Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 23. 10 juni 1933 - Notiser - Sveriges sjöfart år 1931 - Skydd mot radiostörningar från växelströmsmaskiner - Hydronalium — en ny aluminiumlegering - Vätgasmotorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekostnad. Än tydligare framstår denna utveckling vid
jämförelse med bruttotonnagets fördelning år 1913, då
84,3 % av tonnaget representerades av ångfartyg, 0,9 %
av motorfartyg, 0,4 % av segelfartyg med hjälpmaskin
och 14,4 % av andra segelfartyg.
Under året har antalet av ångfartyg minskats med 7
och antalet av segelfartyg utan hjälpmaskin minskats
med 35, medan motorfartygen ökats med 11 och
segelfartygen med hjälpmaskin ökats med 28.
Redogörelseårets tonnageökning, 63 394 bruttoton,
framkommer som netto av en total ökning å 93 693 ton
och en total minskning å 30 299 ton. I huvudsak
hänföra sig dessa förändringar till nybyggnad och inköp
från utlandet, resp. försäljning till utlandet och genom
olycksfall inträdd förlust av fartyg.
Antalet inom landet under året nybyggda fartyg
utgjorde 22, därav 7 ångfartyg, 12 motorfartyg och 3
segelfartyg med hjälpmaskin. Genomsnittligt mätte dessa
fartyg följande antal bruttoton: ångfartyg 1 165 ton,
motorfartyg 3 141 ton, och segelfartyg 87 ton. Från
utlandet förvärvades 15 ångfartyg med ett
genomsnittstonnage av 1 524 ton, 2 motorfartyg med ett
genomsnittstonnage av 8 698 ton, 16 med hjälpmaskin försedda
segelfartyg med ett genomsnittstonnage av 909 ton samt
7 övriga segelfartyg med ett genomsnittstonnage av 177
ton. Försäljningarna till utlandet omfattade i regel
smärre fartyg (genomsnittliga tonnaget angives inom
parentes) nämligen 8 ångfartyg (585 ton), 3 motorfartyg
(1 344 ton), 6 med hjälpmaskin försedda segelfartyg
(127 ton) och 2 segelfartyg av annat slag (189 ton).
Nybyggnaderna avse till vida övervägande del (81,7 %
av bruttotonnaget) motorfartyg, medan inköpen från
utlandet till 53,2 % gälla ångfartyg och till 40,5 %
motorfartyg.
43,3 % av samtliga fartyg i svenska handelsflottan
ägde en dräktighet av mindre än 100 bruttoton. Räknat
efter tonnaget, hänföra sig däremot ej mindre än 96,4 %
till fartyg, som ligga ovanför nämnda storleksgräns.
Sveriges sjögående handelsflotta (bestående av fartyg
om 100 bruttoton och därutöver) bestod vid 1931 års
slut av 1 416 fartyg om sammanlagt 1 733 791
bruttoton. Räknar man med att den oceangående flottan
utgöres av fartyg om 2 000 bruttoton och därutöver,
befinnes densamma bestå av 223 fartyg om sammanlagt
955 478 bruttoton. År 1913 voro motsvarande siffror
129 fartyg om sammanlagt 408 813 bruttoton. År 1913
mätte det största fartyget 7 967 bruttoton, medan år
1931 det största fartyget i handelsflottan mätte 21 611
bruttoton. I genomsnitt för hela handelsflottan
utgjorde vid 1931 års slut dräktigheten per fartyg 720,7
ton mot 694,5 ton år 1930 och 426,1 ton år 1913. För
de särskilda slagen av fartyg äro motsvarande tal för
år 1931: ångfartyg 1 012,2 ton, motorfartyg 1 540,4 ton
och segelfartyg 92,1 ton.
I åldershänseende fördelade sig handelsflottans
bruttotonnage år 1931 med 31,2 % på fartyg under 10 år,
26,9 % på fartyg i gruppen 10–19 år och 41,9 % på
fartyg om 20 år och därutöver. För de särskilda
fartygsslagen framträder emellertid en betydande olikhet i
åldersfördelningen. Sålunda tillhöra exempelvis
motorfartygen med ej mindre än 78,5 % av tonnaget
åldersgruppen under 10 år, medan däremot 57,6 % av
ångfartygens tonnage och 71,1 % av segelfartygens ingå i
gruppen 20 år och därutöver. Av särskilt intresse, med
hänsyn till konkurrensen inom trampfarten, är det
oceangående tonnagets åldersfördelning. Av ångfartyg
över 2 000 ton tillhörde 54,2 % åldersgruppen 20 år och
däröver, medan motsvarande siffror för motorfartygen
var endast 1,2 %.
