Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. 11 febr. 1933
- Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
- Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens omorganisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användes, som tillrådes med gasskäming. Fogytorna
rengöras med sandbläster, och svetsningen sker
samtidigt på bägge sidorna (W. Farr, Journal American
Welding Society, h. 11, s. 11). Järnplåt föres nu i
marknaden, som är beklädd med en yta av rostfritt
stål. Såväl gas- som bågsvetsning användes för
denna, varvid tillsatsmaterialet utgöres av rostfritt
material. I allmänhet svetsar man från den beklädda
sidan. Vid plåttjocklekar över 6,5 mm användes
mjukt järn som elektrodmaterial sedan två strängar
lagts med rostfri elektrod (S. Ingersoll, The Welding
Engineer, h. 10, s. 27). Frithiof Holmgren.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSENS
OMORGANISATION.
De år 1931 tillkallade utredningsmännen för
utredning av frågan om väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
omorganisation och därmed sammanhängande spörsmål
avgåvo i slutet av föregående år sitt betänkande, vilket
numera föreligger i tryck (Statens offentliga
utredningar 1932:34).
Utredningsmännens granskning har omfattat dels
väg- och vattenbyggnadsväsendets nuvarande
organisation, dels den statliga centrala vägmyndigheten.
Beträffande den senare hava utredningsmännen haft att
taga hänsyn till det av 1929 års vägsakkunniga
avgivna förslaget till ny väglag, varvid de visserligen
icke tagit ställning till detta förslag men dock ansett
sig böra framlägga förslag till en statlig central
organisation, som passar för vägväsendet efter de nya
linjerna.
Utredningsmännen finna, att den lokala vägorganisationen
i stort sett är tillfredsställande men att, även
frånsett de arbetsuppgifter som införandet av riksvägar
komma att medföra, nu gällande bestämmelser för det
statliga vägväsendet böra kompletteras i syfte att
skänka den centrala statliga myndigheten större
befogenhet. För närvarande finnes för denna myndighet
icke möjlighet att i tid hindra att arbeten igångsättas,
som strida mot de av samma myndighet givna allmänna
riktlinjerna. Utredningsmännen önska bibehålla den
nuvarande vägorganisationen, ehuru stärkt i vissa
avseenden, men samtidigt giva den centrala myndigheten
möjlighet att ingripa icke blott kontrollerande i
efterhand utan, där så för nödig enhetlighet och undvikande
av lokala misstag erfordras, såsom ett ledande statligt
centralt vägorgan.
Den viktigaste ändring i nu gällande föreskrifter som
utredningsmännen föreslå är föreskriften, att kopior
av arbetsplaner och renstakningsprofiler skola insändas
till väginspektörerna för att dessa skola sättas i tillfälle
att, om så erfordras, ingripa till rättelse av uppenbara
felaktigheter i tekniskt eller ekonomiskt avseende.
Denna föreskrift kompletteras av den befogenhet som
föreslås för den centrala vägmyndigheten att, därest
den vid granskning av flerårsplan finner en angiven
kostnad för däri upptagen väg uppenbart orimlig,
förbehålla sig granskning av plan och kostnadsförslag,
innan statsbidrag må beviljas. Härigenom gives den
centrala vägmyndigheten ett effektivt medel att få
väginspektörernas anmärkningar och påpekanden
iakttagna.
Beträffande vägingenjörernas ställning föreslås, att
dessa tjänstemäns nuvarande inplacering i
organisationen bibehålles, varigenom den statliga centrala
myndighetens direkta förmanskap över
Vägingenjörerna kan stärkas. Utredningsmännen ha däremot
ej anslutit sig till ett framkommet förslag, att
vägingenjörerna skulle bliva föredragande i länsstyrelsen
i vissa vägärenden, utan rekommendera en utveckling
av det på vissa håll etablerade personliga samarbetet
mellan landshövding eller vederbörande föredragande
och vägingenjören. I detta sammanhang framhålles
lämpligheten av att vägingenjören, där så låter sig
göra, snarast beredes ämbetslokal i länsstyrelsen. I
fråga om vägingenjörernas arvoden, vilka nu utgå enligt
30:de löneklassen, föreslå utredningsmännen, att
Vägingenjörerna inplaceras i lönegrad B 28 (löneklasserna
28–31), varvid dock begynnelselön skall utgå enligt
löneklass 30. Antalet vägingenjörer bör ökas från 23
till 24 genom att Gotlands län erhåller egen
vägingenjör, i samband varmed antalet biträdande
vägingenjörer minskas från 10 till 9. Antalet
vägingenjörsassistenter skulle däremot ökas från 10 till 14 genom
att dylika tjänstemän tillkomma i Uppsala, Blekinge,
Hallands och Västmanlands län. Slutligen skulle
antalet tillfälliga vägingenjörsassistenter ökas från 12 till
15, varjämte förutsattes, att den nuvarande inskränkningen
av dessas anställningstid till 8 månader av året
skulle upphöra.
Utredningsmännen hava haft att överväga
lämpligheten av ett utbytande av den nuvarande väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen mot en väginspektion och en
järnvägsinspektion med en i förhållande till den
nuvarande styrelsen reducerad personal.
Utredningsmännen framhålla härvid, att den centrala
vägmyndigheten tillämnas icke endast inspekterande åligganden.
Dess nuvarande mera vagt formulerade uppgift "att
söka främja vägväsendets utveckling i tekniskt och
teknisktekonomiskt avseende" har i utredningsmännens
förslag givits betydligt skärpt innebörd. Den
centrala myndigheten är sålunda ämnad att bliva ett
verkligt ledande organ och bör därför givas en ställning,
tillräckligt stark för att möjliggöra genomförandet av
dess intentioner. Härför kräves ett centralt verk, vars
chef i tjänstehänseende bör vara likställd med
länscheferna, med vilka han i viktiga hänseenden har att
förhandla och samarbeta. Enligt utredningsmännens
mening bör verkets chef tilläggas generaldirektörs
ställning (en av utredningsmännen, herr J. B.
Johansson, har på denna punkt anmält avvikande mening).
Det har ifrågasatts, att de av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen f. n. handlagda ärendena beträffande
byggande och inspektion av vissa hamnföretag samt
kontroll över enskilda järnvägar skulle överföras till
andra ämbetsverk. Då enligt utredningsmännens
mening ett centralt statligt verk i varje fall erfordras för
vägärenden, torde ett överförande till annat
ämbetsverk av hamn- och järnvägsärenden endast böra ske,
om därmed kan vinnas en bättre handläggning av
dessa ärenden. Utredningsmännen anse emellertid, att
ett överflyttande av dessa ärendens handläggning till
exempelvis vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen
skulle stå i strid med de senaste årens strävanden att
såvitt möjligt befria statens affärsverk från alla med
affärsverksamheten ej sammanhängande uppgifter. Å
andra sidan vilja utredningsmännen ej förorda, att
förvaltningen av Trollhätte och Södertälje kanalverk
överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Beträffande järnvägsärenden böra å väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen handläggas alla de ärenden och utövas all den
inspektion, som avse enskilda järnvägars byggande,
banunderhåll och rullande materiel samt
trafiksäkerheten å desamma men däremot icke, åtminstone icke
tillsvidare, ärenden beträffande taxeväsendet och
ekonomisk inspektion.
Utredningsmännens förslag till organisation av det
centrala verket, vars nuvarande namn föreslås skola
bibehållas, innehåller i huvudsak följande:
Verkets chef, vars titel föreslås skola vara
generaldirektör, tillsättes på förordnande på sex år och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0058.html
