Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 180 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1933 - Smältverket vid Rönnskär, av Axel Lindblad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Schema över malmens behandling.

automatisk avlastningsapparat i horisontella skikt.
När en ficka blir full, sker omställning så, att
malmen går till en annan. Tömning av fickan
sker därefter från öppningar i botten ned på en
remtransportör, som för godset vidare till
rostugnarna. Man kan säga, att fickans tömning
sker så gott som vertikalt, under det att
påbäddningen sker horisontalt. Därigenom erhålles så
god omblandning av godset, som över huvudtaget
är möjlig.

Från gruvan erhålles dels kismalm, dvs. malm
med hög svavel- och arsenikhalt och följaktligen
även hög järnhalt, dels s. k. hårdmalm, dvs. malm
med låg svavel- och arsenikhalt. De olika
malmsorterna få medtagas i sådana proportioner, att en
för god ugnsgång lämplig slagg erhålles. Skulle
detta icke låta sig göra enbart med de malmsorter
gruvan kan åstadkomma, får tillsättning av
beskickningsämnen, exempelvis kvarts, ske i nödig
omfattning. Hela tiden medan bäddningen pågår tages
prov, på vilka snabbanalyser göras, så att justering
av bäddens innehåll kan ske, innan den blir färdig.

Från bäddningsfickorna går malmen på
remtransportörer upp till rostugnarna. Vid verket finnas
installerade 12 st. etagerostugnar av Lurgis
konstruktion, därav 4 mindre med vardera 7 rosthärdar och
ett torkplan överst, samt 8 större med vardera 11
rosthärdar och ett torkplan. De mindre ugnarnas
kapacitet är ungefär 50 ton ingående gods per ugn
och dygn, varvid avrostning av svavel sker så långt,
att i genomsnitt 8 % S återstår i bränderna.
Arseniken bortgår så gott som fullständigt. De större
ugnarnas kapacitet är under samma betingelser
ungefär 100 ton ingående gods per ugn och dygn.

Konstruktion och dimensioner framgå av den
schematiska bilden (fig. 7), som visar en av de större
ugnarna i sektion. Höjden är icke mindre än 13 m och
diametern 7 m, den effektiva rostarean 280 m².
Konstruktionen är för övrigt i stort sett Lurgis normala;

Fig. 4. Malmtåg.

det mest anmärkningsvärda är dimensionerna.
Ugnarna äro nämligen för närvarande de största i sitt
slag i Europa.

Armarna äro luftkylda med lufttillförsel nedtill och
avlopp i toppen av axeln. Den varma luften
användes lör uppvärmning av bäddningsfickorna, där risk
förefinnes, att malmen under vintern skall frysa
samman till en enda klump. Armarna, som uppbära
rakorna, äro gjorda av speciellt gjutgods. Gasuttag är
anordnat på såväl första som tredje och femte
etagerna uppifrån räknat. Luften regleras genom
spjäll på varje etage. Den mest noggranna reglering
av luften är nödvändig för att hindra besvärligheter
i gasreningsapparaterna, en sak, vartill jag senare
skall återkomma.

På fig. 8 visas en vy av rostugnsanläggningen.

Ut)m här omtalade 12 rostugnar av etagetyp hava
vi även byggt en liggande, roterande ugn, likaledes
av Lurgis konstruktion. Den är särskilt konstruerad
för rostning av kismalmer och med hänsyn härtill
försedd med en del speciella anordningar. Längden
är 24 m och mantelns diameter 2 m. Infodringen är,
såsom framgår av den schematiska bilden (fig. 9),
försedd med längsgående refflor eller hyllor, så att
malmen lyftes upp för att därpå falla tillbaka igenom
gasblandningen, varigenom en mycket effektiv
avrostning ernås.

För att reglera lufttillförseln finnes ett antal

Fig. 6. Vy över bäddningsfickorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>