Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 6 maj 1933 - Exportens betydelse för Sveriges näringsliv. Diskussion, av G. O. Wallenberg, Erik Nylander, Thore Rundquist, Sven Brisman, Gunnar Andersson, Carl Wahren, Hugo Hammar, E. A. Forsberg och Robert Bjuke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som en viktig orsak till den ekonomiska depressionen
såg talaren de av politiska motsättningar orsakade
rubbningarna i det internationella handelsutbytet. 300
mill. kineser och 160 mill. ryssar hava helt och hållet
och 250 mill. hinduer delvis inrättat sin existens från
den utgångspunkten, att de avstå från användandet av
industriprodukter, härstammande från länder, med
vilka deras egna länder råkat i politisk konflikt. Detta
förhållande borde innebära gynnsammare utsikter till
export från övriga länder, och bland dessa står Sverige i
främsta ledet. Här hava vi, om vi äro påpassliga,
möjligheter att utvidga vår avsättning av industriprodukter.
De svenskar, som f. n. arbeta på handelsfronterna,
äro lika väl kvalificerade som sina medtävlare från
övriga länder, men de äro för få till antalet och sakna
organisation.
Talaren beklagade, att de hänvändelser han gjort till
k. m:t, till exportföreningen och till vissa handelskamrar
i syfte att få en utredning till stånd rörande vad
som bör åtgöras i fråga om organisationen av
samarbetet mellan hemlandet och handelsfronterna icke vunnit
beaktande. Slutligen utvecklade han närmare de
särskilda synpunkter, som borde beaktas vid en dylik
utredning, däribland frågan om pioniärbankverksamheten.
Direktör Erik Nylander delade ej inledarens åsikt om
Sveriges efterblivenhet i fråga om exportens
organisation och belyste med statistiska uppgifter
utlandshandelns utveckling sedan år 1898. Att exporten nu
sjunkit hade ej sin orsak i bristande effektivitet på
handelsfronterna utan berodde väsentligen på minskad
köpkraft och å nästan alla marknader hindrande
importregleringar och valutarestriktioner. Även våra mest
välorganiserade exportindustriföretag hade måst skära
ned sina organisationer och minska sin personal på
handelsfronterna. Inledarens åsikt, att en påtaglig
orsak till depressionen vore, att kineser och ryssar helt
avstått från inköp, motsäges av statistiken. Den
ojämförligt största importen i fjärran östern består av
konsumtionsartiklar, och Sveriges industri har föga utsikter
att här med framgång konkurrera.
Exportföreningen har förklarat sig beredd att i sam
band med andra organisationer noga överväga alla
positiva förslag, som från inledarens sida eller eljest
kunna framläggas, men sådana ha icke framkommit med
undantag för förslaget om pioniärbanker. Statens
beredvillighet till positiva åtgärder har manifesterats genom
direktiven till 1932 års handelskommitté, vilken bl. a.
skall undersöka olika åtgärder till främjandet av
exporten. Under nu rådande förhållanden kunna några
åtgärder på längre sikt knappast föreslås.
Startandet av pioniärbanker måste ske på initiativ av
eller i samförstånd med storbankerna, och att tvinga
dessa att taga därmed förenade risker är omöjligt. De
positiva uppgifterna för utrikeshandeln sammanförde
talaren i följande punkter: 1) Vår handelspolitiks
intressen gentemot olika länder bör tillvaratagas under
intimt samarbete med myndigheter, näringslivets
organisationer och enskilda företag. 2) Valutasvårigheterna
bemästras bäst genom kompensationsavtal, t. e. av den
typ som tillämpats i våra avtal med Grekland och
Turkiet. 3) För att underlätta exporten till sådana länder
som åtnjuta exportkredit och garantier har
exportföreningen framlagt förslag om exportkreditgaranti upp
till 100 mill. kr. 4) När mera normala förhållanden
inträtt, är det av vikt, att de svenska exportföretagen på
handelsfronterna bilda gemensamma försäljningsorganisationer,
vilka med all kraft stödjas hemifrån, särskilt
i kreditgivningshänseende, vara kraven säkerligen bli
större än någonsin. 5) Vi måste söka tillvarataga alla
förefintliga möjligheter, så att vi kunna stå rustade.
