Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
TEKNISK TIDSKRIFT
24 SEPT. 1932
emulsionsbehandlingen. Jag kan i detta
sammanhang nämna att användningen av emulsionsbruk
i stället för ren emulsion icke för med sig den nämnda
risken att bindemedlet försvinner dit, där det icke gör
rågon nytta; i varje fall må makadam bunden med
emulsionsbruk i detta avseende anses mera rationell
än emulsionsmakadam - och icke dyrare.
En påsprutning av bindemedlet på det utlagda
stenmaterialet, såsom sker vid tjärmakadam och
emulsionsmakadam, medgiver knappast en jämn
fördelning av bindemedlet över stenarnas yta, vartill, vad
ett varmt bindemedel angår, kommer, att
förutsättningen är att torrt stenmaterial användes, varför
alltså torrt och varmt väder fordras, om tillräcklig
bindekraft skall uppnås. Ett i tekniskt avseende
bättre resultat uppnås därför, om stenmaterialet och
bindemedlet blandas fore utläggningen. Göres detta,
och blandas både den grövre makadamen (som
användes i beläggningens undre del) och det finare
stenmaterialet (som användes i dess övre del), få vi
vad som här i Danmark kallas tjärbetong.1 Blandas
blott det finare stenmaterialet, erhålles en
beläggning, som på tyska kallas "Teerstreumakadam" eller
"Splitteinstreudecke".2
7. Öppen tjärbetong,
Vad först öppen tjärbetong angår, är detta en
beläggning enligt makadamprincipen i
överensstämmelse med den definition som ovan givits. Tyskarna
kalla därför också beläggningen
"Teermischrnaka-dam" eller blott "Teermakadam", och engelsmännen
kalla den "tarmacadam". Beläggningen uppbygges
av större stenar i "bottenlagret7’, mindre stenar i
"mellanlagret" och ännu mindre stenar i "slitlagret7’
(tätskiktet). Den använda stenen är alltså helt
igenom före utläggningen överdragen med tjära,
men tätande stenmaterial tillsättes icke i den grövre
makadamen. Någon tid efter det att de skilda
lagren av tjärad sten utlagts och vältats,
företages en ytbehandling på vanligt sätt. Man kunde
fråga sig om man har någon nytta av att den grova
makadamen i bottenlagret är tjärad, och om det
måhända icke vore ändå bättre att stenen vore bar,
eventuellt att dessutom mellanrummen i bottenlagret
vore utfyllda med bindande grus. De skulle då
måhända liksom bättre kunna bita sig fast i varandra
och efter hand bilda en tät, sammanhängande massa,
på sätt som sker vid vanlig makadambeläggning. Det
är vanskligt säga, vilket som är det bästa, men till
fördel för tjärningen av stenarna talar för det första,
att den helt visst i högre grad än vid icke tjärad sten
medgiver användning av lokalt material, alltså
stenarter av olika hårdhet och styrka, då ju tjärningen
åstadkommer att stenarna glida mot varandra och
därför bättre motstå vältens tryck. Därnäst är det
möjligt att tjärhuden på den grövre makadamen
bidrager till att stenlagret bättre, än om det vore
tätt och styvt, kan tåla de små rörelser som bland
annat de av frosten föranledda höjningarna och
sänkningarna av grunden giva anledning till. Man skulle
kunna anse att beläggningen icke är tillräckligt stabil
på grund av hålrummen, men det må erinras om att
1 I Sverige öppen tjärbetong.
2 I Sverige kallas denna beläggningstyp tjärbetongbunden
makadam.
Red.
den icke utgöres av stort mera än ett enkelt lager av
grövre sten, och att denna nedtill har ett gott fäste i
underlaget och upptill är väl avstyvad och fastkilad
av den finare stenen, som i verkligheten gör
beläggningen rätt fattig på hålrum. Slutligen är det väl
intet tvivel om att de grövre tjärade stenarna
bilda ett gott underlag för ett ytskikt, men det är
dock måhända en fråga huruvida icke förbindelsen i
många fall kunde bliva tillräckligt god, om man
inskränkte sig till att tjära kilstenen och stenen i
ytlagret. Gör man detta erhålles tjärbetongbunden
makadam.
8. Tjärbetongbunden makadam.
Denna beläggning utföres till exempel på så sätt att
först utlägges ett lager av grov makadam som vältas
lätt, varefter det påföres till exempel 20 l/m2 5-15
mm (eller något större) tjärad finmakadam, som
ned-vältas i mellanrummen mellan de större stenarna;
därefter påföres åter tjärad finmakadam till exempel
20 l/m2 5-15 mm (eller 3-8 mm), varpå ånyo
vältas. Slutligen företages måhända en ytbehandling med
tjära och finmakadam eller stritt grus. Det kan
också i stället för tjärad finmakadam användas
Essenasfaltmassa, och det kan läggas ett tunt
slitlager härav eller av någon liknande massa ovanpå
själva den tjärbetongbundna makadamen.
När de sist behandlade beläggningstyperna
betecknas såsom tjärbeläggningar, är det av den orsaken
att härtill i allmänhet användes tjära eller asfalttjära,
Det föreligger icke i och för sig självt något hinder
att istället använda mjuk asfalt. På det hela taget
kan uppbyggandet och sammansättningen av de
hittills nämnda bituminösa makadambeläggningarna
modifieras på åtskilliga sätt. Ett flertal sådana
beläggningar med merkantila namn finnas,1 om vilka
det dock i större eller mindre grad gäller, att de icke
äro täta eller homogena. De kunna därför icke tåla
en djupgående avnötning utan måste underhållas
genom ytbehandling, en behandling som dock icke
alltid behöver företagas varje år.
Av de behandlade fyra makadambeläggningarna
tror jag att man skulle kunna utesluta tjärmakadam
(Teertränkmakadam) såsom varande en för dyr och i
utförande alltför omständlig beläggning.
Emulsionsmakadam står såsom redan är anfört
halvindränk-ning nära, men erbjuder möjligen, när den utföres
rationellt och av kunnigt folk - eventuellt i
modifierad form såsom makadam bunden med
emulsionsbruk - vissa fördelar. Om
tjärbetongbunden makadam - vilken som nämnts ännu icke
praktiserats här i Danmark - kunde jag tänka mig att
den erbjuder väsentliga fördelar framför vanlig
ytbehandling och halvindränkning utan att vara
väsentligt dyrare. Detsamma gäller väl i ännu högre grad
om den något dyrare öppna tjärbetongen.
Emellertid gäller det om alla de hittills nämnda
bituminösa makadambeläggningarna att de icke äro
täta och homogena och därför i vissa avseenden
behäftade med en svaghet som gör dem mindre vä]
ägnade för en stark och tung trafik. För det första
ställer en sådan större krav på stabiliteten än de
nämnda beläggningarna kunna motsvara, men det kan
Amiesite, Carpave osv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
