningens yta och
där åstadkommer en god förbindelse mellan
makadamen och det ytskikt, som bildas av emulsionen
själv, den påförda kilstenen och det efter emulsionens
tillsättning utspridda avtäckningsmaterialet, och som
förstärkes genom den ytbehandling som företages
någon tid efter makadambeläggningen och den första
i Jfr "Bitumen" 1931, s. 121, av dr J. Oberbach.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
