- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
166

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Sveriges ädelmalmsfyndigheter, av Axel Gavelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Fig. 3. Norra Sveriges sulfidmalmsfyndigheter.



en beräknad area av ca 1 000 m2 varit av någon
betydelse.

I sydöstra Östergötland samt nordöstra och
inre Småland möter oss ett tredje ädelmalmsdistrikt,
till betydelsen visserligen mycket starkt underordnat
Bergslagen, men liksom denna kännetecknat av ett mycket stort
antal enskilda förekomster, av vilka dock de flesta äro
små och obetydliga. Inom detta sydostsvenska sulfidmalmsdistrikt
dominera kopparmalmer, ofta representerade av anmärkningsvärt
kopparrika typer, medan bly- och zinkmalmer starkt
träda tillbaka liksom även svavelkis. I ett
par fall, främst i Gladhammar, är kobolt anrikad
till koboltmalm, och inom västra delen av distriktet (i
Ädelfors-Fredriksbergsområdet) tillkomma smärre
förekomster av nickelmalm och guldmalm.

Helt dominerande inom detta distrikt äro
Åtvidabergs- och Bersbofälten, vilka för
detsamma spela ungefär samma roll som Falun
för Bergslagen. Såväl arealt som med
hänsyn till metallinnehållet äro emellertid dessa
fält anspråkslösa i jämförelse med Falun:
Bersbogruvorna synas haft en
genomsnittsarea av ca 1 200–1 500 m2, och
Mormorsgruvan med några övriga smärre väster om
Åtvidaberg endast ca 500 m2. –
Tillsammantagna ha Åtvidabergs-Bersbofälten
sålunda knappast haft 1/20 av Faluns
malmarea, medan kopparinnehållet knappast
utgjort 1/10 av den senares.

Av de övriga förekomsterna må nämnas
Gladhammars kobolt-kopparförekomst
(väster om Västervik), emedan den med en
malmarea av ca 1 500 m2 lämnat, förutom
något fattig kopparmalm, Sveriges hittills
största koboltproduktion (ca 260 ton); samt
Solstads koppargruva (mellan Oskarshamn
och Västervik), emedan den trots en
malmarea av endast 200 eller högst 300 m2
brutits till 326 m djup utan att kopparmalmen
helt tagit slut.

Av de talrika sulfidmalmsanledningarna
utanför de nyssnämnda huvudområdena ha
hittills inga visat sig brytvärda. Av större
intresse än de övriga är dock Stora Strands
kopparmalmsförekomst
i Ånimskogs socken
i Dalsland. Fyndigheten utgöres av ett över
1/2 mil i längd utsträckt lager av
kopparskiffer, geologiskt en parallell till den
bekanta Mansfelder kopparskiffern i Tyskland.
På grund av den ringa bredden (i
genomsnitt endast ca 3/4 m på den 3 1/2 km
bredaste sträckan) och andra ogynnsamma
omständigheter har fyndigheten hittills ej
kunnat ekonomiskt exploateras, men en icke så
liten koncentration av koppar med något guld och
silver föreligger här.

Norra Sveriges sulfidmalmer.

Norra Sverige väckte redan på 1500- och 1600-talen
förhoppningar om rika ädelmalmsfynd, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free