Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 15 april 1933 - Reklamen inom teknisk affärsverksamhet, av Ed. F. Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varor. Mon det stämmer knappast för ett tekniskt
företag, som inte räknar den breda allmänheten till
avnämare. Bättre är det enligt min mening att få
reda på läsekretsens procentuella fördelning på olika
yrken och inkomstklasser m. m., när sådana
uppgifter stå att få. I varje fall är det ju rationellt
att gallra ut annonsorgan, som ha mycket större
spridning än man ens i gynnsammaste fall kan
utnyttja – sedan må upplagan vara hur stor eller hur
liten som helst.
När man gör upp ett annonskontrakt, så köper
man ett visst utrymme, ungefär som när man köper
tomt till en villa. Placeringen av annonsen kan
vara gynnsam, likaväl som tomten kan ha ett vackert
läge. Resten får man sköta själv, och det är
betydligt svårare än att köpa utrymmet. Därvidlag kan
man frånse den rent tekniska annonseringen. Ty
en annons, som är avsedd för en begränsad grupp
av fackmän och står i en facktidskrift, den kan nog
påräkna att bli läst, bara den blir observerad. Den
kan alltså vara reklamtekniskt felaktig utan att
avskräcka de fackintresserade. Men nu för tiden
säljas ju många maskiner och andra tekniska
produkter även till icke-tekniker. Man annonserar då
även utanför fackpressen, framför allt i dagspressen,
för att nå ett större antal personer. Då måste man
räkna med att endast ett relativt fåtal personer
studerar annonserna riktigt omsorgsfullt, och att
flertalet tar saken mindre grundligt. Men man vill inte
nöja sig med "fåtalet", man vill nå en stor del av
"flertalet" också. Annonsens omfång och innehåll bör
alltså tillrättaläggas för den grupp, som visar mindre
intresse vis-à-vis annonserna i tidningen. Om en
resande skall besöka en kund och vet, att han inte
får mer än tio minuters audiens, då ska han
naturligtvis inte preparera ett anförande, som räcker en
halvtimme. På samma sätt bör reklammannen
resonera, när han gör sin annons. Har han mycket
att säga, så bör han helst dela upp stoffet på flera
annonser. Det är bättre att få tre korta annonser
helt lästa än den första tredjedelen av en annons.
I synnerhet som slutklämmen brukar komma sist.
På så vis når man både "fåtalet" och en större eller
mindre del av "flertalet". Alltså ökad effekt, utan
att annonseringen behöver kosta mycket mera. och
således ett slags rationalisering. Annonstexten är
ju visserligen bara en detalj i reklamapparaten.
Men med hänsyn till kostnaden är det angeläget
både att omfånget avväges rätt och att innehållet
blir reklammässigt, särskilt i teknisk annonsering,
där det ju framför allt är texten som är det
resonerande och övertalande elementet.
Dessutom finns det ju mycket annat att taga
hänsyn till i annonstekniken. Det brukar sägas, att
en annonsör bör eftersträva att uppnå
kontrastverkan med sin annons. Ja, var och en är ju sig
själv närmast. Men alla kunna inte bli lyckliga på
det viset, åtminstone inte samtidigt. Förresten anse
många, att den där regeln är föråldrad.
"Stjärnspel" i annonsspalterna är i varje fall intet allmänt
annonsörsintresse. Det vore mycket bättre om alla
annonsörer ansträngde sig att göra fyndiga texter
med klämmiga rubriker och flott utstyrsel. Då
skulle allmänheten få ett helt annat intresse för
annonssidorna överhuvudtaget, och därmed vore
mycket vunnet. Men det är inte lätt att höja
annonsstandarden över lag. Det ställer stora krav
på reklammännen resp. annonsbyråerna, i synnerhet
som ganska riklig omväxling är nödvändig för att
hålla allmänhetens intresse vid liv. En hel del
annonsörer har i alla fall redan gått in för detta, och
jag för min del tror, att man här i landet kan hoppas
på god fortsättning.
Det finns ju ett gammalt kinesiskt ordspråk som
lyder, att en bild säger mer än tusen ord. Det
ligger mycken sanning i det, Bilden uppfattas i
regel mycket snabbare än texten och fastnar nog
även bättre i minnet men måste ju i allmänhet
kompletteras med text.
Det finns visst olika åsikter om huruvida man
skall använda fotografiska bilder eller teckningar i
reklamen. En känd amerikansk reklamman menar,
att en fotografisk bild är verklighetstrogen, men en
teckning är ett försök att få någon att tro något.
(Casson). Andra hålla på den tecknade bilden. I
verkligheten är det naturligtvis så, att än är det
ena, än är det andra det mest lämpliga. Men vad
som särskilt bör poängteras, det är, att fotografiets
användbarhet för reklamändamål har ökats oerhört
i och med den fotografiska teknikens utveckling,
som i sin tur torde ha fått många impulser just från
reklamhåll. Den moderna reklamfotografen kan göra
mycket mera än en reproduktion av originalet: han
kan få fram det karakteristiska hos föremålet, på
samma gång som bilden får en konstnärlig prägel.
Reklamtekniskt sett betyder detta, åtminstone för
närvarande: nyhetsvärde, förmånlig kontrastverkan mot
det gamla och framför allt trovärdighet. I den
tekniska reklamen är fotografiet oumbärligt. Det är
en motsvarighet till den vederhäftiga, sakligt
resonerande texten.
Vad beträffar den fotografiska bilden, så är risken
inte så stor, att det konstnärliga inslaget i bilden
blir något slags självändamål. Den faran kan
däremot ligga på lur, när det gäller målade eller
tecknade illustrationer. Men sådant bör man vara på
sin vakt mot i rationellt bedriven reklam. Där
måste s. a. s. alla krafter spännas framför
försäljningsvagnen. Reklamkonstnären får inte sitta och
vräka sig i baksätet.
I samma andedrag måste man naturligtvis
erkänna, att det konstnärliga inslaget är en av de
värdefullaste beståndsdelarna i den moderna
reklamen, som det förutan aldrig hade kunnat bli vad
den är. Om reklamen skall vara rationell, kan det
konstnärliga inslaget knappast undvaras ens i den
enklaste annons eller trycksak. Reklammannen måste
hålla sig à jour med tidens smak och stil. Men han
måste vara konfessionslös vis-à-vis konsten. Han
får inte skicka ut en broschyr i hypermodern
funkis-stil till personer, som inte ha det minsta sinne för
sådan stil. Bilden i teknisk reklam måste liksom
texten framför allt vara vederhäftig – se’n må den,
när ändamålsenligheten så kräver, moderniseras så
långt den tål.
Den s. k. direkta reklamen, således trycksaker av
alla de slag, har här i Sverige under det senaste
decenniet haft en verklig blomstringstid, icke minst
tack vare våra tryckeriers goda service och utmärkta
resurser. Industriföretag, som tidigare aldrig haft
en tanke åt det hållet, ha blivit stora trycksaksförbrukare
och ordna regelrätta kampanjer. Det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
