Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 20. 20 maj 1933
- Tekniska föreningar
- Örebro ingenjörsklubb, av K. D. och H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Örebro ingenjörsklubb
höll ordinarie sammanträde lördagen den 18 februari
på Grand hotell under ordförandeskap av kapten J.
Cederblad,
Belysningschefen i Örebro överingenjör J. von Sydow
höll därvid föredrag över "Gas- och elektricitetsverkens
taxor".
Talaren gav först en kort överblick över gas- och
elektricitetsverkens uppkomst och det efter hand
framkommande behovet av lämpliga taxe- och tariffsystem.
Städernas elektricitetsverk äro numera i stor
utsträckning mellanhänder vid de stora kraftföretagens
energidistribution, och det gäller för dem att så utforma
taxorna för "parti- och minut"-försäljningen, att affären
blir lönande eller i varje fall ekonomiskt tillfredsställande.
Problemet kompliceras därigenom, att olika
slag av förbrukare kräva olika taxesystem, och att på
samma gång enkelhet och rättvisa eftersträvas.
En rationell krafttaxa måste komponeras så, att
verkets fasta och rörliga kostnader bliva fördelade på
försäljningspriset på ett av förbrukningens egenart
beroende lämpligt sätt. Den måste därtill vara sådan, att
vid växande förbrukning en allt större rabatt
automatiskt inträder. Försäljningspriset sammansätter sig
i princip av tre beståndsdelar: en fast del (en årlig
s. k. abonnemangsavgift), en "halvfast" del dvs. en viss
kostnad per år och under visst tidsintervall
(exempelvis en kvart eller en halvtimme) maximalt uttagen kW
samt slutligen en rörlig del, utgörande ett visst pris per
uttagen kWh. Den mellersta beståndsdelen är av
underordnad betydelse vid gasverkens taxebildning på grund
av möjligheten till en relativt billig utjämning av
belastningsvariationerna med hjälp av gasklockor.
De större energiköparnas (industriernas) taxor kunna
vanligtvis tämligen enkelt utformas på angivet sätt,
eventuellt med någon modifikation. Såsom exempel
redogjorde talaren för nu tillämpade industritaxa i
Örebro. Denna är: 500 kr. per år + 100 kr. per kW och år
inklusive 1 000 kWh per kW + 3 öre per överskjutande kWh.
För små förbrukare och speciellt för sådana kunder,
vilka använda energi till belysningsändamål, måste
emellertid andra taxesystem tillämpas. Den
ursprungliga s. k. ackordstariffen förekommer numera i ringa
utsträckning, sedan priset på elektricitetsmätare
avsevärt reducerats. Däremot är den historiskt nästan lika
gamla s. k. enkeltariffen (vanligen i kombination med
en mindre fast avgift under ett eller annat namn,
exempelvis "mätarhyra"), fortfarande mycket i bruk.
På sina håll tillämpas flera enkeltariffer med olika pris
per kWh i syfte att skänka de större kunderna en viss
med förbrukningens storlek växanae rabatt. Liksom
vid gasverken redan tidigt dubbeltariffer kommo till
användning för stimulering av gasens brukande till
hushållsändamål, infördes mångenstädes vid
elektricitetsverken dubbeltariffer för elektrisk energi med
samma syftemål. Den ursprungliga anordningen med
tvenne mätare eller med en dubbeltariffmätare, som
automatiskt omkopplas på bestämda klockslag, har man
alltmer börjat frångå och sökt lösa problemet på ett
mera enkelt sätt genom införande av en ny taxetyp, de
s. k. hushållstaxorna.
Hushållstaxan sammansättes av ett visst pris per
år och rum (såsom rum räknas då även kök och
jungfrukammare) samt ett jämförelsevis litet tillägg per
förbrukad kWh. En på senare år i vissa delar av
Örebro tillämpad hushållstaxa har, såsom exempel,
följande beskaffenhet: 12 kr. per rum och år + 8 öre per
förbrukad kWh.
