Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 4 febr. 1933 - Ekonomisk översikt, av F. Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bryter ut just nödhjälpsarbetena att täckas pä särskilt
sätt medföra ingalunda att icke samhällets ekonomiska
medelklass, vilken numera innesluter bl. a. nyssnämnda
samhällsklasser, skulle genom sina skatter bidraga till
dessa nödhjälpsarbeten. Man kan visserligen formellt i
budgeten hänvisa vissa inkomster att täcka vissa
utgifter, men reelt täckes dock alla utgifter ur den totala
inkomsten. Intet hindrar ju, att även om man avstått
från en viss utgift, man kunnat låta den nu för denna
utgift hänvisade inkomsten uttagas.
Även om det borgerliga samhället erkänner plikten
att inom nyssnämnda gränser tillse att dess medlemmar
icke lida brist, kan det däremot icke medgiva en varje
samhällsmedlems rätt till arbete eller (nödhjälp =) lön
enligt avtalsenliga skalor utan arbete. Det skulle ytterst
innebära att sätta in en spak i det nuvarande
ekonomiska systemets maskineri, en paralysering av alla de
krafter som verka automatiskt för justering av
disproportioner hos produktionsapparatens olika element. Redan
under nuvarande förhållanden erbjuder övergången av
arbetskraft från en utdöende industrigren till andra en
utomordentlig friktion. Det lider väl knappast något
tvivel om att avtalsenliga löner eller kontantunderstöd
av dylik storleksordning skulle vara i högsta grad
ägnade att konservera den förefintliga arbetslösheten
och försvåra inträdet av en konjunkturförbättring. Även
om faran för att dylika nödhjälpsarbeten skulle verka
direkt lönestegrande vore ringa, så råder det väl
näppeligen något som helst tvivel om att de skulle
motverka de krafter, som inom det nuvarande ekonomiska
systemet anpassa lönernas storlek inom näringslivet i
allmänhet efter penningvärdets förändringar. Vad
detta skulle kunna medföra borde vår generation, som
varit med om så omfattande fluktuationer i prisnivån,
lätt inse. Även lönenivåernas nödvändiga förskjutning
inom olika industrier med hänsyn till vederbörande
industriers räntabilitetsförhållanden skulle motarbetas.
Arbetsgivarparten har ett berättigat krav på att
staten icke försvårar de anpassningsprocesser inom
industrien, som äro erforderliga för att denna skall ge en
rimlig förräntning. Ett lika berättigat krav har också
arbetarparten, att statens arbetslöshetspolitik icke skall
verka pressande på lönestandarden för den i arbete
varande delen av arbetarstocken.
Det svenska systemet med en nödhjälpsarbeteslön,
som ligger så långt under öppna marknadens lön, att det
principiellt ständigt finns en villighet hos den
arbetslöse att återgå till "ordinarie" arbete, torde i och för
sig vara det ur ekonomisk synpunkt effektivaste av alla
praktiserade "system". Måhända har arbetarsidans
motstånd mot detsamma berott på att en lönehöjningsaktion
icke har större utsikter att lyckas, medan ett
större arbetaröverskott inom en bransch alljämt
befinner sig på nödhjälpsarbete till lägre löner än de
avtalsenliga. Enligt det nu föreslagna systemet skulle
däremot tydligen intet hindra en löneaktion, när en
mycket stor del av arbetarstammen befann sig på
nödhjälpsarbeten eller åtnjöt kontantunderstöd, utan en dylik
skulle under sådana förhållanden väl närmast vara
lättare att genomföra. Inom industrigrenar, som hålla på
att krypa samman, torde även det tidigare systemet
måhända icke ha varit så effektivt, som önskvärt vore.
Erfarenheterna av vår egen arbetslöshetspolitik
jämförda med de i de stora europeiska industriländerna ha
dock visat, att vårt system varit ur ekonomisk synpunkt
– och sålunda även för arbetarparten – överlägset.
Med god vilja hade det säkerligen varit möjligt att taga
tillvara det bästa i systemet, även om regeringen ur
politiska synpunkter hade sett sig nödsakad att göra
avbrottet formellt sett så stort som möjligt.
