Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 27 maj 1933 - Notiser - Tekniska högskolan och den nya läroverksstadgan - Svetsningskurs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
franska upphör i ring II4, resp. I3, men kan fullföljas
till studentexamen för dem som medtaga respektive
språk såsom tillvalsämne i de två högsta ringarna. I
enlighet med läroverkssakkunnigas förslag har k. m:t
fastställt vissa grupper av tillvalsämnen, speciellt för
realgymnasiet sex grupper, vardera omfattande tre
ämnen. Därvid ingå både tyska och franska i tre
grupper och enbart franska i ytterligare två, medan den
sjätte gruppen är språkfri (biologi-fysik-kemi). De
lärjungar, som vilja fortsätta sina studier vid tekniska
högskolan och alltså måste ha fysik och kemi med i
studentexamen, ha att välja mellan grupperna
franskafysik-kemi och biologi-fysik-kemi. Tyvärr är att befara,
att de flesta av dessa lärjungar välja den senare
gruppen och sålunda bliva "enspråkiga" studenter.
Visserligen, finnes en möjlighet att medtaga tyska som s. k.
tilläggsämne, men dels blir detta för många en för
stor belastning, dels är ifrågavarande möjlighet starkt
begränsad genom läroverkens resurser, vilket förhållande
lärarkollegiet belyser med aktuella exempel.
För de lärjungar som ämna sig in på ingenjörsbanan
skulle givetvis tyska-fysik-kemi vara en i alla avseenden
lämplig grupp av tillvalsämnen. Denna ämneskombination
finnes i läroverkssakkunnigas förslag men har
beklagligen blivit utesluten av k. m:t. Det vore enligt
lärarkollegiets förmenande synnerligen lyckligt, om en
ändring kunde göras i detta avseende.
Matematikens ställning i realskolan och å
realgymnasiet har, anför kollegiet, genom den nya stadgan blivit
förändrad på ett sätt, som utan överdrift kan sägas
innebära ett dråpslag mot detta ämne. För läroverk
med femårig realskola och fyraårigt gymnasium har
undervisningstiden minskats med 17 à 18 procent,
utgörande omkring 270 undervisnmgstimmar. I själva
verket blir undervisningstiden i matematik på
reallinjen nu mindre omfattande än den var å latinlinjen
enligt 1905 års stadga, En icke oväsentlig del av
undervisningen i geometri meddelas i samband med
teckningsundervisningen, i det denna bl. a. har till uppgift att
bibringa insikt och färdighet i geometrisk ritning. Då
undervisningstiden för teckning på realgymnasiet även
väsentligt minskats, bidrager detta ytterligare till
försvagande av matematikens ställning.
Lärarkollegiet framställer frågan, huru undervisningen
vid tekniska högskolan skall anordnas med
hänsyn till denna nya situation. Skall en person, som
avlagt studentexamen på reallinjen enligt nya stadgan och
därvid blivit godkänd i matematik, fysik, kemi och
teckning, liksom förut utan vidare vara berättigad till
inträde i högskolans första årskurs? Eller skall härför
krävas en på ett eller annat sätt anordnad komplettering
av studentkursen?
I förra fallet, måste matematikundervisningen vid
tekniska högskolan helt och hållet omläggas. För att
genomgå de delar av elementarmateniatiken som blivit
uteslutna ur studentkursen och för att bibringa de
studerande nödig träning i elementära räkneoperationer
måste anslås åtminstone en termin. Det torde då icke
bli möjligt att som hittills koncentrera den
obligatoriska matematikundervisningen vid högskolan till två
terminer utan torde denna behöva utsträckas över
ytterligare åtminstone en termin. Därmed följer en
rubbning i läroplanerna för flertalet fackavdelningar, i
det undervisningen i åtskilliga av de ämnen, som stödja
sig på matematiken, först kan taga sin början vid en
senare tidpunkt. På grund härav torde det icke kunna
undvikas, att den programenliga undervisningstiden
utsträckes utöver nuvarande fyra år. Vidare måste en
dylik ökning av matematikundervisningen vid
högskolan med nödvändighet medföra anställandet av ett
flertal nya lärare.
