Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 32. 12 aug. 1933
- Världskraftkonferensens nordiska sektionsmöte 1933
- Konferensförhandlingarna, av K. G. Ljungdahl, Emil Gustafsson, Evert Norlin, Tom Nordensson, Holger A. Lundberg och Åke Anjou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna beroende industrier. Det ar en propaganda
med verkningar på lång sikt. Från den svenska
industriens sida försummades ej heller tillfället till en
verklig upplysningsverksamhet delvis under
medverkan av konferensledningen som genom
publikationen Power and Industry in Sweden, redigerad av
ingenjör C. Thäberg, velat giva deltagarna ett mera
bestående minne av Sverige. Vattenfallsstyrelsen
och Svenska vattenkraftföreningen hade ordnat med
instruktiva publikationer rörande den svenska
kraftindustrien, och en hel del enskilda industriföretag
gjorde sig också påminta genom olika skrifter.
KONFERENSFÖRHANDLINGARNA.
Sektion 1. Storindustriens energiförsörjning.
Sektion l a. Elektrisk energi.
Grundtemat i en stor grupp av rapporter inom
sektionen 1 a, storindustriens försörjning med
elektrisk energi, utgjordes av betraktelser över olika
faser av den ständigt fortgående striden mellan
centralt och lokalt producerad kraft. Den lämpligaste
fördelningen av kraftproduktionen på
bottenkraftverk och toppkraftstationer behandlades i en tysk
och en schweizisk rapport. Det är betecknande för
den senaste tidens utveckling, att båda författarna
kunde visa, att dieselmotorn skulle vara den
billigaste spetskraftkällan även i stora kraftverk och
ända upp till utnyttjningstider av storleksordningen
1 000 à 1 500 timmar per år. I den schweiziska
rapporten kom därnäst pumpackumuleringsverket.
I Borgquists rapport om storkraftsystemet som
energikälla för storindustri och järnvägar lämnades
en översikt över den nuvarande stridsställningen
mellan centralkraft och lokalkraft. Det framhölls,
hur det ofta förbisågs, att storkraftsystemen hade
möjlighet att producera icke endast bottenkraft utan
även toppkraft till billigt pris, och det underströks,
att detta måste komma till uttryck i lämpligt
avvägda toppkrafttaxor. Exempel lämnades på
Vattenfallsstyrelsens industritaxor samt taxan för leverans
av kraft till Statens järnvägar.
Av ett par tyska rapporter framgick, att
centralkraften i Tyskland ständigt går framåt på
bekostnad av lokalt genererad kraft, trots att
centralkraften haft att kämpa emot den i industrikretsar
traditionella önskan att vara oberoende av
främmande kraftleverantörer och trots att en
överskattning av betydelsen av garanterade
förbrukningssiffror vid små ånganläggningar med relativt kon
utnyttjningstid icke sällan lett till kapitalinvestering
i nya lokala kraftstationer.
Kraftförhållandena i England karakteriseras av att
the Grid System nu nalkas sin fullbordan: ett av
staten byggt landsomspännande ledningsnät, till
vilket alla kraftföretag anslutits, varefter äldre och
oekonomiska kraftstationer nedlagts och
kraftproduktionen koncentrerats till ett antal utvalda verk.
Den väldiga betydelsen av detta företag illustreras
av uppgiften att, om the Grid varit i funktion före
1930, så skulle det i resrvmaskineri i engelska
kraftstationer nedlagda kapitalet varit 42 mill. pund
mindre än vad det nu är.
En belgisk rapport redogjorde för den belgiska
industriens insats i skapandet av den nu bestående
organisationen med distriktsvis koncentrerad
kraftproduktion vid industrien tillhöriga verk, varvid
distrikten äro hopknutna med 150 kW utjämningsledningar.
För de svenska brukens kraftförhållanden redogjordes
i en rapport av Kleman och Upmark. Om
Krångedeföretagets uppkomst och organisation
handlade en uppsats av Forssblad. En norsk rapport
behandlade samkörningen mellan tio eljest oberoende
kraftföretag i sydöstra Norge. I en annan norsk
rapport lämnades upplysningar om det av norska,
svenska, danska och tyska intressen grundade
Norsk Kraftexport A/S, som har till uppgift att
bearbeta de med kraftexport i stor skala från Norge
till kontinenten förknippade tekniska, ekonomiska
och juridiska spörsmålen.
De särskilt energislukande industriernas problem
behandlades i en norsk och en amerikansk rapport,
av vilken senare det framgick, att för
aluminiumindustrien lämpligt belägna vattenfall nu äro
sällsynta i Förenta staterna och Canada. Författaren
ansåg det icke uteslutet, att ångkraft skulle kunna
komma till användning vid aluminiumframställning.
Utnyttjandet av hydraulisk överskottsenergi
behandlades i en finsk och en canadensisk uppsats. I
båda rekommenderades elektriska ångpannor, som
numera kunna byggas i enheter upp till 50 000 kW
och för 22 000 volt.
Taxeformerna voro föremål för behandling i ett
par rapporter, och det förefaller numera på de flesta
håll vara klart, att den äldre taxeformen med
enbart kWh-avgift icke är lämplig, utan att man,
åtminstone för industrikraft, måste gå över till
två- eller flerdelade tariffer av den typ, som använts hos
oss sedan 25 år tillbaka. Så har skett i England vid
alla kraftuppgörelser i samband med Gridsystemet.
Några uppsatser gällde metodiken vid behandling
av krafttekniska frågor, däribland en uppsats av
Torsten Holmgren om värdet av vattenkraft.
Andra rapporter behandlade tekniska detaljer,
regulatorkonstruktioner, kommunikations- och
mätteknik samt oljefria strömbrytare. Englesson hade en
rapport om Kaplanturbinen och Upmark en om
hydrauliska magasin. Slutligen förekom ett stort
antal rapporter med synnerligen värdefullt statistiskt
material från många länder. K. G. Ljungdahl.
Sektion 1 b. Gas.
I generalrapporten påvisas, att under de sista åren
betydande framsteg gjorts i avseende på
tillgodogörandet av naturgas och koksugnsgas såsom
industriellt bränsle. I samband därmed ha rörnäten för
tillvaratagandet av dessa gaser och deras fördelande
till olika konsumtionsändamål högst avsevärt
utvecklats. Uppfattningarna om den ekonomiska gränsen
för transporten av gasen äro emellertid mycket olika.
I U. S. A. ledes t. e. naturgas från Texas till Chicago,
ett avstånd av ca 1 600 km, i en ledning för 5
millioner m3 per dag. I Tyskland har man inom
Ruhr-distriktet utbyggt ett omfattande gasnät, genom
vilket per år transporteras ca 1,5 milliarder m3
koksugnsgas, huvudsakligen för industriändamål. Den
ekonomiska gränsen har där ansetts ligga vid ca 150
km. En undersökning rörande möjligheterna för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0311.html
