Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 19 aug. 1933 - Litteratur - Anmälan: Den svenska betsockerindustrien, del I, av Torsten Althin - Anmälan: Kochen mit Elektrizität oder Gas, av Axel Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte läsandet av en bok, som denna och liknande
minnesskrifter och industrihistoriska skildringar är för en
ingenjör eller industriman en väl så god stimulans
efter det jäktande dagsarbetets slut som vilken god
skönlitterär bok som helst.
Åter har genom en minnesskrift ännu en sten lagts
till den grund, på vilken en gång skildrandet av
Sveriges allmänna industrihistoria skall byggas, och man
skulle kunna i detta fall tillägga, en av hörnstenarna.
Den i vårdad typografisk utstyrsel utförda boken har
tryckts vid Skånska litografiska aktiebolaget i Malmö.
Torsten Althin.
Kochen mit Elektrizität oder Gas von Dr rer. oec.
Rudolf Tautenhahn. München und Berlin 1933.
Verlag von R. Oldenbourg.
Vid jämförelse mellan kokning med. gas och
elektricitet är det naturligt att betrakta saken från såväl
konsumentens som leverantörens-verkets ståndpunkt, såsom
författaren gör i sin doktorsavhandling med
ovannämnda titel. Doktor Tautenhahn, som kan anses som
både sakkunnig och opartisk – en ovanlig
kombination –, har med berömvärd sans och måttfullhet gått
till verket. Även om han icke lyckats lösa sin uppgift
och lämna ett bestämt svar på frågan eller ens bringa
i dagen något väsentligt nytt, så har han dock dels
utfört utomordentligt samvetsgranna och, såvitt det kan
bedömas, invändningsfria egna undersökningar över
energiåtgång vid kokning m. m. och dels på ett
förträffligt sätt begagnat och sovrat, vad som förut blivit
gjort och skrivet i saken.
Vid granskning och bedömning av föregående
undersökningar beträffande det s. k. ekvivalenstalet, dvs. det
antal kWh, som motsvarar 1 m3 gas, anser han Harrys
på statistik grundade uppgifter ej kunna accepteras,
enär de olika primärfallen icke kunna anses
jämförbara. Undersökningar av Mörtsch m. fl., som grunda
sig på en jämförelse mellan tyska hushåll med elektrisk
kokning och de av Harry i Schweiz funna talen för
gasförbrukning, måste hava ännu mindre värde. Det
finns en betydlig skillnad mellan de värden på
ekvivalenstalet, som förfäktas från gas- resp. elektricitetshåll,
och kampen i fackpressen har understundom tagit så
häftiga former, att den betecknats som "broderstrid".
Som vanligt beror en stor del av missförstånden därpå,
att man icke först enat sig om, huru detta
ekvivalenstal bör definieras. På förslag av Mörtsch har man nu
börjat att begränsa undersökningarna till enbart själva
matlagningen med bortseende från all vattenvärmning,
som är mera variabel och som vid elektrisk kokning
oftast debiteras efter särskild taxa. Dessa båda delar
motsvara ungefär lika stor energikonsumtion vardera.
Författaren har i sitt eget hushåll under en längre tid
utfört matlagning samtidigt med gas och med
elektricitet, varvid samtliga råvaror delats precis lika, så att
delarna voro ej endast kvantitativt utan även
kvalitativt lika. För att få ett mått på i vad mån en maträtt
kan anses vara färdigberedd, har viktförlusten genom
vatten- eller fettavdunstning uppmätts och
energiåtgången är givetvis specificerad för varje maträtt.
Resultatet är mycket varierande för de olika rätterna,
beroende på anrättningstidens längd, om ugnen använts
eller ej etc. Som medeltal kommer han till 2,98 för
hushåll om 4–5 personer, vilket omräknat till
stockholmsgasens värmevärde blir ca 3,3. Vid den svenska
undersökningen, som utfördes av elektricitets- och
gasverksföreningarna 1929 och 1931, erhölls nästan precis
samma siffra. Helt nyss utförda försök av Blum,
Berlin (Das Gas und Wasserfach nr 26–28, 1933) med
ungefär samma metod som dessa giva något högre
värden, vilket förklaras av skiljaktighet i matordningen.
Skillnaden är dock icke stor.
