Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 22 april 1933 - Social psykologi, av E. Palm - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket långsamt. "Man kan avskaffa
privategendomen", säger förf., "men förvärvs- och
självhävdelseinstinkterna finnas kvar."
Instinkterna kunna icke utan våda undertryckas
– då uppkomma farliga hämningar – men de kunna
sublimeras. Övningen spelar härvidlag stor roll.
Författarens grundsyn på samhällsutvecklingen
framskymtar i följande exempel på sublimering: "I stället
för förvärvsdriften, som den nuvarande uppfostran,
ja, hela det nuvarande samhällssystemet på allt sätt
gynnar – – – bör den konstruktiva instinkten
gynnas. På lusten att skapa icke på lusten att äga
måste en ny och bättre värld byggas upp."
Av värde för en arbetsledare är ett studium av
kapitlet om den elementära massans själsliv. En
elementär massa är enligt författarens definition "en
kollektiv helhet av individer, som handla, känna och tänka
under inflytande av samma instinktiva impulser".
Ett känt exempel är en folkmassa, som gripits av
panik. Men en driven agitator kan även mycket
hastigt förvandla klart tänkande individer till en
djurisk och oresonlig massa. Ty i och med denna
suggestion upphör individen att vara individ. Det
ödesdigra är att massans intelligens och moral har stor
benägenhet att sjunka långt under de enskilda
individers, varav den består. Iakttagelse- och framför allt
omdömesförmågan blir långt sämre än individernas.
"Intet rykte är så vanvettigt att icke en massa under
vissa förhållanden kan förmås att tro det." Var
ligger förklaringen till detta märkliga fenomen? Jo, i
den s. k. "lagen för den primitiva, passiva
sympatien". Anblicken av en instinkts uttrycksrörelser
hos en individ väcker samma instinkt hos en annan
individ av samma art.
En elementär massa saknar självaktning, den. kan
tillåta sig vad som helst. Man får ej därför taga
excesser, förövade av elementära massor under
psykos, t. e. strejkande arbetare, såsom vittnesbörd om
arbetarnas låga moraliska ståndpunkt.
Nästan dräpande är kapitlet om agitationens
psykologi. Den förhärdade agitatorn kan här hämta ny
visdom, den mindre förhärdade torde ha gott utav
att "någon gång se sig själv i spegeln". Agitatorn
måste äga eller skaffa sig auktoritativ pondus, han
åberopar gärna "heliga skrifter", exempelvis
kommunistiska manifestet, om publiken består av arbetare,
han svänger sig med statistik och tvärsäkra
påståenden, slagord och överdrifter hagla etc. Man
känner igen typen!
Vid denna mörka skildring av den elementära
massan gnugga individualisterna händerna och mena sig
ha fått vatten på sin kvarn. Men det finns även
någonting, som heter den organiserade gruppen,
massans konträra motsats. Gruppen är organiserad, den
består under längre tid, den har självaktning, den vet
vad den vill. Gruppen sammanhålles av en viss
kåranda, som starkes av traditioner och gemensamma
minnen. Dess intelligens och moral ha tendens att
stiga över genomsnittet inom gruppen. Föregångsmännen
ha visserligen stor betydelse, de gå före och
visa vägen, men de måste bäras upp av gruppen och
äro sålunda inga individualister. Det sociala
gemenskapslivet är helt enkelt nödvändigt för all
intellektuell och moralisk utveckling.
I de intressanta kapitlen om nationens och
samhällsklassernas psykologi lägger man särskilt märke
till skildringen av arbetarrörelsens förändrade
inställning till nationalismen. "Fosterlandet har
upphört att vara en borgerlig fördom." Arbetarrörelsen
började i internationalismens tecken och i teorien
torde ännu vissa grupper stå kvar på denna
ståndpunkt. För endast några dagar sedan hörde
anmälaren en kommunist yttra: "Arbetaren har intet
fädernesland. När han får ett sådant kommer han nog
också att älska det." Men förf. skriver: "Vare sig
man beklagar det eller gläder sig däråt – ett faktum
är att utvecklingen gått i den sistnämnda riktningen"
(mot ökad nationalism bland arbetarna) – – "Om
den ryska kommunismen ännu i teorien håller fast
vid kommunistiska manifestets ståndpunkt, så kan
det likväl icke undgå någon objektiv iakttagare, att
hela det ryska uppbyggnadsarbetet bäres upp av
nationell hänförelse, gränsande till chauvinism".
I bokens sista kapitel behandlas borgarklassens och
arbetarklassens mentalitet. Avsnittet om arbetarklassens
"sociala mindervärdighetskomplex" kan
särskilt anbefallas till studium. E. Palm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
