Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 4 mars 1933 - Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avsevärt större utsträckning än en tillfällig
krigskonsumtion förmår momentant höja den.
Den nuvarande politiska situationen i Tyskland
måste sägas i hög grad medföra ökade risker för den
allmänna ekonomiska och politiska utvecklingen i
Europa. Den starkt agrarbetonade Papen–Hugenbergska
handelspolitiken måste få de svåraste följder
för de tidigare på agrarexport till Tyskland inriktade
länderna, och den minskade utförseln dit av dylika
produkter måste med nödvändighet i det nu rådande
allmänna handelspolitiska läget resultera i en
åtstrypning av importen till respektive länder från Tyskland.
Den sedvanligt bristande smidighet, med vilken man
sökt realisera de tyska handelspolitiska intentionerna,
har säkerligen ock i onödigt hög grad väckt en skarp
reaktion från grannstaternas sida. Vi måste emellertid
icke blott räkna med de ökade svårigheter för handeln,
som ett alltmer inom sina egna tullgränser innestängt
och därigenom ur tidigare banor bragt tyskt
näringsliv medför. Utan ock med den allmänna labilitet, som
den rådande tyska inrikespolitiska situationen kan
väntas orsaka under lång tid framåt. Ännu har den
tyska utrikespolitiken, i den mån den handhafts
av dess utrikesminister, icke tagit sig mera
anmärkningsvärda uttryck, men vad som kan följa efter
ett val med – låt vara genom vilka medel – nazistisk
utgång, är ännu så länge ovisst. Det hotfulla nazistiska
språket mot den polske grannen kan komma att efter
ett dylikt val följas av mera realitetsbetonade
strävanden att genomföra en korrigering av Versaillesfreden,
vilka trots det allmänna svåra ekonomiska läget och
de nu speciellt på ekonomiska frågor riktade politiska
krafterna icke gärna kunna undgå att ytterligare
försvåra den politiska situationen.
För U. S. A:s del knytas många förhoppningar till
presidentskiftet den fjärde mars. Det är högst
sannolikt, att detsamma ock kommer att medföra många
betydelsefulla åtgärder och uttalanden från den nya
ledningen av världsdelens öden, men ringa utsikt att de
omedelbara följderna av detsamma kunna komma att
bli någon snart påtagbar ljusning i läget. Det är högst
troligt, att Roosevelt kommer att inaugurera en för det
internationella handelsutbytet mera gynnsam aera i
amerikansk handelspolitik, och det ryktas, att hans
utrikesminister kommer att ha en efter amerikanska
förhållanden mycket frihandelsvänlig inriktning.
Utrikeshandeln betydde visserligen för U. S. A. även
under högkonjunkturen mindre i förhållande till den
totala omsättningen inom landet än i snart sagt varje
annat land. Dess sammankrympande har dock betytt
avsevärt för arbetslösheten inom vissa industrigrenar.
Sålunda torde den amerikanska bilexporten ha uppgått
till cirka 45 proc. av tillverkningen strax efter
konjunkturomslaget i U. S. A. och innan lågkonjunkturen ännu
drabbat den övriga världen i högre grad. I den nuvarande
utomordentligt svåra situationen betonas ock varje
möjlighet att åstadkomma en ökad avsättning starkt. Av in
dustriens sammanlagt omkring 14,3 mill. arbetare voro
vid årsskiftet omkring 6,6 mill. arbetslösa, och av
samtliga omkring 48,8 mill. "produktivt" (manuellt)
sysselsatta voro 15,2 mill. arbetslösa – allt enligt de
amerikanska fackföreningarnas statistik. Bland
Roosevelts väljare befinner sig ett starkt block av
huvudsakligen lantbrukare, som enträget förorda, att U. S. A,
skall lämna guldmyntfoten för att genom inflation
möjliggöra en export av de stora hopade lagren av
deras produkter. Den nye presidenten har emellertid
intagit en absolut avvisande ställning gentemot dessa
förslag. Att de krafter, som äro inriktade på inflation,
dock äro betydande framgår bl. a. därav, att senator
Borah, som ju brukar visa en oanad förmåga att i tid
hålla på rätt häst, sällat sig till inflationistemas skara.
