Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 15 april 1933 - Reklamen inom teknisk affärsverksamhet, av Ed. F. Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltså varit en mycket rik produktion,
reklamtekniken har utvecklats, och många utmärkta
resultat ha nåtts. Möjligheterna till omväxling äro så
gott som obegränsade, och den direkta reklamen
borde alltså i hög grad ha framtiden för sig. Här
måste emellertid skjutas in ett litet aber. Det
föreligger nämligen en viss risk, att det kan bliva
överproduktion på det området – man har inte rätt att
blunda inför den faran. Många affärsmän tycka
redan nu, att de få för många trycksaker med sin
dagliga post. De hinna inte läsa allt, och deras
intresse blir avtrubbat. Det kan ju ligga mycket
arbete bakom en sådan trycksak, den kan vara
lättläst och innehålla saker av stort intresse för
adressaten – allt är förgäves, om den kanske inte
ens blir öppnad.
En sådan situation är – eller kan i varje fall
bli – mycket besvärlig för de tekniska affärsföretagen,
som inte kunna undvara den direkta reklamen.
I viss mån kan risken elimineras därigenom, att
trycksakerna undan för undan göras mer attraktiva
och stimulerande, men dessutom är det nog klokt
att iakttaga en viss begränsning beträffande antalet
enheter i en reklamkampanj och att gallra ut
adresser, som inte äro nödvändiga. Om var och en i sin
stad har aetta för ögonen, så blir det över hela
linjen bättre hushållning med adressaternas tid och
intresse, på samma gång som man själv spar pengar.
Det ligger ju även i tryckeriernas intresse, att det
inte blir övermättnad på detta område.
Det finns förresten ett bra sätt att minska den
nämnda risken för överproduktion, nämligen genom
att låta en eller ett par enheter i en reklamkampanj
bestå av ett s. k. reklambrev, således ett brev, som
är tryckt på en kontorsmaskin i större eller
mindre upplaga, men som ger sig ut för att vara ett
vanligt affärsbrev. Naturligtvis skall det
postbehandlas som sådant och även i övrigt framställas
efter konstens alla regler. Innehållet måste också
göras så, att det ger intryck av ett individuellt brev.
När man författar ett reklambrev, är det bäst, att
man inbillar sig, att man skriver till en enda
person, annars faller man lätt in i någon slags
cirkulärstil, som skvallrar ur skolan.
När man har gjort i ordning en reklamkampanj,
brukar man ju skicka ut de olika enheterna med
någon tids mellanrum, t. e. en vecka. Adressaten
bör ju, när han får en sådan enhet, ha något minne
av de föregående, så att det blir ett visst sammanhang
och ackumulativ påverkan. Man brukar räkna
med, att adressater, som beräknas få mycket post,
böra få de olika enheterna något tätare än andra.
Vidare bör man göra en annan åtskillnad. Om
nämligen adressaterna skola bearbetas enbart med
reklamkampanjen, så kan man ju sätta igång över
hela fronten på en gång. Då kommer alltså den
sista enheten samtidigt till alla adressater. Om
man däremot har för avsikt att låta adressaterna
besökas av en försäljare, som efter kampanjens slut
skall plocka de frukter, som reklamen har bragt till
mognad, då bör givetvis försäljaren göra sitt besök
ganska snart efter att den sista reklamenheten har
nått den beträffande adressaten. Annars kan
intresset redan ha fördunstat. Rationellt är således
att göra upp en specificerad plan för en sådan
kampanj. Man bör nämligen inte skicka ut till flera
adressater samtidigt, än att försäljarna kunna
beräknas hinna göra sitt besök inom rimlig tid efter
den sista enheten.
Last but not least av de tryckta reklammedierna
bör framhållas den alldeles särskilt för tekniska
företag lämpliga firmatidningen. Inom SKF har så gott
resultat gjorts med Kullagertidningen, att densamma
tryckes på åtta språk och sprides i respektabel
upplaga över hela världen. En icke ringa del av
kostnaden härför kompenseras därav, att man kan
spara på en del annan reklam. Åtminstone för
SKF:s del har firmatidningen blivit ett av de mest
effektiva reklammedlen.
Vad beträffar industrifilmer så skall jag bara med
ett par ord referera SKF:s erfarenheter. Vår första
film togs 1920, den andra i ordningen 10 år senare.
Under tiden hade inte endast fabrikationen
undergått stora förändringar, utan även filmtekniken
utvecklats. Det blev så gott som en helt ny film.
Förresten ha vi lagt upp den nya filmen på ett
annat sätt, så att den är mindre torr och litet mera
underhållande. Enligt min erfarenhet finns det
intresse för industrifilmer över hela världen. SKF:s
filmer ha visats i åtminstone ett trettiotal länder,
och efterfrågan tycks aldrig taga slut. I allmänhet
måste ju särskilda förevisningar ordnas för att man
skall nå just deri publik man vill. SKF använder
mest normalfilm, men smalfilm har ju vissa
företräden, bl. a. betydligt mindre eldfara.
I detta sammanhang bör väl också något sägas
om exportreklamen i tekniska företag. Att denna
blir så effektiv som möjligt är ju inte bara av
intresse för firman utan även för landets
handelsbalans. Man har alltså på sätt och vis dubbel
anledning att lägga ner arbete på exportreklamen.
Envar, som har haft sådant arbete, instämmer nog i
att den första regeln måste vara, att man inte får
skära alla länder över en kam. Den tekniska
kunskapsnivån är ju långt ifrån lika överallt. Dessutom
kan man nog säga, att även om två länder ha samma
nivå i det fallet, så kan det hända, att man i det
ena landet är mera kritiskt inställd mot det, som
kommer utifrån.
Vidare är ju smaken ganska varierande, så att
själva utstyrseln av en annons eller trycksak får
rättas efter marknaden ifråga. En annons som är
"wunderschön" i Tyskland kan vara omöjlig i
England osv. Dessa synpunkter gälla för övrigt även
förpackningar o. d. Slutligen måste under nu
lådande förhållanden även en annan sak beaktas,
nämligen den i de flesta länder bedrivna
propagandan för landets egna industriprodukter. Denna
försvårar naturligtvis, såsom avsikten är,
avsättningen av varor från främmande länder. Därmed
ställas ännu större krav på reklamen för de sistnämnda.
Inom SKF äger ett ständigt samarbete rum mellan
huvudkontoret och de utländska dotterbolagen för
att få utlandsreklamen så rationell som möjligt. De
större dotterbolagen ha egna reklamavdelningar,
men dessa stå också i förbindelse med Göteborg,
som har att vaka över att en viss standard och
enhetlighet upprätthålles.
Huvudkontoret får också förse filialerna med
sådant material, som användes på utställningar och
mässor samt vid fönsterskyltningar. Vad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
