- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
163

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Automatisering av telefonnät å landsbygden, av Knut Larsson - Sveriges ädelmalmsfyndigheter, av Axel Gavelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eftersträvar ön absolut enhetlig nummerserie, så att en
viss abonnent alltid kan uppringas med samma
nummer från vilket som helst annat ställe, får man
mycket snart sex- och sjusiffriga nummer, vilket är
mycket besvärande för den telefonerande
allmänheten i de fall, där lokaltrafiken är övervägande.
Ett bekvämare och smidigare system är att uppdela
numret i två grupper, den ena omfattande stationens
nummer, den andra abonnentnumret i lokalnätet.
Vid all lokaltrafik, som i allmänhet är större än
landstrafiken, behöver man då blott använda
lokalnumret. Vid trafik till annat lokalnät tages först
en riktsiffra, t. e. "0", varefter hela det i katalogen
angivna numret tages, dvs. stations- och
abonnentnummer i en följd.

Med gränstrafik (eller bufferttrafik) förstår man
viss avgiftsnedsättning för trafik mellan två
lokalnät liggande på var sin sida om en zongräns. Ofta
avser denna nedsättning likställigheten med lokaltrafik.

Partslinjer kunna förekomma vid landsautomatisering.
Härmed förstås att på en och samma
lokalledning finnas två eller flera abonnenter anslutna,
Härvid uppstå tekniska komplikationer allt efter de
fordringar, som uppställas, ben enklaste fordringen
är att uppringningen skall vara selektiv, men man
nöjer sig ibland med s. k. coderingning. Nästa
fordran är att samtalen icke skola kunna avlyssnas
av ovidkommande parter å samma linje. Dessa
partslinjer utgöra en primitiv form tör telefoni men
kunna dock vid långa dyrbara ledningar vara motiverade.

Interurbankoppling till landsstationer är ett
problem, som ofta vållar besvärligheter att lösa utan allt
för dryga kostnader. De fordringar, som i detta
sammanhang uppställas, äro att om ett interurbant
samtal inkommer till en abonnent, som är lokalt
upptagen, han ändock skall kunna nås av interurbantelefonisten
och varskos samt därefter bortbrytas
från sitt lokala samtal, fastän för denna
förbindelses uppsättande använts landsledningar, där i
vanliga fall annan trafik framföres. Vidare skall en
anropande abonnent, om han har möjlighet att
automatiskt åstadkomma ett avgiftsbelagt samtal,
därunder vara vad man kallar interurbant upptagen,
dvs. ej kunna störas även om till honom skulle
inkomma interurbant anrop.

Mynttelefoner skola kunna inkopplas till
automatiska landsnät. Härvid skall sådan kontroll finnas
att samtal ej komma till stånd förrän vederbörlig
avgift erlagts. Dessa mynttelefoner skola även
kunna användas för högre avgifter och fordras
därför ofta att flera mynt valör er skola kunna mottagas.

Kraftanläggningarna särskilt till de små
obevakade stationerna utgöra också ett problem. I regel
finnes elektrisk energi tillgänglig på platsen. Man
kan då lätt anordna automatisk laddning av
centralbatteriet. Ibland föreskrives att de mindre
stationernas batterier skola laddas från närliggande större
stationer över förbindelseledningarna, vid de tider på
dygnet, då dessa icke äro upptagna av trafik.
Denna metod har dock stora nackdelar och synes
allt mera komma ur bruk.

Ibland drives automatiseringen så långt, att även
förstärkningsöverdrag måste vid behov kunna
automatiskt inkopplas i samtalsförbindelserna.

De problem, som här anförts, utgöra några typiska
exempel på vad en telefontekniker ställes inför, då
det blir fråga om automatisering av telefonnät å
landsbygden. Hela denna fråga är för närvarande
den mest aktuella inom telefonien.

Trots att automatisering av landstelefonnät redan
sedan länge fått en viss spridning i världen, måste
man konstatera att hela det komplicerade problemet
ännu befinner sig i början av sin lösning, varför
stora krav alltjämt ställas på våra skapande
telefontekniker för att ett gott resultat såväl i tekniskt som
ekonomiskt avseende skall uppnås.

SVERIGES ÄDELMALMSFYNDIGHETER.

Av överdirektör Axel Gavelin.


Sverige är som bekant ett järnmalmsland av
relativt stora mått. Beträffande vissa andra
mineralråvaror ha vi däremot under senare tider varit sämre
ställda. Vi fylla behovet av ädelmetallerna guld,
silver m. fl. genom import, vi införa eller tillverka
ur utländskt råmaterial också så gott som allt vårt
behov av koppar, bly, zink, nickel, kobolt m. m.
Även vårt behov av svavel och svavelkis täckes för
närvarande till större delen från utlandet. Våra
egna tillgångar av vad man brukar kalla ädlare
malmer hava med ett ord sedan länge varit otillräckliga.

Så har dock inte alltid varit förhållandet.
Ädelmalmer ha i relativt betydande skala brutits och
utnyttjats under äldre tider, åtminstone ända sedan
tidig medeltid, samt tidvis spelat en betydande roll
i landets näringsliv.

Under de sista 15 åren har emellertid ett
omfattande forskningsarbete uppdagat förut okända
tillgångar av dessa malmer, huvudsakligen inom norra
Sverige. Den renässans, som ädelmalmerna i vårt
land f. n. uppleva, torde motivera en överblick, så
långt en sådan nu kan givas, av vad våra
ädelmalmsfyndigheter innehållit och vad de fortfarande
innehålla. Överblicken måste av utrymmesskäl bliva
summarisk samt begränsas i det följande till sulfidmalmerna.

Omstående översiktskarta (fig. 1) återger
schematiskt Sveriges viktigare malmförande och icke
malmförande områden. Det bör dock påpekas, att
jämväl de i stort sett ofyndiga områdena lokalt
kunna hysa vissa malnibildningar: sålunda
förekomma inom dem smärre malmgångar (särskilt i
Västsverige), impregnationer av blyglans etc. i
kambrisk sandsten, kopparskiffer i Dalsland,
järnminett och järnkarbonat i Skånes jura osv.

Utan att ingå på någon redogörelse för de
ifrågavarande malmfyndigheternas mineralogiska och
geologiska beskaffenhet åsyftar min framställning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 18:06:08 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1933a/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free