Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. 11 mars 1933
- Svenska industriens praktiknämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 10 ÅRG. 63 11 MARS 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Svenska industriens praktiknämnd. – Inflation. – Asea och elektrotekniken under 50 år. –
Femtio år i gatutrafikens tjänst. – Notiser. – Insänt. – Sammanträden.
SVENSKA INDUSTRIENS PRAKTIKNÄMND.
I likhet med vad som är fallet inom de flesta
yrkesutbildningar, och i alldeles påfallande grad
kännetecknar utbildningen för flertalet av de s. k. fria
yrkena, måste jämväl ingenjörsutbildningen vara av
såväl teoretisk som praktisk art. Den inbördes
relationen mellan den teoretiska och den praktiska
utbildningen, som kräves vid de tekniska
utbildningsanstalterna, är i viss mån ett uttryck för
utbildningens enligt gängse språkbruk – s. k. högre eller
lägre grad. Vid de tekniskt inriktade lärlings- och
yrkesskolorna dominerar den manuella utbildningen
för att ju mera studierna teoretiseras successivt
avtaga och utanför skolan kompletteras med viktiga,
praktiska utbildningsmoment. En kvantitativt
tillräcklig tillgång på praktikplatser för de studerande
vid våra tekniska läroanstalter samt en differentiering
av den praktiska utbildningen, icke blott olika
fackgrupper emellan utan jämväl i anslutning till
utbildningens lägre eller högre inriktning, är sålunda
en förutsättning för att vårt tekniska
undervisningsväsen skall fungera tillfredsställande.
Bortsett från några få lovvärda undantag har man
hittills i vårt land knappast kunnat tala om någon
sakkunnig ledning vare sig ifråga om lämpliga
praktikplatsers anskaffande eller uppläggandet av
lämpliga utbildningsprogram. De studerande ha i stort
sett fått lita till sin egen förmåga att anskaffa
obligatorisk praktikutbildning. Uppslagsrikedom och
konsten att taga sig fram m. a. o. det personliga
initiativet ha främjats därigenom, men olägenheterna
ha även varit avsevärda. Studerande utan
förbindelser ha ofta trots ivriga ansträngningar misslyckats
att skaffa sig praktik, varigenom deras utbildning
försinkats. För industrien själv har det rådande
systemet orsakat mycket obehag och organisatoriska
olägenheter. Många företag ha överhopats med
bevekande böner från studerande och deras målsmän,
vilka böner man i vissa fall av personliga skäl haft
svårt att avslå. Man har också funnit det vara en
ganska delikat uppgift att fördela sin "gunst"
rättvist mellan de olika läroanstalterna samt icke minst
att på lämpligt sätt taga hand om och sysselsätta
praktikanterna till möjligast ömsesidig båtnad.
För att stärka sin ställning ha de studerande vid
vissa läroanstalter inrättat praktikbyråer med eller
utan samverkan med resp. lärarekollegier. Detta
system har underlättat förmedlingsproceduren för båda
parter men ofta har – åtminstone inom vissa fack –
kvarstått svårigheten att anskaffa tillräckligt antal
platser och att förmå arbetsbefälet att taga sig
an praktikanternas utbildning på lämpligt avvägt sätt.
Varje industriman inser utan vidare industriens
skyldighet att i eget intresse sörja för en god
rekrytering av ingenjörskåren. Men
praktikantutbildningen är såsom antytt förenad med vissa
uppoffringar, vars frukter kunna skördas först i en oviss
framtid. Det är endast få företag, som i likhet med
t. e. Asea kunna binda praktikanterna för en längre
tid och därigenom få den stora fördelen att ingående
pröva och behålla det bästa för egen del. I
allmänhet är praktikantutbildningen en gemensamhetsuppgift
och det är förklarligt, om i svåra tider det
beträngda företaget vill skjuta Över denna plikt på "sin
nästa". Alla sitta emellertid i samma båt och
ingenjörer måste utbildas även under dåliga tider.
Som angivits på annan plats i denna tidskrift har i
dagarna Svenska industriens praktiknämnd
konstituerats. Man har genom detta centralorgan velat
nedbringa de enskilda företagens besvär med
praktikförmedlingen till ett minimum och samtidigt öka de
praktiksökandes möjligheter att få sina önskemål
uppfyllda. Nämnden har sålunda till uppgift att
anskaffa erforderligt antal praktikplatser samt fördela
dessa på de sökande. En annan viktig uppgift är att
i samråd med industrier och fackmän söka få till
stånd enhetliga utbildningsprogram för olika fack.
De planer som nu förverkligats ha länge stått på
dagordningen. Den nya praktiknämnden är alltså en
efter moget övervägande vidtagen organisationsåtgärd.
För att fungera väl behöver emellertid den
bästa organisation själv vara fylld av en levande
anda och uppbäras av förtroende av de parter som
den skall betjäna.
Det blir en delikat och krävande uppgift att söka
tillgodose skiftande önskemål och bland mångfalden
av studerande på bästa sätt fördela tillgängliga
praktikplatser. De studerande och deras organisationer
måste lägga band på ungdomlig kritiklusta gentemot
den nya organisationen vid eventuella tillfälliga
misslyckanden att anskaffa åtrådda praktikplatser
och ha i minnet, att organisationen med hänsyn till
deras eget samfällda bästa innebär ett oerhört
framsteg. Det fordras slutligen, att industrien enigt
sluter upp kring praktiknämnden och dess syften.
Detta är en nödvändig förutsättning för att denna till
allas båtnad skall kunna fylla sin uppgift på ett
tillfredsställande sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0087.html