Detta gäller även många omfattande arbeten, som icke
äro av rent teknisk natur, utan där en finansiering från
svenska leverantörers sida fordras. Staben av folk,
lämpligt som pioniärer, måste ökas successivt, men del
går ej att stampa en sådan armé ur marken; det
fordras åratals träning och erfarenhet. Våra ingenjörer, som
planera verksamhet i utlandet, böra tänka på icke
endast den tekniska utan även på den kommersiella
utvecklingen.
Civilingenjör Thore Rundquist föreslog utarbetandet
av s. k. källskriftsorganisationer till ökande av
exportorganisationernas effektivitet. Förslaget har tidigare
publicerats i Teknisk tidskrift (häfte 9, 1933).
Professor Sven Brisman hade ej i inledarens
föredrag funnit någon motivering för den tro på effektivitet
i de statsåtgärder till utlandshandelns höjande, som
inledaren uttalade. I förslaget, och kanske också i den
allmänna opinionen, fästes ofta stor vikt vid de
ociviliserade staterna, särskilt Balkan och Östasien. Dessa
länder ha dock en mycket ringa köpkraft. Det gäller
för oss att bearbeta främst de amerikanska och
europeiska marknaderna. Ur inledarens föredrag hade
talaren sökt få fram de positiva förslagen. Att
framställningen gick ut på att en kommitté skulle tillsättas var
nedslående. Kommittéer äro tidsödande, och när k. m:t
tillsätter en kommitté, kan därmed icke heller åsyftas
enskilda företags intressen utan statens egna. Det blir
vår industris inre livskraft som blir det avgörande. Det
som saknar livskraft kan ingen kommitté sätta liv i.
Direktör Gunnar Andersson redogjorde i ett längre
anförande för ett antal efter kriget avslutade
affärstransaktioner mellan svenska industriföretag och
främmande stater, däribland den bekanta stora
lokomotivleveransen till Ryssland, leveranser av järnvägsmateriel
till Argentina och Turkiet samt det nyligen ingångna
avtalet rörande varuutbyte mellan Persien och Sverige.
Orsaken till att talaren uppsökt så periferiska
marknader var, att man på dessa icke har samma brottning
med arbetslöshetsproblemet som i västra, mellersta och
sydvästra Europa. Vidare torde varje öster över levererad
produkt vara att betrakta som värdefullare, enär
den i genomsnitt representerar en högre grad av
förädling, medan de väster- och söderut levererade
produkterna mera äro att hänföra till råvaruindustrien.
Talaren underströk inledarens åsikt, att man i dessa
ekonomiska brytningstider måste hava duktiga spejare
överallt. Talaren trodde, att det vore lämpligt, om
den av inledaren rekommenderade utredningskommissionen
komme till stånd, ej minst ur den synpunkten,
att pi essen därigenom skulle komma att ägna större
uppmärksamhet åt dessa frågor, om vilka en upplysande
orientering vore av behovet påkallad.
Disponent Carl Wahren betonade gentemot professor
Brisman, att vi visserligen böra hålla fast vi de
marknader, där vi redan äro inarbetade, men detta hindrar
ej, att vi behöva söka upp nya marknader. Svenska
industrien bör kunna anpassa sig även för tillverkning
av billiga varor. Viktigaste anledningen till att vi ej
ha det bättre än vi ha, är att vi ej förstått anpassa
våra produktionskostnader på samma sätt som våra
konkurrenter. Lönenivån har ej i tillräcklig grad fått
följa levnadskostnadernas sänkning.
Talaren var ense med inledaren om, att det är
ytterligt angeläget, att någonting uträttas för exportens
främjande. Det kräves nog lång tid, innan man kan
få till stånd svenska bankinstitut på handelsfronterna,
som kunna motsvara de stora ländernas väl inarbetade
organisationer. Men Sveriges banker och industri
måste dock samarbeta intimt. De nuvarande
konjunkturerna tvinga oss till samarbete. På
papperstillverkningens område bör detta kunna etableras så, att de
företag, som icke ha egen representation, ena sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