Det andra alternativet – att för inträde vid
högskolan fordra viss komplettering av studentexamen –
skulle säkerligen bli både mycket svårt och mycket
dyrbart att effektivt genomföra. Antalet inträdessökande
till högskolans första årskurs har under de senaste
tre åren utgjort i medeltal omkring 420. Det skulle
erfordras en oerhörd apparat att för dessa inträdessökande .
vid högskolan anordna inträdesprov eller en propendentisk
kurs, varjämte studietiden även i detta fall skulle
komma att förlängas. En annan möjlighet vore att
förlägga kompletteringen till läroverken i landet. Det bleve
väl då även nödvändigt att vid dessa läroverk anordna
extra undervisning för de ifrågavarande studenterna, ett.
slags fortsättningskurs i matematik, som sedan skulle
avslutas genom en under särskild kontroll verkställd
prövning.
Det är givetvis icke endast för tekniska högskolan,
som dessa svårigheter uppstå, utan förhållandena torde
bli likartade för flera andra fackhögskolor. Inför dessa
konsekvenser kan man icke undgå att fråga sig, om
vinsten för de humanistiska intressena av den nya
ordningen verkligen blir så stor, att den kan anses
uppväga så betydande olägenheter för den matematiskt
inriktade fackundervisningen och för det antal
realstudenter, som vilja begagna sig av denna. Enligt tillgänglig
statistik torde detta antal vid statens läroverk kunna
uppskattas till omkring 30 procent av det årliga lärjungeantalet.
Även för de matematiskt-naturvetenskapliga sektionerna
vid statsuniversiteten och vid Stockholms högskola
kommer givetvis den radikala nedskärningen av
matematikundervisningen vid läroverken att medföra stora
olägenheter. Fysiska sällskapet i Uppsala har i en
skrivelse till statsutskottet givit uttryck härför och därvid
Fåsom hjälpväg ifrågasatt, att på realgymnasiets
differentierade stadium skulle införas en ämneskombination,
omfattande förutom fysik och kemi en tilläggskurs i
ämnet matematik, avsedd för dem, som för sitt blivande
levnadskall behöva fördjupade grundläggande kunskaper
i detta ämne. Lärarkollegiet anser sig icke kunna
särskilt rekommendera denna utväg, dels med hänsyn till
att den skulle utesluta eller försvåra möjligheten att
tillvälja ett andra språk, men framför allt därför, att
framstående skolmän av pedagogiska skäl uttalat sig
mot densamma.
Den enklaste och mest effeKtiva åtgärden skulle utan
tvivel vara att uppskjuta tillämpningen av vissa delar
av den nya stadgan, nämligen de som avse timplanerna
på realgymnasiet. För så vitt lärarkollegiet kan
bedöma, finnes intet som hindrar att tillsvidare tillämpa
de i 1928 års stadga fastställda timplanerna för
realgymnasiet men i övrigt successivt, anordna
undervisningen i enlighet med den nya stadgan. Endast en eller
annan mindre detalj skulle behöva ändras i de nämnda
timplanerna, exempelvis skulle de för latinet som
tillvalsämnen anslagna undervisningstimmarna borttagas.
Svetsningskurs. Hantverksinstitutet i Stockholm
anordnar under tiden 12–21 juni 1933 en instruktionskurs
i tillämpad svetsnings teknik, innefattande såväl
gassvetsning som elektrisk Ijusbägssvetsning. Kursen
omfattar inalles ca 60 timmars teoretisk och praktisk
undervisning, däri ingående bl. a. ett 20-tal
föreläsningar i aktuella tillämpningar på olika material och
konstruktionsdetaljer och ett 30-tal rent praktiska
övningstimmar med gruppindelning allt efter
förkunskaper och önskat företräde för gassvetsning eller
elektrisk svetsning. Yrkesekonomiska och administrativa
ämnen samt studiebesök utfylla programmet i övrigt,
varom närmare upplysningar lämnas direkt från
hantverksinstitutet, adress Nytorgsgatan 17.
Minst 3 års verksamhet inom med svetsning
samhörande yrkesområde eller event. motsvarande tekniska
studier samt minst 20 års ålder är förutsättning för
deltagande. Kursavgiften är 60 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