Däremot torde presidenten näppeligen ha någon annan
möjlighet än att rätta sig åtminstone i viss utsträckning
efter nämnda väljares önskan, då det gäller att
lämna nya understöd till lantbrukarna i en eller annan
form, även om budgetsituationen kräver den största
försiktighet även på denna punkt. Likaså torde den
fortsatta stödverksamheten genom Financial
Reconstruction Corp. eller i annan form åt framför allt
bankerna icke kunna undvikas, enär bankerna ligga med
fastfrusna krediter i de under nuvarande förhållanden
oräntabla lantbruken. En ytterligare forcering av
exekutiva försäljningar av farmer – de beräknas redan
ha omfattat omkring 10 proc. av dem – måste
förhindras för att icke ännu svårare konsekvenser av
utbuden skola inställa sig. över huvud härleda sig de
nuvarande likviditetssvårigheterna för bankerna
väsentligen från fastfrusna krediter i såväl lantbruks- som
stadsfastigheter. Såväl fastighetskreditmarknadens
som bankväsendets svaga konstruktion medför i den
nuvarande situationen synnerligen svåra konsekvenser.
De budgetära svårigheter som nya omfattande
stödåtgärder åt näringslivets olika företagarkategorier
måste medföra bliva säkerligen utomordentligt svåra
att bemästra. Året 1931/32 visade ett budgetunderskott
på icke mindre än 2 880 mill. dollar, och de
totala inkomsterna uppgingo endast till 2 006 mill.
dollar. För innevarande år beräknas ett budgetunderskott
på 700 mill. dollar. Möjligheterna att genom
nedskärning av förvaltningsapparatens mindre
nödvändiga utväxter åstadkomma besparingar torde redan
vara i så hög grad utnyttjad, att denna väg icke längre
är framkomlig. Nya åtgärder måste av allt att döma
väsentligen komma att gå ut över den statliga
krediten. Några svårigheter att på denna väg uppbringa
de erforderliga beloppen torde knappast med hänsyn
till insättarnas misstro i den nuvarande situationen
mot bankerna vara för handen, men å andra sidan
medför en större statlig upplåning för närvarande en
ytterligare minskning av de goda bankernas likvida medol
och verkar i en riktning motsatt den, man åsyftar med
stödåtgärderna. Någon annan väg för det amerikanska
näringslivet bort från lågkonjunkturen torde icke
finnas än via ett allmänt ekonomiskt tillfrisknande.
Medvetandet om denna samhörighet med den övriga världen
växer för varje dag som går. Förutsättningarna för att
nå enighet vid en ekonomisk konferens synas dock för
närvarande vara avsevärt mindre än för ett halvår sedan.
De data som föreligga rörande förhållandena inom
de viktigaste industriella produktionsområdena synas
icke tyda på någon förbättring av läget under de
senaste månaderna. Den något gynnsammare tendens
för järn- och stålindustrien, som gjorde sig gällande
under fjolårets sista tredjedel, håller dock alltjämt vid
sig att döma av produktionskvantiteterna. Januarisiffrorna
för stål ligga för Europas del gott i nivå med
de för samma tid i fjol, medan för U. S. A.
försämringen är avsevärd – omkring 1/3 – men dock,
jämfört med genomsnittet för de närmast föregående sju
månaderna, någon ökning av tillverkningen ägt rum.
Tackjärnsframställningen visar för U. S. A:s del
en icke obetydligt starkare nedgång än
ståltillverkningen. I Europa är tendensen icke enhetlig. I
Tyskland har produktionen varit ganska avsevärt högre än
1932 års motsvarande och likaså högre än den
genomsnittliga månadssiffran för året, medan den engelska
januarisiffran ligger i nivå med den för det närmast
föregående halvåret men är oförmånligare än
genomsnittet för föregående år. Textilindustrien i såväl
U. S. A. som England och Frankrike synes f. n. ha
relativt god sysselsättning, dock bortsett för Europas del
från bomull. Den tyska textilindustriens utnyttjade
kapacitet befinner sig dock efter förbättringen på
hösten i fjol åter på nedgång. Filip Oberger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
