Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 36. 9 sept. 1933 - Några principfrågor vid industriella kostnadsberäkningar (forts.), av Ragnar Liljeblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandling jag här icke har tid att närmare ingå. Det
är att märka, att jag på detta sätt får prisfluktuationerna
sammanställda för olika materialgrupper,
exempelvis koppar för sig, järn för sig, vilket från
många synpunkter är av stort värde. Däremot har
jag ingen som helst glädje att veta, om på den eller
den individuella ordern material från det eller det
inköpet händelsevis kommit till användning.
Vad fastighets- och maskinhyran angår har jag
redan förut antytt, hur man genom införande av ett
fastighetsförvaltningens resp. maskinförvaltningens
balanskonto och resultatkonto kan på riktigt sätt
avväga tillverkningens kostnader för lokaler och
maskiner, oberoende av huru lågt dessa värden
händelsevis äro nedskrivna i min huvudbok. Jag har
även påpekat, att detta förfarande i många fall är
nödvändigt, om man ej på ett förrädiskt sätt som
årets löpande vinst vill upptaga eventuellt
inbesparade vinster från tidigare år.
Beträffande garantiarbeten har jag tidigare
påpekat, hur man vid den av mig skisserade metoden
har en helt annan möjlighet att genom de
avdelningsvis på olika konton uppdelade garantikostnaderna
kunna övervaka fel och ändringsarbeten på ett helt
annat sätt, än om de gömmas i de enskilda orderna.
Vad kontona för order under arbete angår
debiteras de lämpligen med material enligt uttagen från
förrådet till standardpris, arbetskostnad enligt
avlöningslistorna, uppdelade på olika arbetskategorier
samt pålägg enligt den för ordern eller perioden
gällande påläggslistan, beräknade som en viss procent
på arbetskostnaden för resp. arbetskategorier.
Kontot krediteras med det förutberäknade priset. Ett
särskilt påläggs-resultatkonto debiteras med
tillverkningens omkostnader och krediteras med dessa
pålägg. Här framkomma alltså differenser beroende på
att tillverkningen exempelvis icke drives i normal omfattning.
Vad kontona för order under arbete angår, kunna
de naturligtvis även krediteras med efterkalkylerade
tillverkningspriser därvid grundade på samma
materialpriser och pålägg som förkalkylen. Som
emellertid inga principiella differenser kunna uppstå på
dessa konton, då för- och efterkalkyl äro grundade
på samma materialpriser och samma pålägg, ha vi
vid Asea funnit, att de uppkommande differenserna
bli så små, att efterkalkyl som ett direkt led i
bokföringen är överflödig. Vid slopandet av den
fullständiga efterkalkylen vid Asea minskades antalet
därmed sysselsatta personer från ett 30-tal till 4, och
dock förefinnes nu bättre kontroll på förkalkylen än
förut. Speciella order efterkalkyleras nämligen och
likaledes stickprov ur standardfabrikationen. Här
märka vi genast den synnerligen stora fördelen med
att låta bokföringens kostnadsbegrepp sammanfalla
med förkalkylens. Bortsett från besparingarna i
kostnaderna för efterkalkylen, som kanske även på
annat sätt såsom hålkortssystem eller dylikt skulle
kunnat minskas, vinner man en helt annan kontroll
på förkalkylen än som annars vore möjligt.
Förkalkylen är dock för varje rörelse av så fundamental
betydelse, att man ej kan underlåta att på densamma
ha en löpande kontroll, som alltså har att upptäcka
rena fel i förkalkylen, exempelvis felaktig beräkning
av materialkvantiteterna eller ackordsprisen
och rena räknefel.
Låter man däremot för- och efterkalkylen
principiellt skilja sig åt, exempelvis räknar den ena med
dagspriset och den andra med inköpspriset å
material, medtager räntan i den ena och ej i den andra,
och kanske dessutom även i övrigt räknar påläggen
olika i båda fallen, kommer snart sagt icke en enda
order att stämma. Man måste i själva verket för att
erhålla kontroll uppgöra en särskild efterkalkyl,
oberoende av bokföringskostnaden, grundad på samma
principer som förkalkylen för att kunna renodla
denna och kontrollera de rena felaktigheterna i
förkalkylen. Vad detta arbete betyder, när det kanske
gäller flera 10-tal order per dag, är ju lätt att förstå.
Jag har ibland hört den invändningen, mot vad
jag nyss skisserat, att det ju ej kan vara någon
mening i att direkt sträva efter att få efterkalkylen så
lika förkalkylen som möjligt. Det är ju
differenserna jag vill ha fram för att få möjlighet att till
en annan gång göra en riktigare kalkyl.
Anmärkningen grundar sig på ett komplett missförstånd.
Naturligtvis vill jag ha fram differenser, men också
endast sådana, som bero på ett fel i förkalkylen och
som jag därför nästa gång skall försöka undvika.
Differenser, som bero på att jag räknar med ränta i
ena fallet men ej i det andra, eller att jag
överhuvudtaget räknar med olika pålägg i båda fallen, äro
ej av detta slag. Lika litet att jag i båda fallen
räknar med olika à-priser på material. Dels är det ju
oftast en ren slump, om material av det ena eller
andra inköpet kommer till användning för en viss
order, dels kommer förmodligen vid en ny kalkyl för
en ny beställning ett helt nytt à-pris att få ligga till
grund. Samma gäller om vanliga garantikostnader
eller ändringskostnader för tillfälliga fel under arbete
på ordern.
IV. Kritik av kritiker.
Det brukar anges en del enligt min mening icke
bärande skäl mot att låta det av mig skisserade
kostnadsbegreppet direkt ingå som ett led i
bokföringen. Man har gjort den invändningen, att när
exempelvis verkstaden köper material av förrådet
till ett annat pris än inköpspriset, så har man
därigenom på sina tillverkningar eventuellt redan
diskonterat en vinst, som i verkligheten först
uppkommer, sedan varan levererats. Det är litet förargligt,
att en sådan anmärkning långt ifrån att träffa sitt
mål istället likt bumerangen faller tillbaka på
kritikern. Som jag förut nämnt, är avsikten med att
upptaga prisfluktuationsvinsterna på ett särskilt
konto bl. a. just att möjliggöra, att dessa resultat ej
skola sammanblandas med försäljningsvinsten eller
överhuvudtaget skola behöva redovisas som någon
verklig vinst, vare sig sedan den färdiga varan
lämnat mina verkstäder eller tidigare. Hela beloppet
på prisfluktuationskontona bör, som jag förut
nämnt, bortföras genom att dessa konton debiteras
och ett reservationskonto krediteras med samma
belopp.
Ha vi ett stationärt företag och sker prissättningen
i enlighet med de principer, jag förut angivit,
kommer detta förfarande just att gå ut på att hålla det
totala varulagret, råvaror, halvfabrikat i förråd eller
under arbete samt färdiglagret i ett visst
betryggande bottenpris, liksom förhållandet är med
tillgångarna för stadigvarande bruk i aktiebolagslagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
