Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 164 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Sveriges ädelmalmsfyndigheter, av Axel Gavelin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Sveriges malmförande formationer.

närmast att giva en bild av de svenska sulfidmalmsförekomsternas
fördelning inom landet samt om de olika
fyndigheternas och malmdistriktens relativa storlek
och metallinnehåll. För detta ändamål har jag låtit
utarbeta i det följande reproducerade
sammanfattande kartbilder och tabeller. Sammanställningarna
hava utarbetats av geologen J. Eklund och grunda
sig på äldre och nyare material och utredningar.
Utrymmet medgiver ej en redogörelse för huru
beräkningarna för de enskilda fälten utförts och vilka
detalj resultat dessa givit, utan nödgas jag härför
hänvisa till en kommande utförligare framställning.
Här må endast framhållas, att för de olika fälten så
gott sig göra låtit rekonstruerats de ursprungliga
malmareorna i dagen ävensom, med ledning av
statistikon, litteratur och övriga data, det ungefärliga
metallinnehållet per 1 meters avsänkning inom
fyndigheternas övre delar samt värdet därav. På grund
av dessa värden hava sedermera de olika
sulfidmalmsfälten återgivits på kartorna, fig. 2 och 3,
genom cirklar och ringar, vilkas areor äro
proportionella mot de beräknade värdena på fyndigheternas
innehåll per 1 meters avsärikning inom fyndigheternas
övre delar, i huvudsak efter i början av år 1933 gällande priser.

För de något större fyndigheterna hava värdena
på dessa metallmängder slagits samman i tre olika
grupper åskådliggjorda genom cirklarna och
ringarna. Den innersta cirkeln representerar guld och
silver, den svarta ringen betecknar det
sammanslagna relativa värdet av koppar, bly, zink och
kobolt och den yttersta streckade ringen värdet av
svavelinnehållet i styckekis och kisslig. Då
värdeförhållandet för koppar : bly : zink i slig f. n. nära
motsvarar förhållandet 3:1 : l, har detta förhållande
lagts till grund vid sammanräkningen av dessa
metaller. Likaså har för enkelhetens skull guldpriset
antagits vara 3 kr. – Även om metoden för
åskådliggörandet av värdena medför, att ädelmetallerna
bli något överrepresenterade i rena eller övervägande
ädelmetallgruvor såsom Boliden, synes den dock i
det hela ge en tillräckligt god bild av deras roll.
Då kartorna endast avse att ge en åskådlig bild av
de olika fältens och distriktens relativa storlek,
meddelas ingen annan skala för cirklarna, än att de
minsta punkterna utmärka förekomster som
beräknats hålla metaller motsvarande värdet för högst 100
ton zink och mindre per 1 meters avsänkning vid ytan.

På bilderna hava naturligtvis icke på långt när
alla de enskilda förekomsterna kunnat utmärkas, men
hänsyn har så gott sig göra låtit tagits till även
småförekomster vid de uppskattningar som ligga
till grund för tabellen, sid. 169.

Givetvis hade det varit önskvärt, att man kunnat
ange och med varandra jämföra de olika fältens och
gruvornas återstående aktuella malm- och
metallinnehåll. Då emellertid detta endast hade kunnat
ske i vissa fall och icke alls för de icke öppnade
fyndigheterna i norra Sverige, har jag måst helt
avstå därifrån. Med den metod jag tillämpat blir dock
i alla händelser en jämförelse möjlig mellan de övre
delarna av äldre gruvor och de nyupptäckta
oöppnade fyndigheterna.

Mellansvenska Bergslagen.

Inom södra och mellersta Sverige hava vi först
och främst den mellansvenska Bergslagens
sulfidmalmsförekomster, vårt utan fråga viktigaste äldre
ädelmalmsdistrikt, omfattande delar av landskapen
Dalarna, Västmanland, Värmland, Närke, Uppland
och Gästrikland. Såsom redan antydes av fig. 2,
hyser detta distrikt ett mycket stort antal enskilda
fyndigheter av, förutom svavelkis och magnetkis,
koppar-, zink- och blymalmer. En stor del av dem
hava särskilt i äldre tider brutits såsom silvergruvor,
och såväl dessa som kopparmalmsfyndigheterna
hava kännetecknats av varierande men i regeln låga
guldhalter, vilka först i nyare tid kunnat i viss mån
utvinnas. Åtskilliga av dem hålla såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>