Författaren tillmäter dock ej energikostnaden ensam
betydelse utan skärskådar även problemet ur synpunkterna
näringsvärde, betjäningstid, bekvämlighet, hygien,
anskaffningskostnad, tillförlitlighet, säkerhet m. m.
Anskaffningskostnaden för den elektriska utrustningen
är ju åtskilligt högre, men i övriga avseenden anser han
båda energiformerna vara ungefär likavärda, dock
motsvarar elektricitet något högre krav i hygieniskt
avseende än gas. Han poängterar dock särskilt, att även
gaskokning kan anses vara hygienisk.
I andra delen av sin bok behandlar doktor T. den
elektriska kokningens inverkan på verkets
belastningsförhållanden och i samband därmed självkostnaden för
den elektriska strömmen. På grund av frånvaron av
lagringsmöjligheter är det kostnaden per kW, som
dominerar jämte de övriga fasta kostnaderna, och han
ägnar därför uppmärksamhet speciellt åt dessa. Då
olika elektricitetsverk hava mycket olika
belastningsförhållanden för annan förbrukning och då verkens
belastning på grund av kokströmmen är så skiftande allt
efter abonnenternas apparatstandard och levnadsvanor
(det kan tilläggas: taxeförhållanden), så erbjuder hela
problemet en ytterst diffus bild, och allvarliga misstag
kunna lätt göras. På belastnings- och självkostnadsområdet
finner han därför närmare undersökningar vara
"dringend erforderlich".
Med kännedom om ekvivalenstalet samt belastningskurvan
för sådana gasverk, där hushållsförbrukningen
är stor och lätt kan renodlas, kan motsvarande kurva
för elektrisk kokning konstrueras. Dock bör ej, som
hittills skett, den avgivna gasmängden per timme
användas utan belastningen under kortare tidsavsnitt,
t. e. 10 minuter. Maximalbelastningen kan vid detta
senare förfarande bliva ända till 50 % större och mer.
På grund av den i Tyskland med undantag möjligen
av storstäderna vanliga matordningen med
huvudmåltiden mitt på dagen, inträffar maximala kokbelastningen
under den ljusa tiden. Verkets totala maximalbelastning
höjes på grund härav endast med ca 20 à 25 % av
den maximala kokbelastningen vid verket. Om
kokningsenergien skulle öka i större omfattning, så att den
överstiger 15 à 20 % av verkets totalproduktion, kommer
koktoppen att ligga högst och en ytterligare ökning av
kokbelastningen blir då liktydig med ökning av
totalbelastningen. Det egendomliga förhållandet råder alltså
här att en ökad försäljning av ström medför högre
självkostnadspris per kWh. Men ännu är det långt till
denna kritiska punkt, och i varje fall är den tyska
levnadsordningen betydligt gynnsammare för elektrisk
kokning än vår, som hårdare belastar verket. Ångkraften
torde också ge något billigare pris per kW än
vattenkraften men högre pris per kWh, vilket dock spelar
underordnad roll, enär förbrukningen för enbart kokning i
genomsnittshushåll i Tyskland och förmodligen även här i
Sverige endast är ca 750 à 1 000 kWh per år. I dessa
gynnsammare självkostnadsförhållanden ligger kanske
förklaringen till den tämligen snabba utbredningen av
elektrisk kokning i Tyskland. Kanske även i viss mån
det högre gaspriset, ca 20 à 24 Pf per m3, utgör en
förklaring. Att i ett kolproducerande land utan
vattenkrafttillgångar gaspriset är högre och kostnaden för
elektrisk kokning lägre än i ett land utan kol men med
vattenkraft, måste anses vara ett anmärkningsvärt faktum.
Författaren sympatiserar ej med tanken på en
uppdelning mellan gas och elektricitet efter linjen: åt
gasen värme, åt elektricitet belysning och kraft. Han
anser med rätt, att elektriciteten mycket väl lämpar sig
för värmealstring och gasen för offentlig belysning. I
stället vore en uppdelning i olika rayoner att
rekommendera, varigenom dubbla ledningsnät med onödiga
kapitalinvesteringar undvikas.
Intresset för utbredning av gas- resp. elektrisk
förbrukning bör underordnas strävan efter en planmässig
och förnuftig energiförsörjning. Axel Danielsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