Säkerligen kommer striden att stå het om
arbetslöshetsunderstöden. Icke öra deras totala summa, men väl
om deras principiella anordning. För visso kommer
ock sättet för uppbringande av de erforderliga beloppen
att möta starka invändningar. Den kortsiktiga
upplåningen och övriga krav i samband med budgeten på vår
kapitalmarknad kan mycket väl tänkas bryta ned den
högkonjunkturplanta man med nödhjälpsarbetena som
frö tänker driva fram liksom i ett drivhus här hemma
med alla teknikens hjälpmedel i form av artificiellt
solljus och andra sentida uppfinningar. Faran är bara
den, att om man skulle lyckas i sitt experiment, det
alltjämt är vinterkall lågkonjunktur, när plantan växt så
stor att inte längre drivhuset räcker till för den och
man måste tänka på omplantering utomhus.
Kvarlåtenskapsskatten är också ett av de många
socialdemokratiska skötebarn, som knäsatts i den nya
budgeten. Den verkar säkerligen på högerhåll lika
avskräckande som den tidigare motionen, medan den tack
vare sin tillfälliga natur – och sålunda åtminstone
skenbart mindre principiella farlighet – väl accepteras
på borgerligt vänsterhåll. De svårigheter, som äro
förbundna med en dylik skatt, ha vi en viss erfarenhet av,
då det gäller den nuvarande fideikommissbeskattmngen.
Skulle penningvärdet fortsätta att fluktuera i den takt
det hittills gjort sedan världskrigets början, är det
uppenbart, att skattens verkliga storlek eller tyngd för
skattedragarna skulle komma att bero i högsta grad på
rena tillfälligheter.
Förvisso har det varit en svår uppgift herr Wigforss
haft sig förelagd, men han synes ha gått till verket med
en fast föresats, att utnyttja tillfället att göra ett
experiment i stor skala enligt de principer han tidigare
framlagt på diskussionsmöten rörande krisen. Vart
experiment med upprätthållande av en hög lönenivå och
produktionen i största möjliga utsträckning utan
hänsynstagande till det aktuella läget kan leda ha vi ett
exempel på – låt vara från ett enskilt företag men från ett
jättelikt dylikt – i Fordfabrikerna. "Business as
usual" har länge sedan övergivits som maxim för
driften inom koncernens fabriker och lönestandarden har
anpassats efter prisläget. Vi befinna oss dock i ett
avsevärt bättre utgångsläge, i det mänskligt att döma ett
konjunkturomslag måste komma relativt tidigt utifrån
och måhända hjälpa oss, innan vi ställts i den dilemma
som ännu ett budgetår av detta slag måste innebära.
Den Wigforsska bottenskrapningen av våra reserver kan
tydligen endast ske en gång och "business and
consumption as usual" kan tydligen icke äga rum samtidigt,
som vi betala högre skatter, dyrare sprit, tobak osv. samt
teckna sparobligationer. Skulle vi behöva möta ännu
ett år av det slag som vi av allt att döma nu stå inför
måste vi nog all optimism till trots börja att räkna med
rationella tal och dra in svångremmen ett eller annat hål.
Man får ett starkt intryck av att vid utarbetandet av
budgeten i många fall lagts större vikt vid metoden att
nå resultatet än vid resultatet självt och av att detta
skett i propagandasyfte.
Av politiska skäl har man sålunda tydligen icke
anlitat den billigaste metoden att minska arbetslösheten,
nämligen att inkalla dubbla årsgångar beväringar i
stället för att reducera den ordinarie årgången. Denna
metod skulle haft den stora fördelen, att den icke
berövade någon annan arbetsgrupp arbetstillfällen, men
å andra sidan hade den givet varit mindre lämplig med
hänsyn till väljarkåren och kommunisternas agitation.
– Arbetslöshetsförsäkringen torde väl få anses såsom
ett annat propagandanummer. Den kan tydligen i den
nuvarande situationen ha föga gemensamt med
försäkring och torde ha litet att betyda för den aktuella
arbetslöshetssituationen. – Underlåtenheten att skatta
kaffet hårdare torde nog få föras till samma politiska
kategori. Kvarlåtenskapsskatten har likaså säkerligen
en betydligt djupare innebörd än syftet att täcka
arbetslöshetskostnaderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
