Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 25 febr. 1933 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av E. H. - Tekniska föreningen i Västerås, av H. S. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter att hava redogjort för den historiska utvecklingen
av Mälarens djupleder samt djuphamnarna i
Västerås och Köping övergick talaren till Eskilstuna
hamnförhållanden. Den enda möjligheten till djuphamn
skulle vara vid Mälaren, antingen vid Mälarhaden eller
Kvicksund eller vid Torshällaåns utlopp. Den
förstnämnda platsen synes vara lämpligast, och en
djuphamnsanläggning därstädes torde kunna utföras för ca
600 000 à 800 000 kr. Eskilstuna skulle visserligen hava
stor fördel av en sådan hamn, men det kunde ifrågasättas,
om företaget skulle bliva ekonomiskt bärkraftigt.
Efter föredraget lämnades ordet fritt, varvid
direktör Kihlgren redogjorde för de nuvarande
sjökommunikationerna i Eskilstuna samt framhöll lämpligheten av
en utredning i djuphamnsfrågan. Talaren ansåg, att en
mälarhamn med 14 fots djup skulle kunna anlöpas av
fartyg om intill 1 000 tons, och att en sådan anläggning
borde kunna åstadkommas för 200 000 à 300 000 kr. Efter
inlägg av major Smitt och överstelöjtnant Insulander
avslutades diskussionen, och ordföranden uttalade
föreningens tack till aftonens föredragshållare.
Mötet avslutades med supé, varefter följde ett
angenämt samkväm, under vilket höllos flera tal, bland annat
av landshövding Sederholm, som höjde ett leve för
Tekniska föreningen, och direktör Herman Nilsson, som
framförde ett tack till ordföranden, direktör Landqvist,
för hans stora insatser till Tekniska föreningens bästa.
E. H.
Tekniska föreningen i Västerås
höll sitt första ordinarie sammanträde för detta år den
l febr. under ordförandeskap av tekn. dr Ivar Herlitz.
Vid sammanträdet förekom ett föredrag av ingenjör
Oscar Hellman vid ASEA över ämnet: "Fabrikationsgång
och maskingruppering inom verkstadsindustrien."
Tal. omnämnde först den förr mycket vanliga
tempofabrikationen, vid vilken likartade arbetsoperationer och
arbetsmaskiner gruppvis voro samlade, så att
exempelvis all borrning förekom på en plats, svarvning på en
annan, fräsning på en tredje osv. Detta innebar, att en
hel massa gods, dels obearbetat och dels bearbetat, låg
lagrat vid varje maskin, där det också kunde få ligga en
längre tid beroende på partiets storlek. När en
arbetsoperation var färdig, vidarebefordrades hela partiet till
nästa maskingrupp för en ny bearbetning med en annan
arbetsmaskin. Genom denna anordning blev
leveranstiden för en maskintyp synnerligen lång, och
lagerbeståndet måste hållas mycket stort på grund härav.
Genom senare tiders införande av den s. k. flytande eller
kontinuerliga tillverkningen har man lyckats eliminera
en hel del med det tidigare tempoarbetet förbundna
nackdelar. Genom sammanställning av olika
arbetsmaskiner till slutna grupper, vid vilka ett visst ämne kan
färdigbearbetas från början till slut, vinner man först
och främst en betydligt kortare leveranstid. Exempel
finnas på, att bearbetning av en detalj, som med det
gamla tempoförfarandet tog 3 à 4 mån. i anspråk, numera
kan utföras på omkring 1/2 timme. Maskinerna inom
varje grupp äro så ordnade, att arbetsstycket kan flyttas
från den ena maskinen till den andra utan att behöva
lyftas, antingen på rullar eller på lutande plan, och ofta
kunna flera arbetsmaskiner inom samma grupp
betjänas av samma man. Genom kortare leveranstider
behöver lagerbeståndet icke hållas så stort. Pappersgången
vid kontinuerlig tillverkning blir betydligt enklare, då
man numera kan utskriva en enda order på komplett
bearbetning av en detalj, då man förut varit tvungen att
utskriva order för varje arbetsoperation. Härigenom
har order-antalet i många fall kunnat nedbringas till
1/10 mot förut. På grund av att inga upplagringar av
gods behöva förekomma vid arbetsmaskinerna, kan
verkstadens golvyta utnyttjas på ett helt annat sätt än förut,
vilket i sin mån bidrager till förbilligande av produkten,
då man ju sparar såväl belysning som värme. Avsyning
kan också i stor utsträckning inskränkas, enär hela
arbetslaget gemensamt är ansvarigt för produkten, och
betalning erhålles endast för den avsynade, färdiga
produkten. På grund av detta gemensamma ansvar, utövar
varje man i laget all nödig kontroll.
Talarens anförande hänförde sig huvudsakligen till
förhållandena vid ASEA, men föredraget avslutades med
en hel del intressanta uppgifter från liknande
tillverkningar vid utländska verkstäder. Ett stort antal
skioptikonbilder illustrerade föredraget, som bevistades av
ett 70-tal personer.
Efter föredraget följde som vanligt supé. H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
