Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 24. 17 juni 1933
- Tekniska föreningar
- Örebro ingenjörsklubb, av H. S.
- Tekniska föreningen i Eskilstuna, av E. H.
- Skånska ingenjörsklubben, av F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISKA FÖRENINGAR
Örebro ingenjörsklubb.
höll lördagen den 8 april ordinarie sammanträde å
Grand hotell. Förhandlingarna leddes av v.
ordföranden, disponenten Fredrik Cassel.
Civilingenjören Sven Lind, Arboga, höll föredrag
"Om hårdmetaller och deras tekniska användning".
Inledningsvis berörde föredragshållaren i korthet
verktygsmaterialets utveckling och framhöll därvid, att det
torde från början hava varit önskan att erhålla bättre
verktyg till Svarvning som givit upphov till
utexperimenterandet av hårda legeringar med hög smältpunkt.
"Stelliterna" voro en etapp på vägen mot detta mål.
Sedan var det tyskarnas målmedvetna strävan under
världskriget att ersätta diamanterna i dragskivor med
en konstprodukt, som bidrog till att man så småningom
åstadkom en smält hårdmetall av huvudsakligen
volframkarbid, den s. k. "Lohmaniten". Denna
förbättrades genom att krossas, finpulveriseras, briketteras och
sintras vid en temperatur något under smältpunkten.
På detta sätt erhölls den s. k. Volomiten. Det var
emellertid först år 1923 som en väsentlig förbättring i fråga
om materialets seghet åstadkoms genom en helt ny
framställningsmetod. Enligt denna tillsattes till förut vid
jämförelsevis låg temperatur sintrad volframkarbid, en
metall med lägre smältpunkt, exempelvis kobolt, och
efter brikettering företogs en ny sintring, varigenom
den sega kobolten kom att utgöra ett kitt för de hårda
karbidkornen. Enligt denna metod framställas numera
den tyska metallen "Widia" och den svenska "’Sintram".
Dessa metaller hava en helt annan seghet än de förut
nämnda av smält hårdmetall och kunna därför användas
till skärverktyg.
Bland föremål som numera tillverkas av hårdmetall
eller monteras med sådan, märkas svarvdubbar med
hårdmetallspetsar, bergborrkronor, dragskivor, olika
mätverktyg, osv. Ett mycket stort användningsområde
är sandblästermunstycken, och dylika försedda med en
kärna av den svenska smälta hårdmetallen "Arbit"
användes numera i alla länder. H. S.
Tekniska föreningen i Eskilstuna
samlades tisdagen den 11 april vid Eskilstuna bryggeri,
som besågs under sakkunnig ledning. Särskild
uppmärksamhet ådrog sig den stora tappningsmaskinen med
en kapacitet av 5 000 flaskor per timme och
lagringskällarna med deras långa rader av lagringsbehållare,
utförda av glasemaljerad stålplåt, ölet lagras nämligen
3 à 4 månader vid + 1 à 2°C, innan det tappas på
flaskor och utsändes. Sedan bryggeriets produkter
vederbörligen avsmakats, begav man sig till Stadshotellets
klubblokal, där sammanträde avhölls under v.
ordförandens, direktör Herman Nilsson, ledning.
Disponent H. Axberg höll därvid ett mycket
uppskattat föredrag: "Om tillverkning av maltdrycker."
Redan babylonierna, 4 000 år före vår tideräknings
början, kunde brygga öl, och sedan fördes konsten vidare
till egyptier, greker och romare. Våra nordiska
förfäder bryggde s. k. mjöd och senare, när den egentliga
öltillverkningen kom igång i Sverige, uppmuntrades
densamma ivrigt av statsmakterna. Ett stort framsteg
var den bajerska underjäsningsmetodens införande år
1843. De maskinella anordningarnas utveckling har
bidragit till att av bryggerinäringen skapa en storindustri.
