Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 3 juni 1933 - Teknokrati, ett amerikanskt slagord, dess innebörd och syfte, av G. Settergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föll. Han hade praktiskt taget ingenting att säga,
och det lilla han sade har karakteriserats såsom en
osammanhängande, tvekande och särdeles långtråkig
framställning av elementära fakta rörande Amerikas
historia, ekonomi och sociala förhållanden. Mycket
litet sades om teknokratien, men många indignerade
ord om priser, skulder och nationalekonomi, ord,
som bara hade det felet att de icke sade något nytt
åt åhörarna. Vid bankettens början hade Scott
hälsats med ett anförande, som innehöll bl. a., att
man i Kalifornien betraktade honom såsom en yngre
broder till Gud. Vid bankettens slut rådde inom ett
indignerat auditorium allmänt föreställningen, att
Scotts anförande representerade den teknokratiska
rörelsens slut.
Det kunde icke undvikas, att man efter denna
uppenbara chikan kom på den goda idén att
äntligen undersöka vem Mr Scott egentligen var. Den
stora publiken synes i allmänhet ha haft en dunkel
föreställning om, att han var professor vid Columbia,
de som visste bättre trodde, att han var en genial
tekniker och ingenjör med djupgående matematiska
kunskaper. Det visade sig snart, att Scotts
tekniska kompetens med all sannolikhet inskränkte sig
till, att han en gång varit förman för ett cementgjutarlag,
varifrån han försvunnit mer eller mindre frivilligt.
Efteråt har man också konstaterat, att åtminstone
det mesta av Scotts visdom utgjorde långods. Ett
arbete, ur vilket han med säkerhet hämtat många
synpunkter, är Oxford-professorn Soddys arbete,
betitlat "Välstånd, skenbart välstånd och skulder".
Från denna bok har han lånat den lockande termen
"energideterminanter", fast han lämnat det
fullkomligt ovisst, vad han själv menat därmed. Från Soddy
har han även tillägnat sig den bittra paradoxen, att
det icke gives något välstånd i det kapitalistiska
samhället, som icke går tillbaka till andras
skuldförbindelser. Från Soddy har han dessutom ogenerat
lånat och såsom sina egna tankeresultat avtryckt
hela och halva sidor. När detta avslöjades, svarade
hans pressagent: "Detta visar ju endast, att Mr
Scott inte bara tänker utan även läser och studerar."
Resultatet av Scotts konfrontation med
sakkunskapen blev, att teknokraterna sprängdes i två
partier. Columbia universitetets rektor meddelade
officiellt, att universitetet icke hade något som helst
med teknokratien att göra. Universitetet hade
endast lämnat plats åt ett antal arbetslösa New York
arkitekter, vilka såsom ett slags nödhjälpsarbete
sades vara sysselsatta med att rita grafiska
framställningar av Amerikas industriella utveckling, detta
på uppdrag av en grupp ingenjörer, av vilka dock
endast en eller ett par tillhörde Columbias lärarstab.
Till Scott sällade sig endast några få trogna. De
övriga under ledning av professorn i mekanisk
teknologi vid Columbiauniversitetet, Rautenstrauch,
samt den fashionable New York arkitekten
Ackerman lära nu komma att i samarbete med Columbia
och på grundval av alldeles nytt material påbörja
en ny utredning med till synes samma syfte som
den Scottska.
Den teknokratiska läran.
Jag övergår härefter att söka skildra vad
teknokratien egentligen innebär och varthän den syftar.
Jag förutskickar härvid, att det förefaller nästan
ogörligt att få ett fast grepp på rörelsens
tankebanor. Om teknokraterna kunna med fullaste
berättigande användas de bevingade orden: "Det dunkelt
sagda är det dunkelt tänkta." Någon enhetlig
sammanfattning av deras lärosatser har heller aldrig
framlagts. När man vill bilda sig en bild av
teknokratiens väsen, måste man för den skull hålla sig
till vad dess ledare framfört i tidningsartiklar och
i annan form. Jag har i det efterföljande utvalt
framställningar av sådana personer, som allmänt
anses representera den vederhäftigare delen av rörelsen.
Till en början nämner jag då, ’dock endast för
fullständighetens skull, ingenjören William Henry Smyth,
som år 1919 publicerade en, jag skulle vilja påstå,
för normala människor tämligen oläsbar artikel,
vars väl enda intresse består i att ordet teknokrati
där för första gången förekommer. Jag lånar ur
Teknisk tidskrift försvenskningen av Smyths
utläggning av ordet: "Den för fullföljandet av ett
enhetligt nationellt ändamål använda metod, som består
i organisation av och samarbete mellan
vetenskaplig kunskap, teknisk begåvning och praktiskt
kunnande hos hela samhället, och denna enhetliga
nationella krafts inriktande på sagda ändamåls
uppnående."
Torstein Veblen.
År 1919 utkom en liten bok "Ingenjörerna och
prissystemet", som hade till författare en person vid
namn Torstein Veblen. När en amerikansk
journalist, Reymond, ville studera teknokratien för att
få material till sin bok "What is technocracy",
frågade han en av teknokratiens ivrigaste
förespråkare och utläggare, den tidigare omnämnde
Ackerman, om material. Ackerman svarade: "Läs
Veblen, där står allt vad Ni behöver veta."
Det torde därför vara motiverat att granska hans
förkunnelser. Boken kan karakteriseras såsom
hätskt kritisk, djupt pessimistisk och med avseende
på reservationslös materialism endast jämförbar
med Marx. Men under det Marx så att säga
förskansade sin lära i en filosofisk och språklig dräkt
av utomordentlig otillgänglighet, har Veblen
åstadkommit ett agitatoriskt kåseri, som närmast för
tankarna hän på Sovjets förkunnelser. Med
obarmhärtig ironi fördömer han, att industrien ledes av
representanter för dess ägare, och han föreslår, att
ingenjörerna, som bilda den moderna tekniska
industriens generalstab, skola gå in för att uppfostra
allmänheten till ett rätt inseende av kapitalismens
brister. När tiden är mogen, skulle teknikerna leda
arbetarna vid övertagande av kontrollen över
produktionen. Äganderätten till produktionsmedlen
skulle upphävas för såvitt den utövades för
erhållande av vinst och prissystemet skulle avskaffas.
Denna fras "ending the price system" återkommer
oupphörligt även i Scotts et consortes förkunnelser.
De mena härmed, att det är felaktigt, att priset göres
beroende av tillgång och efterfrågan, så att priset
blir ett annat, när det finns t. e. tio par skor till
varje människa än när det finns endast ett par. I
en tekniskt riktigt organiserad stat skall priset enligt
deras mening endast vara beroende på hur stor
energi, som finnes nedlagd uti den färdiga varan.
En del hava förklarat, att detta leder till framtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
