Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 162 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Automatisering av telefonnät å landsbygden, av Knut Larsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 6. Cedergren-Ericssons automatiska växel av år 1883.

grundade på samma princip som de omnämnda 50
år gamla automatiska telefonväxlarna. Fig. 6 visar
en Cedergren–Ericsson-växel tillverkad år 1883.
Fig. 7 visar den "manipulator", som telefonisten å
huvudcentralen använde.

Vi hava emellertid att vänta system enligt
lokalbatteriprincipen, där abonnenten utan likström å
linjen med fingerskivan, tillsatt å sin gamla
lokalbatteriapparat, själv kan dirigera väljarnas
inställning å växelstationen. Dessa system hava den stora
fördelen framför centralbatterisystemen att de
befintliga abonnentledningarna samt telefonapparaterna
kunna användas. Centralbatterisystemen ställa större
krav på abonnentledningarnas isolation än dessa i
allmänhet uppfylla, byggda såsom de äro för
induktorsystem. Dessutom erfordras nya
telefonapparater för centralbatterisystemen.
Lokalbatterimatningen ger slutligen en bättre sändning än
centralbatterimatningen, vilket har en viss betydelse för
uppfyllandet av de moderna fordringarna på liten
dämpning hos abonnentledningar och apparater, då
tillsatsdämpningen för minskad mikrofonmatning
bortfaller.

Med hänsyn till de vid växelstationernas utförande
gängse tillämpade systemen kan man skilja gå två
huvudgrupper, nämligen direktkopplande system och
omräknande system. Dessa system användas även
blandade.

Vid direktkopplande system fortlöper kopplingen
över ett väljarsteg för varje siffra i anropsnumret
fram till den önskade abonnenten.

Vid omräknande system registreras anropsnumret
i ett register, som omräknar dekadnumret till ett
annat nummer, som allt efter omständigheterna
anpassas till antalet väljarsteg och till den numeriska
kapaciteten hos väljarna.

Då de direktkopplande systemen skola koppla
över ett färre antal väljarsteg än som numret
egentligen anger, anordnas medlöpande register för
dödande av icke erforderliga siffror.

Det är en hel mängd mångskiftande tekniska
problem, som äro särskilt karakteristiska för
landsautomatisering. Ett av de viktigaste och kanske mest
komplicerade är zontidräkningen, som har avseende
å debiteringen av samtalen, dels efter samtalens
längd, dels efter avstånden mätta på ett eller annat
sätt. Tiden räknas i allmänhet efter påbörjade
treminuters perioder. Värre är det med avstånden.
En del förvaltningar räkna zonerna efter avstånden
mellan lokalstationerna. Andra räkna zonerna efter
avstånden mellan distriktscentralerna
(taxestationerna). Andra åter räkna avstånden efter längden
å de i bruk tagna landsledningarna. Såsom
registrator för de s. k. avgiftsbelagda samtalen användes
samma samtalsräknare som för lokalsamtalen, vilka
i allmänhet markeras med en enhet oberoende av
tiden. Vid de avgiftsbelagda samtalen markeras för
varje påbörjad treminutersperiod ett antal enheter
allt efter samtalszonen.

Ett annat viktigt problem är val av nummersystem
för abonnenter och stationer för att ernå enhetlig
katalog för hela distriktet även- om man med en del
konstgrepp kan använda olika anropsnummer från
olika ställen till samma abonnent. Om man

Fig. 7. "Manipulator" till automatväxel av år 1888.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>