Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 19. 13 maj 1933
- En modern billinje norr om polcirkeln, av E. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 19 ÅRG. 63 13 MAJ 1933
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: En modern billinje norr om polcirkeln. – Intryck från årets London- och Birminghammässa.
– Ekonomisk översikt. – Gösta Malm 60 år. – Notiser. – Tekniska föreningar. – Sammanträden.
 |
Fig. 1. Omnibus med sedankaross och enaxlig täckt släpvagn.
|
EN MODERN BILLINJE NORR OM POLCIRKELN.
Svenska statsbanorna bedriva för närvarande
omnibustrafik i egen regi på 6 automobillinjer,
nämligen Dingle–Gravarna (47 km), Dingle–Fjällbacka
(25 km), Dingle–Medbön (35 km) och Stenungsund
–Hälleviksstrand (47 km), samtliga i Bohuslän, samt
Övertorneå–Pajala (116 km) i Torne älvs dalgång
utmed svensk-finska gränsen. Genom inköp av
Härnösand–Sollefteå järnväg, år 1932, övertogs
slutligen en av denna järnväg trafikerad, mindre
billinje Sollefteå–Kramfors.
Den längsta och modernaste av dessa linjer är den
år 1931 öppnade Pajala-linjen, vilken är Sveriges och
sannolikt även världens näst nordligaste bil-route.
Den är av intresse även därigenom, att den inrättats
för befordran av ej blott resande utan även av
nästan alla vid vanlig järnvägstrafik förekommande
varuslag, såsom levande djur, långvirke, osläckt kalk,
varmvagnsgods m. m. Enär den för billinjen använda
materielen anskaffats relativt nyligen och i ett
sammanhang, är fordonsparken genomgående av enhetlig
helt modern typ.
Före bestämmandet av antal och typ av behövliga
bilfordon gjordes en noggrann undersökning
angående art och omfattning av den person- och
godstrafik, som kunde påräknas för den blivande billinjen.
Utgående bl. a. från trafiksiffrorna för Övertorneå
station fann man, att antalet resande i genomsnitt
kan uppskattas till ca 20 i vardera riktningen pr dag
och att godstrafiken under höst och vår uppgår till
bortåt 600 ton vagnslastgods och 60 à 70 ton
styckegods pr månad.
För besörjande av resandetrafiken anskaffades 4
st. lätta sedan-vagnar med 100 hkr motorer, fig. 1.
Som framgår av bilden, finnas å dessa vagnar flera
ingångsdörrar, varigenom central mittgång blir
obehövlig. Karosseriet kan därför byggas relativt lågt,
varigenom tyngdpunkten sänkes och vagnen "ligger
väl på vägen". Vagnarna hava en förnäm
bil-liknande exteriör, äro väl ombonade och uppvärmda
samt lämpa sig väl för den långdistanstrafik, varom
här är fråga.
Vid valet av fordon för godsbefordran utgicks från
att hjultrycket för billinjen ej får överstiga 1 800 kg
och att lastbilarnas lastförmåga således ej kunde
beräknas till mer än bortåt 3 ton. Man förutsatte
därför, att släpvagn (med ca 2,5 tons last) regelbundet
skulle medtagas. Då billinjen har en synnerligen
lätt profil (med blott ett par backar på hela sträckan),
har den i lastbilarna inbyggda motorn à 100 hkr
visat sig rikligt dimensionerad för släpvagnsdrift samt
även möjliggöra behövlig snöplogning. Då man
funnit, att framkomligheten i snö gynnas av användningen
av stor hjuldiameter, hava lastbilarna utrustats
med 38" X 7" luftringar, enkla fram och dubbla bak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0207.html
