- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
346

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 23 sept. 1933 - Ragnar Holmer †, av W. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

RAGNAR HOLMER †.


Plötsligt och oförberett kom det meddelande om
att Ragnar Holmer låg för döden. Han avled den 18
augusti.

Efteråt inse vi nu, att Ragnar Holmer under de
senaste åren hade en arbetsbörda avsevärt större än
de flesta. Vi erinra oss, att hans krafter emellanåt,
sviktade. Men Holmer ville icke låta någon trötthet
komma till synes. I en i och för sig riktig känsla av

illustration placeholder

att äga alldeles särskilda förutsättningar för
lösningen av flera nu aktuella problem åtog han sig
beredvilligt åtskilliga av dessa. Hans insats i det
tekniska arbetet blev år för år allt mera omfattande och
betydelsefull.

Holmer hade begivit sig till Malen för att vila ut
några veckor. På grund av förkylning förmåddes
han att vända sig till läkare, som tillrådde honom att
på Malmö sjukhus underkasta sig närmare
undersökning och behandling. Efter några dagar
konstaterades inflammation i hjärnans hinnor. Till följd av
nedsatta krafter var motståndskraften försvagad. Efter
ett fåtal dagar dukade Holmer under för sjukdomen
Holmer jordfästes i Malmö den 24 augusti på sin
sextioett-års födelsedag.

Ragnar Holmer var född i Kristianstad 1872. Han
utexaminerades från tekniska högskolan år 1893.
Efter att hava verkat hos Siemens tekniska byrå i
Stockholm resp. hos Svenska aktiebolaget Siemens &
Halske åren 1894–1904 och hos marinförvaltningen
samt Elektriska prövningsanstalten åren 1904–1906,
erhöll Holmer sistnämnda år anställning vid
elektriska inspektionen som statsinspektör, l denna
befattning verkade han till sin bortgång.

Omdömet om Holmers ämbetsgärning är i sällsynt
grad gynnsamt och samstämmigt. Holmer var den
omutligt rättrådige, samvetsgranne och energiske
kontrollanten över de elektriska anläggningarna i
Sydsverige. Men han var något vida mer. Han var den
outtröttlige och vänlige rådgivaren åt de företag han
var satt att kontrollera. Han hade en ovanligt
fördomsfri inställning till de elektriska säkerhetsproblemen
och krävde av sig själv att ständigt vara i takt
med teknikens framsteg. Själv medverkade han
energiskt och positivt i arbetet på en ändamålsenlig
utveckling av anläggningstekniken ej blott ur
säkerhetssynpunkt utan jämväl i ekonomiskt avseende.

Så som Holmer tog sitt ämbete var detta synnerligen
krävande. Han kände det som en samvetssak att
själv omsorgsfullt behandla varje hänvändelse till
honom både i ämbetet och personligt. Hans verk blev
ock i stor utsträckning upplysning ej blott då han
beredvilligt ställde sig till den tekniska undervisningens tjänst.

Det förefaller mig, som om Holmers stora
kapacitet blev relativt sent till fullo beaktad. Det skedde
väl först under hans ordförandeskap i Svenska
teknologföreningens avdelning för elektroteknik åren
1925–1927. Vi erinra oss med särskild glädje hans
insats i föreningen dessa år. Med sitt öppna, vackra
och ridderliga väsen hade Holmer en ovanlig
förmåga att vinna och fängsla sin omgivning. Med
säker takt ledde han verksamheten inom avdelningen.
Dess medlemmar samlades med glädje omkring
honom såväl i arbete som vid kamratliga samkväm och
fester.

Sedan den tiden har Holmer tagits i anspråk i allt
större omfattning för allmänna uppdrag utanför
inspektionen. Hit hör standardiseringsverksamheten.
Ett annat fall må särskilt nämnas. Det hade under
flera år diskuterats, att en ny organisation borde
bildas för en sund propaganda rörande elektricitetens
användning. Svårigheten att ena alla intressen
fördröjde förverkligandet tills lämpliga personer funnits
för att handhava den nya uppgiften. Förslaget att
Holmer skulle bli ordförande i styrelsen
tillfredsställde alla parter, och Fera (Föreningen för
elektricitetens rationella användning) kom snabbt till stånd.
Den och dess tidskrift Era kunna nu blicka tillbaka
på en mer än 5-årig lyckosam och snabb utveckling
under Holmers ordförandeskap.

Sedan åtskilliga år tillbaka var Holmer på uppdrag
av Svenska elektricitetsverksföreningen sysselsatt
med utarbetande av förslag till nya säkerhetsföreskrifter
för elektriska anläggningar. Vid hans
bortgång var detta arbete till större delen färdigt
beträffande den mest omfattande delen, nämligen
svagströmsanläggningarna. Själv ledde Holmer
utredigerandet av de installationsföreskrifter, som i våras
utgåvos av elektricitetsverksföreningen.

Holmer var en av de tre sakkunnige, som av kungl.
maj:t i början av år 1933 utsagos för att verkställa
en utredning rörande kontrollen över elektriska
starkströmsanläggningar och andra i samband
därmed stående frågor.

Trots fyllda 60 år var Holmer till hela sitt väsen
fortfarande ungdomlig och spänstig. Alla räknade vi
med att ännu många år få glädja oss åt ett fortsatt
gott och gagnande samarbete med honom.

Sorgen och saknaden efter Ragnar Holmer är djup
och uppriktig. Elektroingenjörerna ha i honom
förlorat en ledande personlighet och en allmänt
uppskattad och avhållen vän.

Ett varmt tack må här framföras för vad Ragnar
Holmer varit som vän, kamrat och ingenjör. W. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free