Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 6 maj 1933 - Exportens betydelse för Sveriges näringsliv. Diskussion, av G. O. Wallenberg, Erik Nylander, Thore Rundquist, Sven Brisman, Gunnar Andersson, Carl Wahren, Hugo Hammar, E. A. Forsberg och Robert Bjuke - Notiser - Svenska kommunal-tekniska föreningen om den föreslagna vägorganisationen, av Hz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan. Detta är kanske lättare sagt än gjort
Säljarens yrke är det svåraste att rekrytera, ännu svårare
är det i utlandet och särskilt i de transoceana
länderna. En säljare måste ha grundlig erfarenhet, och
man måste ha förtroende för honom, särskilt beträffande
krediten, så att han lämnas frihet att ordna därmed,
som han själv finner riktigt.
Direktör Hugo Hammar instämde i att vi måste få
egna banker för exportens stödjande. I ett
handelskrig är tillgång på pengar det absolut första villkoret,
men man behöver också de rätta männen, som förstå
hur dessa medel skola placeras och skötas. Det är av
största vikt, att även vår teknik erhåller auktoritet pä
handelsfronterna. Vår ingenjörskår är mycket väl
rustad härför. Gentemot professor Brisman hävdade
talaren uppfattningen, att kommittéer kunna vara till
stort gagn. Utan att vilja föregripa en blivande
kommittés arbete, fann talaren det önskvärt, att ett
bankinstitut kommer till stånd för att finansiera svensk
utrikeshandel samt att i samband härmed skaffa våra
ingenjörer möjlighet att arbeta för sitt land i
främmande länder.
Överingenjör E. A. Forsberg betonade, att
utrikeshandeln är absolut nödvändig för att levnadsstandarden
skall kunna upprätthållas i ett land av vår typ. Trots
vissa företags goda utlandsorganisationer äro
exportsvårigheterna mycket betydande, enär det förefinnes
en direkt organiserad motvilja mot att köpa våra varor.
Viktigast är, att vi bjuda köparen vad han vill ha och
till konkurrenskraftigt pris. Det finns för stor
produktionskapacitet beträffande en del varor. I stort sett
gäller, att den som kan producera billigast står sig
längst i konkurrensen.
Talarens livligaste önskan yar, att vi skulle kunna
högst väsentligt öka lönerna ej blott för arbetarna
utan även för andra samhällsklasser. Men önskningar
spela föga roll; andra faktorer äro avgörande.
Beträffande arbetslöshetspolitiken, framhöll talaren
misstaget i att söka fixera en rent artificiell lönenivå för
vissa improduktiva arbeten. Vilja vi se sanningen i
ögonen, måste vi göra klart för oss, att den enda
möjligheten att göra oss gällande på världsmarknaden är att
tillse, att produktionskostnaderna hållas på en rimlig
nivå. Detta är första villkoret för att åstadkomma en
rationell organisation av vår utrikeshandel.
Envoyén Wallenberg hade ordet för en replik, vari han
ytterligare betonade, att utvecklingen av vår export bör
försiggå icke i Amerika eller Europa utan i sådana
delar av världen, där det ej existerar någon nationell
industri. Men just där saknar vår utrikeshandel stöd
hemifrån.
Slutligen framhöll kapten Robert Bjuke, att hos de folk,
som tillkämpat sig nationell självständighet, handeln
måste läggas på annat sätt än förr. De makter, som
här tidigare skaffat sig ett försprång, ha blivit
desorienterade, och därigenom ha sådana nationer som
Sverige erhållit bättre möjligheter, vilket icke bör
förbises. Det ligger en fara i dröjsmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
