Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen / 320 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 26 aug. 1933 - Notiser - Människokroppens elektriska motstånd - Sveriges hamnkalender - Litteratur: Insänd litteratur - Sammanträden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människor. Elektrodstorleken är av ringa betydelse för
kroppens inre motstånd.

En särskild undersökning visade, att motståndet
uppdelas längs olika strömvägar inom kroppen. Särskilt
hand- och fotlederna ha ett jämförelsevis stort
motstånd (25–30 % av totala motståndet från hand till
fot), och i främsta rummet är det muskelsubstansen
som tjänstgör som ledare i kroppen. Medeltalet av
mätningar på 60 individer av olika kön visade, att
kroppens inre motstånd från hand till fot eller från en
hand till en annan är ca 1 000 ohm, på kortare sträckor
proportionsvis mindre. Medels en särskild strömtransformator
kunde man uppmäta den ström som passerar hjärtat;
den befanns utgöra max. 7 % av totalströmmen.

Mätningar på levande människor (högst 30 V
växelström eller 60 V likström) gåvo motstånd om 2 000 till
4 000 ohm, mätt från hand till hand, om fuktiga
elektroder användes. Mätningarna ha klarlagt vissa
omständigheter som tjäna till att förklara de stora
avvikelser man tidigare funnit vid motståndsmätningar
av detta slag.

Det förefaller möjligt och önskvärt att klarlägga de
elektriska olycksfallen genom att beräkna styrkan av
den ström som orsakat döden. Om man sammanställer
värdena på de dödande strömstyrkorna och särskilt på
styrkan hos de delströmmar som passerat hjärtat så
kan man möjligen finna en utgångspunkt för studiet av
orsakerna till den av elektriciteten förorsakade döden.

Sveriges hamnkalender, den av förste aktuarien
Helmer Eneborg och kommendör Gustaf Reinius utgivna
publikationen, vars första del utkom i fjol, har nu
kompletterats med en andra del, omfattande södra
delen av Ostkusten (till Arholma) jämte Öland,
Gotland, Mälaren och Hjälmaren. Kalendern lämnar
planer och detaljerade beskrivningar över ej blott
samtliga allmänna hamnar utan även de flesta enskilda
sådana, försåvitt dessa ej äro rena, av naturen danade
ankringsplatser utan försetts med kajer, bryggor eller
andra anordningar till sjöfartens underlättande. Den
nyutkomna delen ansluter sig i fråga om uppställning
och utstyrsel till den tidigare utgivna. Materialet för
kalenderuppgifterna och hamnplanerna har i allmänhet
erhållits från resp. hamnmyndigheter genom
frågeformulär och komplettering av kartutkast men har
underkastats en vidlyftig redaktionell kontroll.

Till den första delen av kalendern har nu utkommit
ett tillägg med rättelser och kompletteringar, varigenom
uppgifterna i denna del kommit att hänföra sig till den
1 maj 1933, dvs. blivit så aktuella som möjligt.

LITTERATUR

SAMMANTRÄDEN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>