Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Bolidenföretaget, av Oscar Falkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden funnits i stora, lätt tillgodogjorda mängder eller
hade man lyckats hitta de vises sten, varmed andra
metaller kunnat omgöras till guld, så skulle denna
metall givetvis för länge sedan förlorat sitt värde.
Beträffande de västerbottniska malmernas
bildning har jag av de lärde inhämtat, att de anses
hava haft sitt ursprung i metallhaltiga lösningar eller
gaser, vilka förorsakat utfällningar av metallsulfider
inom vissa skikt i de ursprungliga lagerserierna.
Malmerna skulle alltså vara yngre än omgivande
sidosten. Till förebyggande av missförstånd vill jag
emellertid genast tillägga, att de därför ingalunda
äro några ytbildningar. Liksom i den mellansvenska
bergslagen har bergveckningen medfört, att lagren
i allmänhet äro brant uppresta, och man torde hava
anledning räkna med, att malmerna i stort sett
förhålla sig på samma sätt som där i avseende på
djupgående etc, De lösningar och gaser, vilka, som sagt,
gåvo upphov till metallsulfiderna, kommo från
relativt närbelägna större massiv av eruptiva bergarter.
Om nu någon skulle vilja uppsöka dessa
ursprungliga moderbergarter i förhoppning att där finna
större mineralskatter, komme lian emellertid att gå
förgäves. Metallhalterna i dem äro för praktiska
behov försvinnande små.
För malmerna i Västerbotten liksom för deras
efterletande har istiden varit av största betydelse.
Dess inverkan har varit huvudsakligen av ondo.
Visserligen är det sant, att de malmblock, som genom
isens åverkan lösgjorts från sin moderklyft och
transporterats i huvudsakligen sydostlig riktning,
givit oss, de postglaciala människorna, fingervisningar,
var malmerna skola sökas. Men isen har i
stället genom att stjälpa sitt enorma moränmaterial
över hela denna landsdel väsentligt försvårat
malmernas upptäckande. Och isen har liksom
föregående erosionsperioder rövat bort en större eller
mindre del av de malmlinser, som gått upp i
bergytan. Hur mycket har exempelvis av Bolidenfyndigheten
spolats ut med moränvattnet i Östersjön?
Därom vet man givetvis ingenting. Det beror bl. a.
på om fyndigheten gick upp i dagen redan innan
isen kom, eller om det först är isen, som genom
bortnötning av överliggande berg blottat densamma.
F. ö. har vetenskapen veterligt ännu icke – men det
kanske kommer – fastställt, hur stor avnötningen
av berggrunden överhuvudtaget varit i dessa
trakter. Isen kom givetvis tidigare och kvarlåg icke
oväsentligt längre vid övre Norrlandskusten än
exempelvis i Stockholmstrakten. Sistnämnda
tidsskillnad har numer av professor de Geer fastställts
ganska noggrant till ca 1 100 år. Och det har också
fastställts, att det icke är mer än 8 000 à 10 000 år
sedan inlandsisen drog sig tillbaks från Bolidentrakten
– det var alltså nästan i historisk tid.
Såsom det redan vid tidigare tillfällen meddelats,
upptäcktes Boliden-fyndigheten vid årsskiftet 1924/25
genom borrning å elektriska indikationer, som
framkommit vid mätningar, företagna med anledning av
ett några km sydost om det nuvarande Boliden
funnet svavelkisblock.
Med anledning av att jag i ett föredrag 1930 å
Ingenjörsvetenskapsakademien omnämnde, att den
ryktbare Theophrastus Bombastus Paracelsus år
1520 skulle hava i en rapport till Kristian Tyrann
förespått upptäckandet av stora mineralskatter i
dessa trakter, ha många frågat, hur det kan tänkas
hava varit möjligt för Paracelsus att göra denna
förutsägelse. Med anledning härav vill jag begagna
detta tillfälle meddela, att enligt vad Joh. Schefferus
säger i ett arbete om Lappland av 1675 skulle
Paracelsus hava utläst detta ur Johannes Uppenbarelser.
Denna källa kan kanske vara av ett visst värde för
dem, som önska ytterligare uppslag beträffande var
nya mineralskatter skola efterletas.
Boliden-fyndigheten har redan så många gånger
beskrivits, att jag icke behöver ingå på någon
närmare redogörelse därför. Jag vill begränsa mig till
att nämna följande:
Malmen har en genomsnittlig sammansättning av
ca 1,80 % Cu, 9 % As, 60 gr/t Ag och 19 gr/t Au.
Detta är resultatet av en synnerligen omfattande
systematisk provtagning av hela den hittills
uppslutna delen av fyndigheten. Naturligtvis kan
nämnda analys ändock icke göra anspråk på att
vara exakt. Varje provtagning, som icke sker å
finmalda, väl omblandade stora malmpartier, blir
nämligen nödvändigtvis mindre säker, och vi ha själva
haft anledning konstatera, att provtagningar på olika
stadier av malmens hantering ofta ge från varandra
rätt avvikande resultat.
Malmarean, som i gruvans övre delar är ca 12 000
m2, om den s. k. hårdmalmen medräknas, är till en
större del uppsluten ned till 210 meters nivån;
malmens västligaste delar hava likväl ej ännu
kunnat följas under 130 metersetagen. En liten
blottning har också skett å 250 meters djup,
dit vårt huvudschakt nu nedkommit. Genom
dessa uppslutningsarbeten hittills konstaterade, ännu
obrutna malmtillgångar uppgå till ca 6 1/2 mill ton.
Hur mycket mer, som fyndigheten eventuellt kan
hålla, är givetvis svårt yttra sig om. – Ett antal
kilometer från Boliden-förekomsten finnas andra,
icke obetydliga om också icke ännu så fullständigt
undersökta och antagligen ej heller lika värdefulla
malmfyndigheter, som torde komma att t. v. läggas
i reserv. Andra längre bort i Skellefteformationen
belägna fyndigheter komma antagligen att angripas
tidigare.
Brytningen vid Boliden är för närvarande inriktad
på en årsproduktion av ca 350 000 à 375 000 ton
malm. Det är emellertid sannolikt, att avverkningen
framdeles kommer att successivt höjas till
ca 380 000 à 400 000 ton.
Vad brytningsmetoden beträffar, har man gått in
för att använda huvudsakligen skivrasbrytning under
etagen å 50 meters djup. Endast i malmens västra,
smalare del blir det magasinsbrytning ovan 50
meters-etagen. Den i övrigt över 50 meters djup
liggande malmen kommer att uttagas med
krater- och pallbrytning, varvid malmen nedskjutes till 50
meters-etagen, där den föres till schaktet. Då
malmkroppen varit överlagrad av ett 7–19 meter djupt
täcke av moränmaterial, har man måst först
bortgräva detta, vilket är ett stort arbete – det rör sig
om en million m3 (fast mått) – som ej torde bliva
avslutat förr än i början av 1934. Man använder
härför 2 elektriskt drivna grävmaskiner.
Kraterbrytningen har redan kunnat börja i malmens östra
del. Förarbeten till skivbrytningen på de djupare
nivåerna pågå samtidigt. Gruvan är, som jag redan
nämnt, till större delen uppsluten med ortsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
