Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 15. 15 april 1933 - Reklamen inom teknisk affärsverksamhet, av Ed. F. Meyer - Diskussion, av Gunnar Jacobsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sistnämnda beträffar, så ha ju industriföretagen slagit
in på samma väg som detaljhandeln, nämligen
exponering av produkterna i mer eller mindre smakfulla
arrangemang, som helst böra förnyas med ej för långa
mellanrum. Ganska märkligt är, att allmänhetens
intresse för rörliga anordningar aldrig minskas.
Psykologerna förklara ju detta intresse som ett atavistiskt
fenomen, en kvarleva av en gammal instinkt, att
människan måste ta sig i akt för det, "som rör sig i
terrängen". Detta har SKF:s reklamavdelning dragit
nytta av, eftersom kullagret i hög grad representerar
"rörelsen". Rörliga reklamanordningar böra
ju, vare sig det gäller kullager eller annan teknisk
reklam – vara så beskaffade, att man med rörelsen
åskådliggör någon av produktens egenskaper eller
funktioner. Det duger inte att sätta upp vad för
en attrapp som helst. Det måste finnas en
reklamtanke i det hela.
En sak, som tyvärr är mycket aktuell, är frågan
om reklamens uppgift under ekonomiska kristider.
Från tillverkarens och affärsmannens synpunkt ter
sig krisen naturligtvis så. att det köpes för litet –
sedan må de lärde diskutera om detta beror på
överproduktion eller underkonsumtion eller båda delarna.
I vilket fall som helst råder ju faktiskt en ganska
utbredd strejk bland köparna i hela världen. Många
av dessa äro urståndsatta att köpa. Men man kanske
vågar framkasta en förmodan, att många andra, som
också ha inhiberat eller minskat sina inköp, skulle
kunna köpa men av någon orsak också köpstrejka
– kanske angripna av den psykiska smitta, som
sprides av själva ordet "depression" – en farlig
bakterie, som förekommer alltför ymnigt både i
pressen och i dagligt tal.
Man vet ju hur det gå till när en lågkonjunktur
sätter in: den ena fabriken efter den andra minskar
driften. De arbetslösas skara ökas undan för undan.
Köpkraften mattas mer och mer. Men när det nu är
så att det ena drar det andra med sig när allting
går nedåt i näringslivet, så bör det väl ske på samma
sätt om det börjar gå uppåt igen. Om det
resonemanget är riktigt, så skulle man väl genom
intensifiering av reklamverksamheten kunna stimulera
många av dem, som kan köpa, men f. n. inte vill,
till större konsumtion, m. a. o. sätta pengarna i en
normal cirkulation. På så vis borde ju kretsen av
dem, som kan köpa, så småningom ökas och "det
ena dra det andra med sig" – på vägen uppåt.
Med dessa funderingar vill jag endast göra
gällande, att reklamen inte bör läggas på hyllan under
ekonomiskt svåra tider, utan att den tvärtom bör
ökas, så länge man kan misstänka, att det finns
någon förborgad köpkraft att mobilisera.
Diskussion.
Direktör Gunnar Jacobsson. I det intressanta
föredraget påpekas vikten av att annonsörerna skaffa sig
noggrann upplysning om annonsorganen så att
annonserna medföra största möjliga nytta. Detta är
naturligtvis riktigt, och jag tror nog att de allra flesta
annonsörer försökt förfara i enlighet härmed, även om
undersökningen ofta icke göres så rationellt och ingående
som den borde och kunde göras. När detta bringas på
tal, kommer man emellertid osökt att tänka på de
många fall, då en annonsör tvingas att mot sin önskan
annonsera i ett organ, som han vet icke når hans
kundkrets eller som han av annat skäl anser olämpligt att
annonsera i. Detta förekommer, som vi alla veta,
såväl i fråga om tidskrifter, däribland icke minst de
tekniska, som ifråga om dagliga tidningar och tillfälliga
publikationer. Påtryckningsmedlen variera.
Den av mig berörda okynnesannonseringen, som jag
skulle vilja kalla den, kan naturligtvis icke rådas bot
för på annat sätt än att annonsörerna lära sig inse att
den i de flesta fall innebär ett rent bortkastande av
pengar.
Ofta plågas industriföretagen av talföra utländska
annonsagenter, i många fall representerande utländska
uppslagsböcker. För exporterande företag kan det vara
av stor betydelse att hava sitt namn och kanske även en
annons införd i någon eller några av dessa ofta mycket
värdefulla verk, men då ofantligt mycket skoj
förekommer i samband med dylik annonsinsamling, är det
rådligt att om man är tveksam rådfråga Sveriges
Exportförening, som utfört och alltjämt utför ett värdefullt arbete
med avslöjandet av ohederliga utländska ackvisitörer
av såväl annonser som beställningar.
Svårare är det kanske att komma till rätta med det
stora antalet tekniska publikationer, som så småningom
uppstått, flertalet utgivna av föreningar av olika slag.
Förekomsten av alla dessa publikationer, varav de flesta
säkert icke skulle kunna existera utan annonser, utgör
en svår beskattning av industrien. I dessa rationaliseringens
tider ligger det nära till hands att tänka sig en
minskning av antalet publikationer genom att
föreningar, som verka inom besläktade områden, ena sig
om gemensamt organ. Detta skulle medföra avsevärd
besparing för annonsörer och prenumeranter samt skulle
för dem, som studera teknisk litteratur, innebära den
fördelen, att det mest värdefulla materialet
sammanföres i ett färre antal publikationer, under det att de
mindre värdefulla artiklarna, som nu tjänstgöra som
spaltfyllnad, skulle bortfalla. Det är givet att studiet
av den tekniska litteraturen härigenom skulle vinna
högst betydligt.
Docent Gerhard Törnqvist. Reklamen kan enklast
betecknas som en mekanisering av försäljningsarbetet.
Man begagnar reklam, därför att den under vissa
förutsättningar medför ett förbilligande av "produkten", dvs.
försäljningen. Ju större den möjliga köparkretsen inom
ett givet område är och ju oftare de åvägabragta köpen
upprepas, dess längre kan mekaniseringen drivas.
Jämförelsen med förhållandet mellan handarbete och
maskinarbete på tillverkningssidan ligger här nära till hands.
Även om man kan uppfatta rubriken för diskussionen
på olika sätt, bör nian kunna vara överens om att de
produkter, som det här gäller, ha tre karakteristika,
som äro av betydelse för diskussionen, nämligen:
1) Kretsen av möjliga köpare är relativt begränsad.
Det är här frågan om "klass"-, icke, såsom fallet är med
stora konsumtionsartiklar, om "mass"-försäljning.
2) Köpen äga i regel rum med lång tids mellanrum.
Det är här frågan om "uppsättningsköp", icke om
"kompletteringsköp". I varje fall synes inledaren
närmast ha tänkt på uppsättningsköpen.
3) Köparna äro känsliga för påverkan till köp.
Härvidlag bör emellertid en stark åtskillnad göras mellan
slutliga konsumenter (t. e. av dammsugare och andra
maskiner för hemmet), vilkas värdeskala är rent
subjektiv och kan påverkas med argument, som ligga vid
sidan av det "penningekonomiska" betraktelsesättet,
och företagare, som köpa placeringar, som förränta sig
i penningekonomisk mening.
Den tredje punkten, påverkningsbarheten, är en
förutsättning för all försäljningsverksamhet i egentlig
mening (alternativet härtill vill jag beteckna som
"distribution" i egentlig mening). Genom att köparkretsen är
begränsad till en viss "klass" och genom att den med
långa mellanrum disponerar inkomst för att köpa av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