Föredragshållaren beskrev i stora drag själva
tillverkningen, olika slag av maltdrycker samt deras lämpliga
behandling hos konsumenterna. Ävenså berördes gamla
sedvänjor vid gravöl. Beskattningen av öltillverkningen
är ganska betydande och uppgår till ungefär 7 öre per
flaska pilsner. Den uttages i form av maltskatt och
inbringar 18–20 millioner kronor per år. Risken för
överbeskattning är stor vid sådana varor som öl, vilket
tydligt framgår av det danska försöket med
skatteökning, då skatteinkomsten sjönk från 4 millioner till
0,6 millioner kronor. Inskränkning av maltdryckstillverkningen
skulle medföra betydande arbetslöshet.
En kort diskussion utspann sig, bl. a. om vattnets
inverkan på ölets kvalitet, och därefter avtackades
föredragshållaren för hans intressanta redogörelse.
Aftonens förhandlingar avslutades med en livligt
uppskattad ölsexa, besökt av ej mindre än ett 60-tal
föreningsmedlemmar och en del gäster. Trevliga
dekorationer, roliga visor, kvicka tal och ej minst
Eskilstunabryggeriets goda varor i sejdlar bidrog till en
god stämning. E. H.
Skånska ingenjörsklubben
anordnade fredagen den 21 april en bussutfärd till
gummifabriken i Trälleborg. Under ledning av
gummifabrikens ingenjörer fingo besökarna följa de intressanta
processerna från rågummi till de färdiga bilringarna,
cykelslangarna, packningarna, gummivalsarna osv.
På kvällen hölls sammanträde på Kungsparkens
restaurang i Malmö, varvid förhandlingarna leddes av
förste vice ordföranden överingenjör Charles
Birch-Iensen. Till medlem av klubben hade styrelsen invalt
ingenjören Axel J. Lindell. Filosofie doktor Sidney
Hagman höll ett med ljusbilder illustrerat föredrag om
"Gummiindustrien". Den mjölksaft, som bildar
kautschuk, finns även i vissa svenska växter, men det är
endast ett fåtal tropiska träd, som lämna ekonomiskt
användbara kvantiteter. De kemiska beståndsdelarna äro
kol och väte, men om molekylernas inre byggnad råder
ännu ovisshet, i det somliga forskare anslå
molekylarvikten till 100 000, medan andra nöja sig med 1 000. I
sitt naturliga tillstånd blir kautschuken klibbig vid
uppvärmning och hård vid avkylning. Vulkaniseringen
genom tillsats av svavel under bearbetning och
uppvärmning ger kautschuken dess goda egenskaper.
Svavelhalten varierar från 0,1 till 32 %, det sistnämnda i ebonit.
Vid ju lägre temperatur den kemiska process försiggår,
som vulkaniseringen utgör, desto bättre egenskaper får
produkten. Gammalt gummi kan regenereras genom
upphettning, bearbetning och ny vulkanisering, men
proceduren lönar sig icke vid nuvarande pris på
rågummi. Vulkaniseringen av rågummi kan påskyndas
genom tillsats av vissa ämnen, s. k. acceleratorer. Med
tillhjälp av dessa kan processen t. o. m. genomföras vid
vanlig temperatur på ett par dagar. Förstöringen av
gummi genom tidens inverkan är en oxidation, som det
sålunda gäller att hindra. Detta kan ske genom
tillsats av blyoxid, som emellertid färgar produkten svart,
såsom fallet är med vanliga galoscher. Medelst
organiska acceleratorer kan man få vilken färg man önskar.
Inblandning av olika ämnen avser antingen att ge
produkten vissa egenskaper eller också att dryga ut
råmaterialet (fyllmedel). Zinkvitt ökar slitstyrkan.
Aldehydaminer tjänstgöra som antioxidationsmedel och öka
därigenom gummits livslängd. Gummiprodukter kunna
numera utan olägenhet lagras under flera år. Något
medel mot solljusets förstörande verkan har man dock
ännu icke lyckats åstadkomma. Den modernaste
metoden för tillverkning består i direkt användning av
gummimjölk (latex). ’Sedan ordföranden tackat
föredragshållaren, framförde doktor Ivar Svedberg en
hälsning från Tekniska förbundet i Borås, vid vars
25-års-jubileum den 8 april han representerat Skånska
ingenjörsklubben. Efter förhandlingarna följde supé och
samkväm, varvid en film över tillverkningen av
gummiskor vid fabriken i Hälsingborg förevisades. F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0258.html
