Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 23 sept. 1933 - Motorbränslesakkunnigas förslag, av C. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan i form av monopol importrörelsen jämte
oljehamnarna, medan anläggningarna för detaljdistribution,
sedan vederbörlig förenkling ägt rum, avses
skola försäljas till lämpliga och hugade distributörer,
Kostnaden för inlösning av importfirmorna
uppskattas till 65 à 70 mill. kronor. Monopolet skulle
omfatta importen av bergolja och skifferolja samt av
dem framställda vid +20°C flytande ämnen, såsom
bensin, fotogen och brännoljor, samt med dem
likartade produkter ur andra utgångsmaterial. Undantag
göres dock för transformatoroljor, vagnssmörjoljor,
motorsmörjoljor och ångcylinderoljor samt för
gas- och koksverkens biprodukt bensol. Därjämte
undantages sjöfartens och i främsta rummet den utrikes
sjöfartens behov av brännoljor för bunkringsändamål
ävensom för fartygens utrustning i övrigt med
hänyn till sjöfartens behov av större rörelsefrihet.
En av de sakkunniga dr Kempe har anmält
avvikande mening beträffande frågan om statlig reglering
av brännoljeimporten – statsmonopolet.
Den moderna västerländska staten har funnit
riktigt och lämpligt, framhåller dr Kempe, att i
betydande omfattning ingripa ledande och reglerande på
det enskilda näringslivets områden. Man hyser
numera på de flesta håll ingen större tvekan att
företaga även mycket långt gående inskränkningar i
näringsfriheten, och under trycket av den ekonomiska
kris, i vilken vi för närvarande leva, ha de svenska
statsmakterna ansett ur allmänt intresse befogat att
inom viktiga näringsgrenar skapa monopolförhållanden
av temporär varaktighet.
Frågan om ett statligt monopol å importen av och
partihandeln med brännoljor är icke av sådan
tillfällig natur. Den måste bedömas ur synpunkten att
det gäller en definitiv anordning på lång sikt i likhet
med sprit- och tobaksmonopolen.
Den längst gående formen för statligt ingripande i
det privata ekonomiska livet är det monopol, som
innebär en expropriation av en hel näringsgren. För
ett sådant ingrepp måste föreligga synnerligen tungt
vägande skäl, som kunna antagas äga giltighet icke
blott för närvarande utan även i framtiden. Det
synes befogat att understryka detta måhända självklara
förhållande och betona, att alla motiv för och emot
måste bedömas från denna allmänna utgångspunkt.
Dr Kempe kritiserar därefter monopolförslaget
mera i detalj och framhåller att även efter ett
monopols införande de enskilda förbrukarna ha samma
möjlighet som nu att blanda dyr, skattelagd bensin
med billiga skattefria oljor. Detta kan icke med
framgång beivras, om den ekonomiska fördelen är
tillräckligt lockande. Dr Kempe framhåller också
bl. a, att den nuvarande bensinskatten uppgår till
mer än 100 procent av engrospriset, medan de redan
förut billiga oljeslagen äro skattefria. Prisskillnade i
uppdrives till en höjd som utgör en oerhört stark
drivfjäder för uppfinningar i syfte att ersätta bensin
med tyngre oljor. Motorteknikens senaste utveckling
pekar ock i denna riktning. Det kan därför endast
vara en tidsfråga, när antingen även de tyngre
oljorna måste skatteläggas eller beskattningen av
vägtrafiken helt lösgöras från sambandet med
motorbrännoljorna.
Det är med stigande olust, som man tar del av alla
de olika förslag till näringslivets "förkovran" som
under senaste åren sett dagen. En näringsgren
tillförsäkras bättre priser på en vara, en annan bättre
på någon annan produkt. Under verklig nödtid
finnes intet att erinra mot att en stor näringsgren som
jordbruket, av vilken 40 % av landets befolkning har
sitt uppehälle, temporärt subventioneras genom
skyddsåtgärder i fråga om ett par av huvudprodukterna.
Det är kanske när allt kommer omkring
billigaste utvägen. Men man har anledning bli
betänksam när subventionsnitet utsträckes till alla möjliga
områden och som här är fallet huvudsakligen omfattar
de skånska potatisodlarna och Kristianstadstraktens
i synnerhet. I samband härmed idkar man en smula
"Planwirtschaft" i det sulfitsprit- och jästspritindustrierna
berövas vissa avsättningsområden och
tilldelas andra, sannolikt med mera positivt ekonomiskt
utbyte för sulfitsprit än för jästspritintressena och
förmodligen icke utan vissa betydande olägenheter
och risker för bägge i olika avseenden. De omoderna
potatisbrännerierna slippa betecknande nog undan
med en förmaning. Något annat vore ju icke heller
tänkbart, om det hela skall ha några som helst
utsikter att gå i lås – efteråt komina väl
förmaningarna att skärpas.
Näringspolitiskt stöd går bra så länge det sker i
begränsad omfattning och är av klart temporär
beskaffenhet. Men när det börjar mera allmänt ta formen
av gåvor och gengåvor har man anledning fråga sig
var det hela skall sluta – hur härvan en gång skall
redas ut. Den ekonomiska historien har gett
upprepade belägg på att det inte lyckas att lyfta sig
själv i håret. Vare detta sagt i all allmänhet.
Utöver dessa allmänna betraktelser om potatis-,
jäst- och sulfitspritens politiska betydelse m. m, må
det ifråga om motorspritsakkunnigas förslag till
importmonopol för brännolja klart sägas ifrån att den
föreslagna vägen icke är tilltalande. Det väsentliga
skäl som anförts för monopol är behovet av att på
ett smidigt och rättvist sätt kunna taga ut
biltrafikens vägkostnader. Men samtidigt har det påvisats
att andra metoder härför finnas än skatt på bränslet.
Sannolikt möter det inga oöverstigliga svårigheter
att uttaga skatt i förhållande till avverkad väglängd
(t. e. medelst en mätningsapparat som fungerar i
anslutning till en skattelagd kontrollpappersremsa
ungefär som frankeringsmaskinerna). Det har också
påvisats att hela motorbränsleområdet f. n. är i högsta
grad "flytande" bl. a. kan erinras om de tyngre
oljornas ökade insteg och om träkolsdriften av vissa
lastbilar m, m. De handelspolitiska och andra frågor
som äro förknippade med införandet av ett
importmonopol undandrager sig allmän insyn. Påtagligen
hava de avhandlats i underhandspromemorior.
Betydande oklarhet vidlåder också frågan om
konsekvenserna för motorbränsleförbrukarna av ett
monopol. Det är lätt att såsom de sakkunniga med
efterklokhet kritisera vissa ekonomiska missgrepp sorn do
nuvarande oljefirmorna gjort sig skyldiga till under
en ekonomiskt svårbedömlig tid. Inga garantier finnas
emellertid för att en statsmonopolistisk ledning- varit
klokare. Den hade icke ens haft att tillgå den
mångskiftande erfarenhet som de stora oljekoncernernas
centralledningar besitta. Sannolikt kommer ett
statligt oljemonopol liksom sprit- och tobaksmonopolen
att göra en del missgrepp innan det lär sig
ifrågavarande verkligt svåra affärs- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
