Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 20 maj 1933 - Snabbtrafik i Stockholms skärgård och båttyper härför, av N. J. Ljungzell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helhet på tjugo år minskat ca 25 %, vilket, jämfört
med att Stockholms befolkning under samma
tidsrymd ökat med omkring 50 %, nog delvis måste
tillskrivas dåliga båtförbindelser. Trafiken under
sommaren har emellertid icke avtagit i samma
proportion utan hållit sig bättre – minskningen i procent
är omkring hälften så stor. Persontrafiken under
vintern har däremot gått ned med närmare 50 %,
vad det nu kan bero på, om på en viss minskning
av den fast bosatta befolkningen, eller på att
resandena till följd av ångbåtarnas glesa turer under
denna tid då mer än under sommaren begagna sig
av andra trafikmedel.
Passagerarantalet på Mälarbåtarna har gått ned
förhållandevis mycket mera.
Att trots nämnda svårigheter uppnå en någorlunda
tillfredsställande lösning av personbefordringen
under sommaren är tydligen nödvändigt och
båtmaterialet måste därför anpassas på effektivaste
sätt för denna speciella säsongtrafik samt kompletteras
med bussar och passbåtar, där sådana lämpa sig bättre.
Oaktat de i många fall obekväma turerna och
restiderna är passagerarantalet med båtarna under
juni, juli och augusti ganska stort, och medeltalet
passagerare till eller från Stockholm, är under
sommaren per månad omkring 310 000 för skärgården
och 50 000 för Mälaren, eller per dag räknat ca
10 000 resp. 1 700.
Av detta, vad skärgården beträffar, betydande
antal kunde säkerligen åtminstone ett par tusen
passagerare per dag begagna sig av snabblinjer, om
sådana komme till stånd. Enär direkta sjöresor,
jämförda t. e. med kombinerade färder i bussar och
passbåtar, i regel bliva så mycket angenämare för
passagerarna, vilka då också lättare kunna medföra
handbagage i större omfattning, vore nog en
kraftansträngning värd att göras för sjötrafikens
förbättrande. Om så skedde och restiderna
på en del båtlinjer väsentligen
förkortades, skulle passagerarfrekvensen med
största sannolikhet på nytt ökas,
allrahelst som många personer, vilka nu för
tids vinnande med egna motorbåtar ofta
dagligen fara mellan landstället och
Stockholm. Vaxholm, Saltsjöbaden etc.,
med fördel kunde begagna sig av sådana
snabblinjer.
Åtskilliga nuvarande skärgårdsbåtar
påminna rätt mycket om flytande
restauranger. De äro ofta försedda med en 2.
klass matsal eller ölkafé under däck
förut, och en magnifik 1. klass matsal på
överdäckets förända, upptagande den ur
utsiktssynpunkt bästa platsen ombord
och placerad så inbjudande som möjligt.
Talrika trafikanter, som under den långa
restiden till landstället nästan tvingas äta
ombord, finna detta för dyrbart och
föredraga även därför en relativt snabb
bussresa i kombination med en mindre
bekväm passbåtsfärd.
På fartyg, avsedda för snabblinjer
med högst ett par timmars gångtid,
böra matsalar med tillhörande köks
och förrådsutrymmen utan större olägenhet kunna
slopas till förmån för flera passagerarplatser och
högre fart. Före ingåendet på de närmast
ifrågasatta båttyperna torde eventuella möjligheter för
snabblinjer i skärgården något undersökas.
Vad först Vaxholm beträffar, ligger denna stad
mycket gynnsamt till för båttrafik. Landsvägen från
Roslagstull över Roslags-Näsby, Rydbo och Bogesund
är en slingrande väg om ca 40 km, varjämte inom
Stockholm 3 km tillkommer från Gustaf Adolfstorg,
eller sammanlagt drygt dubbla distansen till sjöss
mellan södra Blasieholmen och Vaxholm (20 km).
Med vanlig bil lär färden taga väl 50 min. och med
bussar betydligt mera, vartill kommer ca 15 min.
inom staden, från nyssnämnda utgångspunkt räknat.
En eventuell kombinerad spårvägs- och bussresa till
Vaxholm skulle därför taga närmare 1 1/2 timme i
anspråk, medan direktgående båtar av nuvarande
slag ej behöva mer än en timme, trots den ganska
avsevärda fartbegränsning, som är föreskriven inom
Stockholms hamnområde till Blockhusudden.
Hur sistnämnda fartbegränsning verkar för totala
restide:i mellan Stockholm och Vaxholm framgår av
följande. Medan en ångare om 14 knop, som
"Express I" i det närmaste kommer upp till, går sträckan
på 55 min., skulle 20 knop erfordras för att komma
ned till 45 min. Således 6 knops ökning för 10 min.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
