- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
274

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 15 juli 1933 - En ny mikromanometer, av Otto Stålhane

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åter befuktas vid vätskenivåns variationer. Vid ett
instrument, som varit i bruk någon längre tid
befuktas en dylik torkad yta i regel ganska motvilligt,
och vid en nivåsänkning kvarhålla kärlväggarna en
del vätska, som mycket långsamt förenar sig med
huvudmassan.

Fast rörförbindelse mellan de kommunicerande kärlen.

Vid flertalet hittills använda konstruktioner är
den ena vätskebehållaren (med undantag för en viss
rörlighet i och för 0-inställning) fast anordnad och
medelst en gummislang förenad med den rörliga
behållaren. Detta medför dels en risk för
volymförändringar hos denna slang vid lägesförändringar av den
rörliga behållaren, dels har man vid ett dylikt
instrument ej full frihet beträffande val av vätska
(upplösning av slangen), och slutligen blir slangen
med tiden hård och måste bytas ut, vilket vid vissa
instrument är rätt besvärligt. För att i möjligaste
mån minska risken för volymförändringar hos
slangen använder man i regel tjockväggiga slangar
med relativt liten inre diameter (vakuumslang), vilket
åter medför långsam inställning (krypning).
Önskvärt är därför att förbindelsen mellan de båda
behållarna utgöres av ett med dem båda fast förbundet
rör av glas eller ännu bättre av metall.

Lätt avläsning av såväl höjdskala som 0-index.

Vad höjdskalans avläsning beträffar är den vid
de flesta instrument bekväm nog. Däremot kan det
vara utomordentligt hindersamt när 0-indexens
inställning skall observeras genom ett mikroskop eller
annan optisk anordning, emedan observatören vid
mätningar av detta slag oftast är tvungen att
samtidigt aktgiva även på andra instrument eller
försöksförlopp. Vid 0-indexinställning medelst
mikroskop har man heller ingen möjlighet att under den
efter inställningen följande höjdskaleavläsningen
lätt kunna kontrollera att 0-indexen ej förskjutit sig
under avläsningen. En bekvämt synlig 0-index är
därför av stort värde vid dylika instrument.

Lämpligt förhållande mellan höjdskalans och
0-indexens mätnoggrannhet.


Ett vanligt fel hos mikromanometrar är att
noggrannheten hos höjdmätningsanordningen resp. hos
inställningen av 0-indexen ej stå i någon rimlig
proportion till varandra. Många sådana fall skulle
kunna påvisas, men här skall endast relateras tvenne
särskilt karakteristiska sådana. Vid det ena
instrumentet uppmätes höjdförskjutningen medelst en
skruv, vilkens mättrumma har så stor diameter, att
tvenne närliggande delstreck, motsvarande en
vertikalförskjutning av 0,01 mm, befinna sig på ca 2 mm
avstånd från varandra. När det därvid av
leverantören angives, att man kan "absolut noggrant"
avläsa på 0,01 mm v. p., och att man kan "uppskatta"
en förskjutning på 0,002 mm v. p., så äger detta sin
riktighet vad själva avläsningen beträffar, men när
samtidigt indexanordningen är så beskaffad, att man
ej kan med säkerhet bestämma 0-läget närmare än
som motsvarar två delstreck på mättrumman,
motsvarande 0,02 mm höjdskillnad, är mätnoggrannheten
sålunda i själva verket endast hälften av den som
uppgives som "absolut noggrann" och endast 1/100
av den som uppgives kunna uppskattas.
Indexanordningens inställningsnoggrannhet motsvarar
sålunda på långt när ej avläsningsmöjligheterna å
mättrumman. En annan fråga är sedan huruvida även
skruvens stigning motsvarar dessa avläsningsmöjligheter,
vilket sällan är fallet vid för tekniskt bruk
avsedda instrument, särskilt när det som i detta fall
är fråga om en skruv av över 100 mm längd.

I ett annat fall sker höjdförskjutningen
ävenledes medelst skruv, men som indikator för
0-inställningen har man tillgripit en interferometeranordning,
varvid uppgives, att man med detta instrument kan
uppmäta en höjdskillnad av 0,0001 mm, vilken
avläses på skruvens mättrumma. Den instrumentmakare
är säkerligen ännu ej född, som skulle kunna
tillverka en skruvanordning med motsvarande
mätnoggrannhet längs hela skruven. I detta fall var
sålunda noggrannheten hos höjdmätningen vida
underlägsen noggrannheten hos 0-inställningen. I
båda dessa fall ha vederbörande låtit förleda sig att
för resp. instrument uppge en mätnoggrannhet
motsvarande det mest exakta av de båda nämnda
organen i stället för tvärt om. Jag har ej velat
underlåta att påpeka dessa omständigheter, emedan
erfarenheten visat, att driftsingenjörer vid industriella
anläggningar ofta förtroendefullt använda dylika
mätinstrument och protokollföra avläsningar, vid
vilka avläsningsskalans möjligheter utnyttjas till
det yttersta (s. k. "skarpa" avläsningar) utan tanke
på det verkliga värdet hos de många noterade
siffrorna. Och sådant kan också hända den bäste. En
utländsk professor hade publicerat vissa
mätningsresultat, där just en mätskruv hade varit med i
spelet. Enär skärpan hos mätresultaten ej föreföll
att stå i överensstämmelse med det använda
mätinstrumentets möjligheter, anhöll jag om förklaring
över huru dessa resultat erhållits, och mottog det
förbluffande svaret, att man låtit förse instrumentet
i fråga med en extra stor avläsningstrumma på
matskruven, som möjliggjorde dessa noggranna
avläsningar. Enligt min erfarenhet voro mätskruvens
möjligheter hos detta instrument mer än väl
utnyttjade redan vid den normala mättrumman.

Instrumentet skall ej behöva omtrimmas, om det
tillfälligtvis utsättes för en högre tryckdifferens än för
vilken det maximalt är avsett.


Ett ganska vanligt fel hos mikromanometrar är
att, om man råkar släppa på ett gastryck högre än
det instrumentet är avsett för, vätskan "blåses ur",
varefter en tidskrävande återfyllning erfordras innan
instrumentet ånyo kan göra tjänst. I andra fall
stannar vätskan visserligen kvar i behållarna, men
stora delar av systemets inre, som normalt äro torra,
bli därvid befuktade. När sedan vätskan bringas
tillbaka i sitt normala läge, efterlämnar den på
dessa ytor droppar och tunna ytskikt, som endast
delvis och i alla händelser mycket långsamt
återförena sig med vätskans huvudmassa, förorsakande
"krypning" och även direkta mätfel.

Den nya mikromanometerns konstruktion.

Vid utarbetandet av den nya konstruktion, som
här nedan framlägges, uppställdes som viktigaste
krav erhållandet av en lämplig 0-inställningsanordning,
som i möjligaste mån motsvarade de ovan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free