Uppgörandet av för såväl abonnenterna som
elektricitetsverken tillfredsställande hushällstaxor grundar
sig på under de senaste årtiondena vunna erfarenheter
om den borgerliga energiförbrukningens karakteristiska
egenskaper. En grundläggande storhet härvid är
medelenergiförbrukningen per rum och år för belysning och
andra hushållsändamål än matlagning. Dess
medelvärde visar sig vara i runt tal 50 kWh. Emellertid
varierar dess storlek högst avsevärt för olika förbrukare
och även för sådana med lika stora våningar.
Hushållstaxorna, vilka även de hava till syftemål att främja
elektricitetens användning vid matlagningen, basera sig
också på ingående undersökningar rörande den
elektriska energiens "gasekvivalent", dvs. värdet i det
praktiska livet av 1 m3 gas uttryckt i kWh. Intressanta
experiment hade år 1929 gemensamt verkställts av
gas- och elektricitetsverksföreningarna för att bestämma
denna konstant. Man fann att (efter Stockholms
förhål landen) 1 m3 gas motsvaras av ungefär 3 kWh. Ett
pris av 5 öre per kWh för den elektriska energien skulle
alltså vara ungefär likvärdigt med ett normalt gaspris
på 16 öre per m3. Med hänsyn till den större
bekvämlighet och trevnad, som den elektriska kokningen
medför, torde dock ett något högre energipris upp till ca
8 öre per kWh kunna anses for konkurrenskraftigt.
Blocktaxorna, vilka tillkommit på senare är, äro ett
slags kombination av den enkla kWh-taxan och
hushållstaxan, vilken karakteriseras därav, att priset per ny
förbrukad kWh stegvis sänkes, då förbrukningen
överskrider vissa gränser. Såsorn exempel anfördes bl. a.
en blocktaxa, tillämpad i Lidingö, av följande
beskaffenhet: a) 2:50 kr. per kvartal + b) 38 öre per kWh intill
12 kWh per rum och vinterkvartal och 6 kWh per rum
och sommar kvartal + c) 8 öre per kWh därutöver.
Talaren omnämnde en skenbart egendomlig konsekvens av
en dylik tariff, nämligen att priset per kWh vid samma
totala årsförbrukning blir högre, ju större våningen är,
samt visade, att i detta nya förhållande, vilket
sammanhänger med taxornas syfte att främja en intensivare
förbrukning per ansluten kW, icke ligger någon
orättvisa mot de större abonnenterna.
På det synnerligen intressanta och belysande föredraget
följde en kort diskussion, varefter sammanträdet
avslutades. K. D.
Örebro ingenjörsklubb
höll lördagen den 11 mars ordinarie sammanträde å
Grand hotell under rektor Waldemar Hallströms
ordföraneskap.
Yrkesinspektören Iwan Jäderström höll därvid ett
med talrika skioptikonbilder belyst föredrag om
"Ingenjörssynpunkter på industriens säkerhetsfrågor".
Inledningsvis framhöll talaren de stora kostnader
olycksfall förorsaka, och att det därför redan från
ekonomisk synpunkt lönar sig att nedlägga avsevärda
belopp på skyddsanordningar. Anordnandet av skydd vid
arbetsmaskiner, särskilt verktygsmaskiner, kan ske på
två olika sätt. Kunden kan skaffa en oskyddad maskin
och själv anordna skydd eller ock utrustas maskinen
med erforderligt skydd redan vid tillverkningen. De
hemmagjorda skydden kunna svårligen göras riktigt
ändamålsenliga och bliva dyra, de betinga 3, 4, ja 5 %
av maskinens pris. Det är bättre och billigare att
konstruera och tillverka skyddet samtidigt med maskinen.
Kostnaden blir då endast hälften eller mindre än hälften
mot om skyddet göres efteråt. I vissa länder få
arbetsmaskiner utan nödigt skydd icke säljas.
Skydden skola vara effektiva och så litet som möjligt
hindrande för arbetet vid maskinen. En del
konstruktioner som ämnats som skydd kunna vara sämre än intet
skydd alls, enär de inge en föreställning om effektivt
skydd utan att erbjuda den ringaste säkerhet. Det är
av vikt, att konstruktören, när det gäller skydd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0223.html