Slutligen må anföras, att det under redogörelseåret
upplagda tonnaget utgjorde 84 745 ton, motsvarande
4,7 % av hela tonnaget eller ca 4 gånger så mycket som
år 1930,
Skydd mot radiostörningar från växelströmsmaskiner.
Samarbetsdelegationen mot radiostörningar har nu
utsänt sitt meddelande nr 6, omfattande anvisningar
rörande skydd mot radiostörningar från växelströmsmaskiner.
Häftet kostar 20 öre och kan rekvireras från
telegrafstyrelsens radiobyrå eller från Svenska
elektricitetsverksföreningen.
De i häftet beskrivna störningsskydden äro avsedda
att användas vid dels kommutatormotorer, bland vilka
enfasseriemotorerna åstadkomma den ojämförligt
största delen av störningarna, dels synkrona maskiner och
omformare. Vanliga släpringade eller kortslutna
induktionsmotorer samt synkronmaskiner av normalt
utförande alstra i regel inga radiostörningar.
Förekomma sådana, bero de på felaktigheter i maskinen,
t. e. dålig balansering, bristfälliga släpkontakter,
isolationsfel i lindningar eller annat, som ger upphov till
gnistbildning. Sådana störningar kunna givetvis ej
elimineras genom anbringande av störningsskydd utan genom
noggrann översyn av maskinen, utbyte eller reparation av
slitna eller skadade delar osv. Ett speciellt slag av
synkrongeneratorer ha dock visat sig alstra synnerligen
besvärande störningar, nämligen till
synkrongeneratorer ombyggda likströmsmaskiner, i vilka
ankarlindningen försetts med uttag till släpringar och där
magnetiseringen sker över den kvarvarande kommutatorn.
Undersökningar ha visat, att det i sådana fall ej alltid
är möjligt att eliminera störningarna med vanliga
kombinationer av kondensatorer och dämpspolar. Säkraste
sättet är att borttaga borstarna vid kommutatorn samt
magnetisera maskinen från separat strömkälla, såsom
likströmsgenerator, rörlikriktare e. d., en metod som
med framgång prövats i praktiken.
Hydronalium – en ny aluminiumlegering. Om en ny
aluminiumlegering, kallad Hydronalium, lämnar
VDI-Zeitschrift (20 maj 1933) en del upplysningar.
Hydronalium är en legering av aluminium och magnesium i
sådana proportioner, att den höga hållfastheten ej går
förlorad vid värmebehandling. Specifika vikten är 2,6.
Materialet levereras i gjutna tackor eller i form av plåt.
Sträckgränsen har uppgivits ligga mellan 22 och 25
kg/mm2. Av intresse är, att materialet säges vara
särdeles beständigt mot korrosion. Olackerat hydronalium
har stått sig gott mot sjövatten under synnerligen
ogynnsamma förhållanden. Mot soda- och såplösningar
lär det vara beständigare än någon annan i marknaden
förekommande aluminiumlegering.
För svetsning rekommenderas legeringen Hy 7 i
mjukt tillstånd, vilken håller 7 % Mg, 0,2 à 0,3 % Mn,
spår av Si och Fe samt resten aluminium. En högre
tillsats av magnesium ger visserligen en starkare
produkt men försvårar svetsningsarbetet, och den vid
Valsningen åstadkomna förbättringen i fråga om
hållfastheten går i alla händelser förlorad vid svetsning. Som
svetsmetall använder man samma legering tillsammans
med något flussmedel.
Vätgasmotorer. I ett av VDI-Zeitschrift (20 maj 1933)
refererat föredrag inför Institute of Fuel, London, ha
R. A. Erren och W. H. Campbell framlagt en del
uppgifter angående vätgas sorn bränsle i
förbränningsmotorer. Det finnes olika möjligheter att använda
vätgas för detta ändamål. Man kan t. e. insuga ren luft
i en förgasarmotor, vilkas cylindrar fyllts till V3 med
vätgas. Enär vätgas ventilen kan stängas långt före
luftventilen, kan man lätt undvika baktändning i
insugningsledningen. Eli dylik motor ger vid
kompressionsförhållandet 1:8 ungefär samma effekt per liter
cylindervolym som en bensinmotor med
kompressionsförhållandet 1:4,5.
I andra motorer, t. e. dieselmotorer, kan man
förbränna vätgasen med rent syre om man, för att
förhindra alltför hög temperatur i cylindrarna, först fyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
