Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 26. 1 juli 1933
- Notiser
- Skandinaviska kreditaktiebolagets stipendiefond av 1931
- Petissa rediviva, av Fmn.
- Litteratur
- Anmälan: Fyrtio år i stadens tjänst, av C. K.
- Från redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ansökan skall ställas till "Nämnden för Skandinaviska
kreditaktiebolagets stipendiefond av 1931" och
jämte ålders- och studiebetyg samt de övriga
handlingar, sökanden kan vilja åberopa, ingivas till
Skandinaviska kreditaktiebolagets notariatavdelning i Malmö
senast den 15 september 1933.
Petissa rediviva. Efter att under en lång följd av år
hava haft en undangömd fristad på ’Skansens nedre
tivoliterass, där grannskapet till aphus m. m. dock
befanns mindre lämpligt, har gamla Petissan, många
teknologgenerationers kära tillhåll under avbrott i snärjet,
nu fått en varaktig hedersplats i Skansens Stockholmskvarter,
vilket växer upp i anslutning till det gamla Hazelii-huset.
Skansens styresman, professor Lindblom, hade till en
enkel och värdig invigning den 20 juni inbjudit en
representativ samling med ett starkt inslag av ingenjörer,
däribland många donatorer, som medverkat till Petissans
nya flyttning och upphöjelse.
Intendent Selling gav i ett kort friluftsföredrag på
Petissans hemtrevliga gård en överblick av den gamla
byggnadens historia, som går tillbaka ända till
 |
Från Petissans gård den 20 juni 1933.
|
1600-talet. Sedan man besett de pietetsfullt iordningställda
rummen med den välkända kafélokalen till höger i
porten och mitt emot till vänster "Lovisas" förra bostad,
nu omdanad till ett verkligt idylliskt 1700-tals apotek,
serverades smörgåsar m. m. ute på gården av
nationalklädda unga damer. Middagen fortsatte sedan på
Sollidens övre veranda, säkerligen en av världens vackrast
belägna restaurantlokaler, med en tjusande utsikt över
den sköna Mälardrottningen. Värdskapet utövades på
det älskvärdaste sätt av överdirektör Almquist och
professor Lindblom; notarien Pelle Nordström sjöng
Bellman och stämningen var förträfflig. Utom värdarna
talade direktör Kristoffer Huldt för Svenska
teknologföreningens räkning, civilingenjörerna C. R. Lamm och
Axel Björkman, överingenjör Thore Thelander bragte
Petissan en ståtlig versifierad hyllning. Aftonen
avslutades på Petissan där man bl. a. fick förnya njutningen
av "landgångar" och andra ställets specialiteter.
Även framdeles kommer det att givas tillfälle för
gamla teknologer att återuppliva studietidens minnen
genom ett besök på Petissan, även om icke servering
kan upprätthållas ständigt. Dock har från Skansens
ledning framhållits att man med största beredvillighet
vill reservera lokalen för slutna sällskap, som önska
där anordna "tidsbetonade" minnesmåltider. För
"årskursmiddagar" kan ett sådant arrangemang säkerligen
bliva mycket gouterat. Då så önskas, kan man
kombinera besöket på Petissan med en mera modern
fortsättning på Sollidens veranda, en som ovan påpekats,
sällsynt givande upplevelse i och för sig. Fmn.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Fyrtio år i stadens tjänst, minnen från mitt arbete,
av Karl Tingsten. P. A. Norstedt & Söner, Stockholm
1933. Pris kr. 6:50.
Det hör icke till alldagligheterna att en ingenjör ger
ut sina memoarer. Karl Tingsten har emellertid
alltid varit road av att skriva. Han har under olika
skeden bl. a. skrivit mycket uppmärksammade och även
omstridda artiklar i denna tidskrift, företrädesvis
berörande arbetsledning, förhållandet mellan över- och
underordnade o. dyl. Han har nu vågat försöket att ge
en samlad bild av sitt arbete – och lyckats. Detta är
icke alla förunnat även om skrivkunnighet finnes. Det
krävs någonting därutöver nämligen en personlighet att
ställa ut vare sig denna är av det utåtsvängda slaget
eller räknar släktskap med de mera stilla i landet.
Tingstens är av det senare slaget. Genom hela boken går
en stark underton av den under anspråkslösa yttre
förhållanden uppväxta smålandspojkens sinne för
sparsamhet, personliga anspråkslöshet och strävan att med små
och enkla medel lösa sina arbetsuppgifter. Han avskyr
buller och brak, men drar sig icke för strid, när han
röner mothugg.
Boken börjar med en skildring av barndomsåren i
Ingatorps socken av Jönköpings län, varefter Tingsten
i korthet berör skolgången i Linköping och Jönköping
samt studierna vid tekniska högskolan. Därefter följer
en skildring av den norrländska järnvägsbyggarens liv
och uppgifter i slutet av 80-talet. 1889 kom Tingsten
i "stadens" – Stockholms stads – tjänst vid
Värtagas-verkets anläggande och här får man en verkligt rolig
skildring av detta för sin tid mycket stora byggnadsföretag.
Tingstens egentliga livsgärning har emellertid
omfattat föreståndareskapet vid Lövsta –
avstjälpningsplats för Stockholms renhållningsverk, och därefter
chefsskapet för hela renhållningsverket. Det är drastiska
och hart när otroliga bilder som här rullas upp över
90-talets primitivitet, då arbetarna bokstavligen bodde
i centrum för de mest motbjudande orenlighetsarbeten
med allt vad därav följde av lukt, råttor, flugor och
kackerlackor. Det var ett annat Lövsta som Tingsten efter
10 år lämnade ifrån sig, då han övertog chefskapet för
verket. I kapitlet härom får man bl. a. till livs den
stora striden om sopornas två- och tredelning samt
fiaskot med kommunal svinuppfödning. Sista kapitlet
ägnas åt de 6 åren som gatudirektör. Detta sista skede
ligger alltför nära i tiden, varför det av naturliga skäl
icke skildrats med samma bredd som tidigare avsnitt av
förf:s verksamhet.
Det har förvisso varit ett nöje för Tingsten att skriva
sina memoarer. En stilla och behärskad humor lyser
hela tiden fram. Boken är särskilt underhållande för
dem som på ett eller annat sätt haft eller ha känning
med stadens förhållanden. Därutöver är den ett ärligt
stycke svensk kommunaltjänstemannahistoria mellan
åren 1889–1928. C. K.
Från redaktionen.
Avtalssituationen inom typograffacket under förra
delen av juni månad föranledde Teknisk Tidskrifts
redaktion att vidtaga vissa definitiva förberedelser för
de under juli månad utkommande häftena av tidskriften.
Till följd härav kan material som inflyter till
tidskriften under juli ej då publiceras. Tidskriften
utkommer på vanligt sätt lördagarna den 8, 15 och 22
juli, sistnämnda dag med dubbelhäfte 29–30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0276.html
