Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. 14 jan. 1933
- De stora internationella frågorna och den ekonomiska konjunkturen, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 2 ÅRG. 63 14 JAN. 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: De stora internationella frågorna och den ekonomiska konjunkturen. – Hans Elliot † –
Notiser. – Insänt. – Tekniska föreningar. – Sammanträden.
DE STORA INTERNATIONELLA FRÅGORNA OCH DEN
EKONOMISKA KONJUNKTUREN.
Alltsedan 1925 har den internationella
ekonomiska diskussionen dominerats av
skadestånds- och krigsskuldsfrågorna. De små ansatser till
ekonomiskt tillfrisknande, som då och då förmärkts, ha
förr eller senare förkvävts av de i regel mångtydiga
och starkt urvattnade kompromisser, som de talrika
internationella konferenserna och förhandlingarna i
dessa frågor lett till. Frågorna ha dock varje gång
fallit framåt även om icke alltid så långt. Den
fortsatta diskussionen i stark förening med den rådande
lågkonjunkturen har åtminstone på denna sida av
Atlanten tvingat fram en allmän insikt om
nödvändigheten av en definitiv omedelbar lösning av
dessa problem grundad enbart på hänsyn till de
ekonomiska verkningarna av en uppgörelse.
Allmänt inser man nu i Europa, att den ekonomiska
vinsten av en uppgörelse, som underlättar en
konjunkturförbättring, för varje enstaka land betyder
avsevärt mer än de skuld- och skadeståndsbelopp,
man har att fordra. Den norm, efter vilken man
här vill reglera dessa problem, är, att inga skulder,
som icke motsvaras av ekonomiska motprestationer,
skola gäldas, och att de, som skola gäldas, böra
endast betalas under hänsynstagande till de
förändringar, som ägt rum i penningvärdet, sedan
förpliktelserna åtogos.
Den mest i ögonen fallande vinsten av det gångna
årets ekonomiska utveckling – huru ogynnsam den
än i övrigt må ha varit – är, att Frankrike på
grund av de växande ekonomiska svårigheterna
inom landet bringats att uppge sin tidigare negativa
hållning i ovannämnda frågor och numera anlägger
mera allmän-europeiska synpunkter samt därför ej
längre lika starkt som tidigare motverkar en
europeisk politisk avspänning. Det franska politiska
dominerande inflytandet i Europa, som under
fjolårets ödesdigra panikdagar framträdde så bjärt och
som vilade på Frankrikes då enastående finansiella
styrka har i utomordentlig utsträckning snabbt
eliminerats. Förklaringen härtill är i främsta rummet
att söka i de statsfinansiella svårigheterna, vilka
gjort sig synnerligen starkt gällande, sedan
lågkonjunkturens verkningar numera icke såsom
tidigare gå Frankrike förbi. Det tekniskt synnerligen
svaga franska skattesystemet har i hög grad
medverkat till den nuvarande budgetsituationen där.
Det franska nationalhushållet kännetecknas dock
alltjämt av en utomordentligt rik tillgång på
utländska tillgodohavanden och guld, men denna tillgång
spelar icke längre samma roll som maktfaktor
i det internationella "samarbetet".
Det första uttrycket för europeisk enighet i skadeståndsfrågan
kom från Lausannekonferensen. För
det stora flertalet iakttagare av europeisk politik
var det en angenäm överraskning, ja t. o. m. för
deltagarna i konferensen torde resultatet av
densamma framstå såsom oväntat stort. Förberedelserna
för konferensen hade emellertid icke hållit sig
enbart på det teoretiska planet. England och U. S. A.
hade målmedvetet använt månaderna före
konferensen för att vrida Frankrikes vid de senaste
konferenserna starkaste vapen – dess möjligheter att
hota pund- och dollarvalutorna genom stora
försäljningar av dylika – ur dess händer. England
hade lagt upp en valutafond på 150 mill. pund för
att möta alla mera oberäkneliga och plötsliga
valutakrav och U. S. A. hade successivt under
vårmånaderna bringat ned förräntningen av de
kortfristiga utländska placeringarna på den
amerikanska kapitalmarknaden till omkring 1/2 proc. och på
så sätt förmått det franska kapitalet att
återvända till Europa. Den amerikanska centralbankens
guldkassa hade visserligen på detta sätt blivit
utsatt för en synnerligen betydande åderlåtning, men
genom ändring av sedeltäckningsbestämmelserna
hade alla vådor därav förebyggts. Även om dessa
finansiella försvarsförberedelser icke spelat någon
avgörande roll för uppnående av det slutliga
resultatet, ha de dock säkerligen avsevärt medverkat till
den vaknande franska solidariteten med det övriga
Europa. Den träffade överenskommelsen med dess
till en början hemliga del. den s. k. gentlemen’s
agreement, innebär i varje fall principiellt en
definitiv uppgörelse mellan de europeiska tidigare
allierade staterna i skadestånds- och krigsskuldsfrågorna.
Tyskland befriades genom uppgörelsen från
alla ytterligare icke slutgiltigt reglerade
skadeståndsförpliktelser på 3 milliarder mark när. För
fördragets giltighet krävdes visserligen stora offer,
åtminstone formellt sett från amerikansk sida, om
vilka man ännu icke försäkrat sig, men å andra
sidan innehöll överenskommelsen – gentlemen’s
agreement inräknad – stipulationer, som
omöjliggjorde varje återvändande till skadestånds- och
krigsskuldsförpliktelserna före konferensen.
Uteblivna amerikanska eftergifter kunna visserligen leda
till att de fördragslutande staterna undandraga sig
ratifikation, men i så fall skola förhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0019.html
