Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 81 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 11 mars 1933 - Femtio år i gatutrafikens tjänst, av Wilhelm Davidsson - Notiser - Inhemsk sprit som motorbränsle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vagnar hade måst åka genom en trång och mörk tunnel
och fingo i stället en hiss med slutna, ljusa korgar,
medelst vilka de på en tid av blott ca 1/2 minut lyftes
34 m upp till en i nivå med Mosebacketorg byggd
gångbro, från vilken trafikanterna hade en
utomordentligt vacker utsikt.

Redan från allra första början blev hissen mycket
populär. Detta framgår därav, att en månad efter
hissens igångsättning hissbolaget anhöll hos
överståthållareämbetet om tillstånd att få öka
passagerareantalet i hisskorgarna, enär trafiken eljest icke
kunde tillfredsställande upprätthållas. Under den
första månaden befordrades sålunda ej mindre
än 250 000 passagerare. Denna stora frekvens är så
mycket märkligare som hissar den tiden voro
sällsynta hos oss, och det för många säkerligen var ett
äventyr att i en bur sväva upp till jämnhöjd med
en av Södermalms högsta punkter.

I tekniskt avseende är det märkligt, att en
trafikanläggning kunnat bibehålla sin plats under en
femtioårsperiod, så full av sjudande utveckling på
det tekniska området som den tilländalupna.
Visserligen har det ursprungliga hissmaskineriet – en
ångmaskinanläggning, genom vilken medelst tryckluft
och med vatten som förmedlare en blockanordning
drevs – år 1915 ersatts med elektriskt drivna
maskinerier, men i yttre måtto har anläggningen föga
ändrat utseende. Dess inslag i stadsbilden har
undergått desto större förändring. Från början
verkade den lätt och var luftigt belägen högt ovanför en
hel stadsdel (se fig. 2). Genom sitt fria läge bidrog
den till att framhäva höjdskillnaden mellan
Södermalm och trakten kring Slussen samt staden mellan
broarna. I sin nutida miljö, belägna intill höga
12-våningshus och med förhöjda gator förbi tornets fot,
äro hisstornet och gångbron mycket mindre
framträdande (fig. 3). Härtill kommer, att den nuvarande
reklamattiraljen å tornet verkar nedtyngande.

Fig. 3. Hissen efter Katarinavägens tillkomst och delvis bebyggelse av kvarteret Tranbodarna.

En omständighet, som lätt kunnat få vittgående
följder för anläggningen, är, att grunden under
hisstornets fundament ej är tillräckligt stabil. Detta har
medfört, att tornet och den vid detsammas fot
befintliga husbyggnaden under årens lopp sjunkit ej
mindre än sammanlagt ca 520 mm. Att denna stora
sättning ej medfört skada å anläggningen beror dels
på, att sättningen skett någorlunda jämnt under
fundamentets hela yta, dels ock att anläggningen i
sin helhet under alla de tilländalupna åren stått
under sakkunnig kontroll av överstelöjtnanten P. Ax.
Lindahl, som vid flera tillfällen föranlett vidtagandet
av åtgärder till upphävande av de skadliga
verkningarna av sättningen.

Även om meningarna kunna vara delade angående
anläggningen ur estetisk synpunkt, torde endast en
uppfattning råda därom, att densamma varit till stor
nytta för Stockholm och dess innevånare och att,
alldeles bortsett från dess eget utseende, genom
densamma många av Stockholms skönhetsvärden varit
tillgängliga för envar.

Då Katarinahissen i mitten av detta år nedtages
för att lämna plats för slussområdets reglering, är
det ett kulturmärke, som försvinner, vars
upphovsman har gjort sig förtjänt av en minnesplats i
Stockholms hävder.                         Wilhelm Davidsson.

NOTISER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>