Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 292 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 5 aug. 1933 - Hamburgs nya sopförbränningsanläggning, av F. A. Oetken och V. Kolb

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 6. Soptippningen.

har givit utmärkta resultat. Inget som helst underlättande
av transporten genom människoarbete erfordras.

Som framgår av fig. 4 föras soporna från
beskickningsbunkrarna medels skakrännor till ugnarnas
beskickningsanordning. Dessa skakrännor ha visat sig
vara mycket ändamålsenliga som transportelement
för sopor. De transportera material av alla slag utan
driftsstörningar och åstadkomma samtidigt en för
förbränningen önskad uppluckring av soporna.

Ugnsanläggningen består av tre kammarugnar,
vilka beskickas och slaggas mekaniskt. Ugnstypen
är en schaktformig kammarugn (fig. 7) med en
plattrost med dysformiga luftöppningar. På rosten vilar
allt efter sopornas art ett 1 à 1 1/2 m högt skikt med
sopor. Dysrosten har valts, enär man vid ett så
olikartat bränsle ej kan överlåta åt bränslebädden att
fördela luften. På grund av den starkt växlande och
ofta mycket betydande vattenhalten hos soporna
förvärmes förbränningsluften till 250 à 300°. För
förvärmningen finnes en särskild strålningsförvärmare,
vilken är inbyggd som tak i den föraskningskammare,
som följer omedelbart efter ugnen. Förbränningsluften
blåses medels en kapselblåsmaskin genom de
olika elementen i denna luftförvärmare, vilken
värmes av förbränningsgaserna och strålningsvärmet
från den flygaska, som samlar sig på bottnen i
kammaren. Luftförvärmningen är till nytta ej enbart för
inledning av förbränningen utan stegrar även
ugnstemperaturen, vilket är nödvändigt för förbränning
av svårbrännbara beståndsdelar.

Fig. 7. Schematisk framställning av en kammarugn (system "Inferno").

För att helt kunna utnyttja ugnens kapacitet är
såväl beskickningen som slaggningen mekaniserad.
Ugnens oeskickning sker automatiskt, och hela
skötseln sker från en gemensam central (fig. 8), vilken
skötes av en enda arbetare.

Ugnarna slaggas medels en hydraulisk kolv. Denna
avlägsnar i intervaller på 10–15 min. för varje gång
hälften eller en tredjedel av ugnens innehåll och då
endast den utbrända slaggen. Slaggkakan faller på
efterförbränningsrosten, där den ligger kvar under
nästföljande arbetsperiod. Här kunna sådana
beståndsdelar, som ha en särskilt låg förbränningshastighet,
efterbrännas. Från efterförbrännirigsrosten
transporteras slaggen medels en automatisk vagn till
slagganläggningen. Så snart slaggningen är
avslutad, beskickas ugnen på nytt. De nya i ugnen
införda soporna antändas av den i ugnen kvarvarande
elden, och nu börjar den nya chargen. Varje charge
varar 10–15 min., medan slaggningen och
beskickningen tar ca 1 1/2 min. Tiden för beskickning och
slaggning är således obetydlig. Härigenom och
genom ugnens övriga speciella egenskaper uppnås en
hög rostbelastning. På vintern kommer man upp
till ca 2 500 kg sopor per m² och timme och om
sommaren till ca 1 500 kg. Fig. 9 visar den i Hamburg
använda ugnen.

Dimensionerna äro med hänsyn till en sådan ugns
stora kapacitet avsevärda. Ugnskapaciteten uppgår
under vinterhalvåret till ca 160–200 ton per dygn,
under sommarhalvåret 100–110 ton, så att man i
allmänhet med 2 ugnar kan uppnå den erforderliga
genomsnittskapaciteten för anläggningen.

Den samlade flygaskan avlägsnas pneumatiskt –
allt efter årstiden en till tre gånger dagligen – och
forslas till en central uppsamlingsplats, Här fuktas
askan före vidaretransporten. Den Pneumatiska
transporten har visat sig alltigenom utmärkt.
Emellertid har man ännu ej funnit någon tillfredsställande
användning för flygaskan. Lovande försök ha
utförts att omvandla flygaskan genom sintring till
högvärdigt gatubyggnadsmaterial.

För utnyttjande av det i förbränningsgaserna
befintliga värmet ha vattenrörpannor för ett tryck av
18 atö och 220°C överhettning inbyggts, vilka äro
utförda enligt från avgastekniken välkända
konstruktioner. Ångpannorna matas med kondensat resp.

Fig. 8. Manövercentral för förbränningsugnarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>